Kund hos Bellme
Detta har jag slagit till på :-)
Ibland kan hon ha ganska ok prylar till bra pris.
Jag tycker att hon e en sjuhelvetes entreprenör som sliter som ett djur och har inget emot att stödja hennes verksamhet :-D
Jag e så bitter på att jag inte slog till på en curltång hon sålde innan jul.. attans vad det svider, för det var till ett såpass bra pris... hahaha
Cover-All-palett, ögonbrynskit och bronzer 149:-
+
Shampoo 169:-
bellme.se
Haitikatastrofen är ofattbar
Jag pallar inte att se bilder från katastrofen på Haiti. Bilderna kantras av död, sorg och saknad. Skadade personer som inte får den vård dom behöver.
Jag pallar inte...
Fatta hur mycket barn som farit/far illa. Som bara går omkring på gatorna, skadade och livrädda. Föräldralösa. Vart ska dom ta vägen? De sover bland lik om natterna. Hur ska dessa kunna resa sig ur askan?
Nej, jag pallar inte...
Ett barn hade grävs fram efter två dygn. Stackars barn. Vilka tankar som rörde sig i barnets huvud då, under den långa tiden.. vill jag inte ens tänka på. Vart är mamma? pappa? världen? Övergiven och hjälplös.
Jag pallar inte...
Eller föräldrar som gräver upp sina barn och lägger dom i platssäckar. Skrik, gråt och sorg.
Hur orkar man någon sånt?
Å här sitter jag och säger att jag inte pallar... fy skäääääms! Va världen är ond. Jag kan inte låta bli att tänka in mig själv i samma situation... Elliott hade ju tänk att mamma kommer snart... det gör hon alltid :-) Men för dessa barn kommer säkerligen inte mamma eller pappa. Utan dom får genomlida en svår och smärtsam död, eller försöka ta sig igenom traumat dom nu befinner sig i helt på egen hand.
Gud, vad var meningen med detta? Slant du i dina handlingar? För inte kan du väl ha åstadkommit detta med ren vilja... Du måste ha klantat dig, rejält!
Jag tror egentligen inte på någon gud, men i sånna här tillfällen så vill man så gärna tr att det finns någon som kan rätta till det hela... eller ha någon att skylla på.
Jag tänker inte bjuda på bilder... det är för mycket...
Jag pallar inte...
Fatta hur mycket barn som farit/far illa. Som bara går omkring på gatorna, skadade och livrädda. Föräldralösa. Vart ska dom ta vägen? De sover bland lik om natterna. Hur ska dessa kunna resa sig ur askan?
Nej, jag pallar inte...
Ett barn hade grävs fram efter två dygn. Stackars barn. Vilka tankar som rörde sig i barnets huvud då, under den långa tiden.. vill jag inte ens tänka på. Vart är mamma? pappa? världen? Övergiven och hjälplös.
Jag pallar inte...
Eller föräldrar som gräver upp sina barn och lägger dom i platssäckar. Skrik, gråt och sorg.
Hur orkar man någon sånt?
Å här sitter jag och säger att jag inte pallar... fy skäääääms! Va världen är ond. Jag kan inte låta bli att tänka in mig själv i samma situation... Elliott hade ju tänk att mamma kommer snart... det gör hon alltid :-) Men för dessa barn kommer säkerligen inte mamma eller pappa. Utan dom får genomlida en svår och smärtsam död, eller försöka ta sig igenom traumat dom nu befinner sig i helt på egen hand.
Gud, vad var meningen med detta? Slant du i dina handlingar? För inte kan du väl ha åstadkommit detta med ren vilja... Du måste ha klantat dig, rejält!
Jag tror egentligen inte på någon gud, men i sånna här tillfällen så vill man så gärna tr att det finns någon som kan rätta till det hela... eller ha någon att skylla på.
Jag tänker inte bjuda på bilder... det är för mycket...
Någon som har dåliga erfarenheter om BRIOs bilbarnstol CARO?
Vad har ni för erfaranheter av märket BRIO över huvudtaget?
Idag är det inte min dag.. men det var det igår ;-)
Fryser, konstig känsla i magen, det luktar gårdagen, har inte sovit många timmar, möjligtvis en aning kräka i håret.
A jag mår sådär...
Men det är förjäkla värt det!!!
Tack brudar :-D
A jag mår sådär...
Men det är förjäkla värt det!!!
Tack brudar :-D
Jag är typ arg
Det har inte varit min dag idag :-(
På lunchen tyckte en muslibit i joghurten att den skulle spräcka sönder min stålskena bakom översta tandraden. Så typiskt! Skenan böjde sig så jäkligt att den stack in i tandköttet och jag rev mig i tungan såfort jag försökte säga ett ord.
En telefonringning senare var jag en akuttid hos tandläkaren rikare. (Om 30 min)
OOOps, kom på att Jonas precis varit och hämtat bilen.
OOOps, kom på att Jonas har mitt kort.
Som tur var är chefen snäll och lånade ut en firmabil. (Som jag förövrigt backade ut med galans. Tyckte själv att jag var värd en guldstjärna på körkortet. Jag fick backa sick-sack för att komma ut och smalt var det.)
Och i plånboken låg en femhundralapp och glänste med sin närvaro, som jag fått i julklapp. Roligare kan man ju ha för den lappen, tänkte jag. Jag hade ju garanterat inte tänkt att spendera den på ett akut tandläkarbesök direkt. Nej, den skulle gå till ett par reflexskärmar, jag tittat ut på nätet till min kamera utrustning :-( Men what to do??
Väl på plats får jag en P-bot, som salt i såret. Det hade satts upp en p-skiva skylt där förra veckan. Kan man inte upplysa om det då?? NYHET!! Mellan mig och stolpen med fanskapet på stod en stor pickup. Tyvärr så tillhör inte jag den sorten att jag går runt pickupen och undersöker om det kommit upp något nytt på stolpen.
SÅÅÅÅÅÅ LESS PÅ DEN HÄR DAGEN!
Jag tänkte att morgondagen bara kan bli bättre, men i nästa sekund då skulle det visa sig att matchen är framflyttad från när jag skrev ner den i kalendern. Till klockan fyra, istf kvart över två. Och jag som ska ha mina lovely brudar som gäster klockan sex...
Jag ringde Carin och vi kom överrens om att jag kommer att gå tidigare från matchen. Känns ok.
Nu hoppas jag att min älsklings och min fredagskväll kommer flyta på utan hinder. Vi ska nämligen hinna måla vardagsrunnet ännu en gång, såga till foder och sen måla dom, så att dom på lördagmorgon är redo för att sättas på plats.
Godnatt Sverige!
På lunchen tyckte en muslibit i joghurten att den skulle spräcka sönder min stålskena bakom översta tandraden. Så typiskt! Skenan böjde sig så jäkligt att den stack in i tandköttet och jag rev mig i tungan såfort jag försökte säga ett ord.
En telefonringning senare var jag en akuttid hos tandläkaren rikare. (Om 30 min)
OOOps, kom på att Jonas precis varit och hämtat bilen.
OOOps, kom på att Jonas har mitt kort.
Som tur var är chefen snäll och lånade ut en firmabil. (Som jag förövrigt backade ut med galans. Tyckte själv att jag var värd en guldstjärna på körkortet. Jag fick backa sick-sack för att komma ut och smalt var det.)
Och i plånboken låg en femhundralapp och glänste med sin närvaro, som jag fått i julklapp. Roligare kan man ju ha för den lappen, tänkte jag. Jag hade ju garanterat inte tänkt att spendera den på ett akut tandläkarbesök direkt. Nej, den skulle gå till ett par reflexskärmar, jag tittat ut på nätet till min kamera utrustning :-( Men what to do??
Väl på plats får jag en P-bot, som salt i såret. Det hade satts upp en p-skiva skylt där förra veckan. Kan man inte upplysa om det då?? NYHET!! Mellan mig och stolpen med fanskapet på stod en stor pickup. Tyvärr så tillhör inte jag den sorten att jag går runt pickupen och undersöker om det kommit upp något nytt på stolpen.
SÅÅÅÅÅÅ LESS PÅ DEN HÄR DAGEN!
Jag tänkte att morgondagen bara kan bli bättre, men i nästa sekund då skulle det visa sig att matchen är framflyttad från när jag skrev ner den i kalendern. Till klockan fyra, istf kvart över två. Och jag som ska ha mina lovely brudar som gäster klockan sex...
Jag ringde Carin och vi kom överrens om att jag kommer att gå tidigare från matchen. Känns ok.
Nu hoppas jag att min älsklings och min fredagskväll kommer flyta på utan hinder. Vi ska nämligen hinna måla vardagsrunnet ännu en gång, såga till foder och sen måla dom, så att dom på lördagmorgon är redo för att sättas på plats.
Godnatt Sverige!
Snart bär det av...
...mot nordligare breddgrader.
Under tiden kommer syster och hennes loverboy att se över huset och vakta katterna, så att dom håller sig ifrån bus :-)
Åker man bättre skidor ju finare klädsel man har??
Ni ska få se...
När som helst nu, vilken sekund som helst...
Satt på jobbet och inväntade It-avdelningens OK!... när som helst nu, vilken sekund som helst! Sidan och basen jag jobbar i låg nere. Det tig nästan en timme innan allt funkade som det skulle igen. Jag städade bordet, rensade bland en massa papper, ordnat i fackssystemet och fixat och donat med lösliggande papper... och gjort lite annat skit göra!
Detta var ju just idag inte att prioritera, eftersom att jag har en HELDEL annat att ta tag i. Viktigare saker! Jag låg redan efter och eftersom kundtjänst numera ligger på mina axlar, finns det lite till att göra utöver mina "vanliga" arbetsuppgifter. Det ringer visserligen inte(peppar peppar) hela tiden. Men såfort man sitter och räknar eller så ringer det å så måste man lägga det åt sidan för att ta tag i samtalet som i sin tur för med sig andra uppgifter. När man äntligen är klar med det ska man försöka gå tillbaka till där man var för att sedan bli avbruten igen.
Jessica, sluta bli brun nu och kom tillbaka!! :-D Fasiken va avis jag är på henne. 2 veckor i Vietnam. GALET! Får hålla mig på avstånd när hon kommer hem... jag lär ju framstå som lik-blekare-än-blekast bredvid henne. :-/
Å jag som hade kommit igång så bra med träningen. Detta är så typiskt! Hanne hade presenterat mig för säkten crossfit. En bra träningsform som passade mig perfekt. Lyfta däck, slå på slägga med däck, kliva uppochner på däck, hoppa hopprep, kasta medicinboll... osv som i en cirkelträning. Det var kul och varierande. Olika på varje pass. 4 ggr på två veckor han jag med + innebandyträningar och matcher. Jag var igång!! Det kändes bra. Men så blir man ju såklart soffliggandes i några veckor. Och det förstör ju ALLT!
Jag är inne på min andra pencilinkur men den verkar inte vara till någon nytta det heller. Antagligen nått jäkla virus som vägrar släppa taget... Slemhostar, fastän jag fått medicin för det, huvudvärk, rosslig i halsen, hes och är otroligt trött.
Nä nu ska vi klä granen hela familjen!! :-D
Detta var ju just idag inte att prioritera, eftersom att jag har en HELDEL annat att ta tag i. Viktigare saker! Jag låg redan efter och eftersom kundtjänst numera ligger på mina axlar, finns det lite till att göra utöver mina "vanliga" arbetsuppgifter. Det ringer visserligen inte(peppar peppar) hela tiden. Men såfort man sitter och räknar eller så ringer det å så måste man lägga det åt sidan för att ta tag i samtalet som i sin tur för med sig andra uppgifter. När man äntligen är klar med det ska man försöka gå tillbaka till där man var för att sedan bli avbruten igen.
Jessica, sluta bli brun nu och kom tillbaka!! :-D Fasiken va avis jag är på henne. 2 veckor i Vietnam. GALET! Får hålla mig på avstånd när hon kommer hem... jag lär ju framstå som lik-blekare-än-blekast bredvid henne. :-/
Å jag som hade kommit igång så bra med träningen. Detta är så typiskt! Hanne hade presenterat mig för säkten crossfit. En bra träningsform som passade mig perfekt. Lyfta däck, slå på slägga med däck, kliva uppochner på däck, hoppa hopprep, kasta medicinboll... osv som i en cirkelträning. Det var kul och varierande. Olika på varje pass. 4 ggr på två veckor han jag med + innebandyträningar och matcher. Jag var igång!! Det kändes bra. Men så blir man ju såklart soffliggandes i några veckor. Och det förstör ju ALLT!
Jag är inne på min andra pencilinkur men den verkar inte vara till någon nytta det heller. Antagligen nått jäkla virus som vägrar släppa taget... Slemhostar, fastän jag fått medicin för det, huvudvärk, rosslig i halsen, hes och är otroligt trött.
Nä nu ska vi klä granen hela familjen!! :-D
En heeelt vanlig morgon
Klockan är snart kvart över sex och jonas kommer upp för att säga hej då. Jag får en gos-täcke-kram och vill verkligen bara somna om. Med mycket sömn kvar i ögonen drar jag mig upp ur sängen. Hade minst kunnat sova 4-5 timmar till.
Väl nere sitter Elliott framför tv:n i ljuset av den skönt röda julstjärnan. Han lyser upp som en sol: Mammaaaa!! (känns nu genast lite bättre att man gjort någon glad genom att stiga upp)
Mamma sitta här, säger han och pekar på soffkudden bredvid honom. Nej hjärtat, mamma måste gå och sätta på sig fejjan och grejja fram frukosten.
Efter lite stånk och stön kan jag ta mig från soffan utan tjuut. *tummen upp*
Väl framför spegeln studerar jag mina mörka ringar under ögonen innan jag smetar över dom med smink i tro och hopp om att dom ska synas mindre. På med pudret, eyelinern, (här vill Elliott promt ha frukost, NU! på momangen!) mascara, ögonskugga (har faktist tre stycken olika på mig idag. En brun, en lite guldglittrig och en med en vitare nyansshimmer) och sist men inte minst på med lite av makeupstores cover all mix.
I vilken ordning sminkar ni er?
Vips, börjar jag skymta mig själv i spegeln.
I två minuter hinner vi sitta ner tillsammans vid frukostbordet. Vi brukar annars kunna sitta minst en halvtimme. Men just idag, just idag *suck* lyckas Elliott höra tonera från Special Agenten Osos melodisignatur... och kan inte alls sitta kvar. Nej nej. Mamma, det måste du ju förstå, det är ju Oso på tvn! Med sig i språnget tar han med sig mackan och jag bara inte orkar tjaffsa.
Där vid frukostbordet får jag sitta i lugn och ro i 5 min och äta upp min fil och bläddra i Norrteljetidningen för mig själv. Utan någon som ska bläddra i förväg till säljmarknaden och peka ut alla cyklar.
Vips, är klockan halv åtta.
Hjälp!
Dukar av bordet, upp borsta tänderna och håret. Örhängen? halsband? (nej, det blev för mycket till dagens outfit) Örhängen och armband fick det bli. Spreja lite jox i luggen som är för lång att ha rakt ner.. så den får nöja sig med att svänga liter åt vänster.
Ner.
Skyndar till tvrummet där jag till min fasa upptäcker att E hämtat sitt glas med nyponsoppa från köket. *kladd och klet under fotsulorna. Han har givetvis inte gått lugnt och stilla med glaset... han har sprungit. Fasa nummer två är att barnet fortfarande har pyamasen på sig. Han var iaf hel och ren från nyponsoppa.
Upp.
Hämta kläder.
Ner.
På med kläder.
Upp igen.
Byte av strumpbyxor.
Ner.
Torka upp kluttarna från nyponsoppan på golvet.
Väl i tv rummet plockar jag med mig en halväten macka, sugrör och det halvtomma glaset med nyponsoppa.
I min hast slänger jag ett öga på klockan. 07.43. *Shit, börjar om en kvart*
Mitt i pareringen av allt jag har i mina nävar, kommer jag på den lysande idén med att släcka julstjärnorna på vägen. Det var ingen *tryck in knapp* Det var en *tryck ner* knapp.
*tryck hårt*
Jag hade valt handen med glaset i eftersom glaset går att hålla i i kanten med nyperna bara.
Schosvung säger det och jag har fullt med nyponsoppa på smalbetet. Och jag fick inte ens ner knappen. Men nu var det ju lätt... glaset jag hade i handen låg ju så fint på golvet mitt i pölen av nyponsoppa. Så jag hade ju helt plötsligt en hand över.
*klick* Så var lampproblemet löst.
Mumlade svordommar, påväg till köket för att hämta något att torka upp ännu lite mer nyponsoppa med. Det var kallt och blött på benen.
Upp igen.
Byte till mitt sista par hela och rena par strumpbxor.
Ner.
Lite tjafs med Elliott om jackan.
Mitt i mitt eget stimm hör jag någon tjatar båsa mamma båsa.
- VA?!
Jaha blåsa i ärmen. Något vi börjat med nu när vi ska gå utanför dörren. Om man blåser i ärmen blir det som varm och gosigt. Så *blås blås* i båda ärmarna o och sen var det dax för mamma att välja skor. Dom svarta stövlarna var på i ett schvung.
Elliott gallskriker.
Mamma båsa mamma båsa.
Va, Jag har ju redan blåst.
Han pekar på mina skor. Han vill blåsa i mammas skor.
Gulle dig men vi har inte riktigt tid. Tittar på klockan 07.53!!
Hjälp!
En blick senare tar jag av mig skorna och låter honom blåsa.
Släcker alla lampor, låser och öppnar bilen.
Frusen.
Behöver jag ens nämna att bilrutorna behövde skrapas!?
Destination Dagis. Korsning. Rödljus. 30-skylt. Korsning. Ur bilen. Bär in honom, istället för snigelstegen. Puss. Kram. vink vink. Sätter mig i bilen. Fan redan sen.
Destination Arbete. Korsning. 30-skylt. Rödljus. Raksträcka. Rödljus (fast grönt ljus). Raksträcka.
Status 12 minuter sen.
Väl nere sitter Elliott framför tv:n i ljuset av den skönt röda julstjärnan. Han lyser upp som en sol: Mammaaaa!! (känns nu genast lite bättre att man gjort någon glad genom att stiga upp)
Mamma sitta här, säger han och pekar på soffkudden bredvid honom. Nej hjärtat, mamma måste gå och sätta på sig fejjan och grejja fram frukosten.
Efter lite stånk och stön kan jag ta mig från soffan utan tjuut. *tummen upp*
Väl framför spegeln studerar jag mina mörka ringar under ögonen innan jag smetar över dom med smink i tro och hopp om att dom ska synas mindre. På med pudret, eyelinern, (här vill Elliott promt ha frukost, NU! på momangen!) mascara, ögonskugga (har faktist tre stycken olika på mig idag. En brun, en lite guldglittrig och en med en vitare nyansshimmer) och sist men inte minst på med lite av makeupstores cover all mix.
I vilken ordning sminkar ni er?
Vips, börjar jag skymta mig själv i spegeln.
I två minuter hinner vi sitta ner tillsammans vid frukostbordet. Vi brukar annars kunna sitta minst en halvtimme. Men just idag, just idag *suck* lyckas Elliott höra tonera från Special Agenten Osos melodisignatur... och kan inte alls sitta kvar. Nej nej. Mamma, det måste du ju förstå, det är ju Oso på tvn! Med sig i språnget tar han med sig mackan och jag bara inte orkar tjaffsa.
Där vid frukostbordet får jag sitta i lugn och ro i 5 min och äta upp min fil och bläddra i Norrteljetidningen för mig själv. Utan någon som ska bläddra i förväg till säljmarknaden och peka ut alla cyklar.
Vips, är klockan halv åtta.
Hjälp!
Dukar av bordet, upp borsta tänderna och håret. Örhängen? halsband? (nej, det blev för mycket till dagens outfit) Örhängen och armband fick det bli. Spreja lite jox i luggen som är för lång att ha rakt ner.. så den får nöja sig med att svänga liter åt vänster.
Ner.
Skyndar till tvrummet där jag till min fasa upptäcker att E hämtat sitt glas med nyponsoppa från köket. *kladd och klet under fotsulorna. Han har givetvis inte gått lugnt och stilla med glaset... han har sprungit. Fasa nummer två är att barnet fortfarande har pyamasen på sig. Han var iaf hel och ren från nyponsoppa.
Upp.
Hämta kläder.
Ner.
På med kläder.
Upp igen.
Byte av strumpbyxor.
Ner.
Torka upp kluttarna från nyponsoppan på golvet.
Väl i tv rummet plockar jag med mig en halväten macka, sugrör och det halvtomma glaset med nyponsoppa.
I min hast slänger jag ett öga på klockan. 07.43. *Shit, börjar om en kvart*
Mitt i pareringen av allt jag har i mina nävar, kommer jag på den lysande idén med att släcka julstjärnorna på vägen. Det var ingen *tryck in knapp* Det var en *tryck ner* knapp.
*tryck hårt*
Jag hade valt handen med glaset i eftersom glaset går att hålla i i kanten med nyperna bara.
Schosvung säger det och jag har fullt med nyponsoppa på smalbetet. Och jag fick inte ens ner knappen. Men nu var det ju lätt... glaset jag hade i handen låg ju så fint på golvet mitt i pölen av nyponsoppa. Så jag hade ju helt plötsligt en hand över.
*klick* Så var lampproblemet löst.
Mumlade svordommar, påväg till köket för att hämta något att torka upp ännu lite mer nyponsoppa med. Det var kallt och blött på benen.
Upp igen.
Byte till mitt sista par hela och rena par strumpbxor.
Ner.
Lite tjafs med Elliott om jackan.
Mitt i mitt eget stimm hör jag någon tjatar båsa mamma båsa.
- VA?!
Jaha blåsa i ärmen. Något vi börjat med nu när vi ska gå utanför dörren. Om man blåser i ärmen blir det som varm och gosigt. Så *blås blås* i båda ärmarna o och sen var det dax för mamma att välja skor. Dom svarta stövlarna var på i ett schvung.
Elliott gallskriker.
Mamma båsa mamma båsa.
Va, Jag har ju redan blåst.
Han pekar på mina skor. Han vill blåsa i mammas skor.
Gulle dig men vi har inte riktigt tid. Tittar på klockan 07.53!!
Hjälp!
En blick senare tar jag av mig skorna och låter honom blåsa.
Släcker alla lampor, låser och öppnar bilen.
Frusen.
Behöver jag ens nämna att bilrutorna behövde skrapas!?
Destination Dagis. Korsning. Rödljus. 30-skylt. Korsning. Ur bilen. Bär in honom, istället för snigelstegen. Puss. Kram. vink vink. Sätter mig i bilen. Fan redan sen.
Destination Arbete. Korsning. 30-skylt. Rödljus. Raksträcka. Rödljus (fast grönt ljus). Raksträcka.
Status 12 minuter sen.
Bubblan som sprack
Och jäklar vilken smäll det blev.
Jag har nu i några dagar följt tidningarnas artiklar om den där golfstjärnan som bedragit sin svenska blonda fina flickvän. Som det verkar har det pågått i flera år.
Hur tänkte han?
Inte tänkte han på familjens bästa iaf, å inte heller sin framtid eller pengar.
Han tänkte helt solklart med Dicken.
Ashole!
Imagen sprack verkligen. Det perfekta familjen, idyllen, lyckan.
Smack, pang, boom... kraschad!
Fatta hur många företag som dragit in PR kontraktet pga detta. Helt företåeligt enligt mig. Vem vill ha hans fejja på sin produkt efter det här?? Han gick miste om flera hundratals miljoner. Var tjejerna verkligen värda det?? Fast förresten.. undrar om det ens syns eller märks i hans plånbok.
Den lilla bilden man fått, av det troligtvis stora hela, så verkar det iaf som om Elina har fötterna på jorden och har tagit sitt pick och pack och flyttat från huset, med barn, hundar och allt.
Till skillnad från Viktoria Beckham och Hillary Clinton som teg och bantade ner sig till noll, så står Elin på sig och skäller ut honom för vilken hund han är!
Jag kan verkligen förstå hennes reaktion med att vilja klubba på honom med en järnfemma. Bara puckla på den jäkeln. Jag kan verkligen inte ens måtta ett slag, men om adrennalinet skulle pumpa i ådrorna och jag verkligen skulle behöva.. dåhoppas jag att högern inte sviker mig. Nu hoppas jag att jag aldrig kommer att hamna i någon sådan trängd situation. Jonas är ju snart polis, och hna ska rädda mig i alla lägen... för det är ju sånt dom gör, mest hela dagarna. Och nyper fast bovar såklart :-D
Lite mer och lite till
Ett större i-landsproblem kunde man ju inte ha... Förlåt alla u-länder, men... vilken matlåda ska jag ta?
Den med en supergoda köttfärsåsen?
Eller baconcurry röran med kokt potatis och morötter?
Eller pastasåsen?
Eller varför inte laxen i lovely lemon såsen?
Jag är totaly alone hemma för kvällen och kan verkligen inte bestämma mig. Lite av varje? Nej usch! Jag får suga lite på den karamellen.
Vänta lite.. jag måste gå och utföra lite våld mot toalettstolen.
Sådär ja... det pyser så jäkligt!
Jonas är i tjänst inatt, löningshelg å allt... nu ska han få känna på livet som polis med rivstart. Kan inte låta bli att jämföra det lite med den första inköringsperioden på BK. Efter några dagar kom första natten.. I KASSAN! Yeah right! Där det inte längre bildades köer utan det var bara ett hav av otrevliga, fast flest trevliga, fyllon. Där man skulle ta så många beställningar som möjligt samtidigt... och inte kunde man kassan tillräckligt heller.. men jag tror att det är verkligen då man lär sig :-)
Så på dom bara!! Bovarna!! Dra dom i örat och säg "Å hur var det här då?" "ajja bajja" För svårare än så är det väl inte? 2,5 år i skola, för att lära sig det? Ja visst ja.. lite kondition övar ni ju oxå ja ;-)
Tre stooora sånna här stod och väntade på trappen idag, från fröken knopp. På kortet stod det " Vi ses imorgon, Älskar Dig" Who could it be? :-D
Idag har jag faktiskt klämt på några nya nyinvesteringar :-) Oh herre gösses, det påminde mig om när mjölken rann till i brösten efter förlossningen. OMG! Stenhårda!! Och Ja, hon sa att det påminde väldigt mycket om det. Jag har aldrig känt på ett par så "nya" förrut, trodde dessa skulle vara blå-röd-gröna, men de hade den helt vanliga vintriga *fniss* hudfärgen och såg riktgit bra ut. Bra konstnär det där, han med kniven.. :-D
Och detta hade hon med sig på snabbvisiten. Hon e för gullig! Pysslar och donar... till mig :-)
Nej nu är klockan mycket... Snart dax för Idol.
För att slippa det här med matfrågan kanske man ska slänga sig på den här istället?!
ja.. så får det nog bli...
Gick en promenix till affären och kom hem med en påse sånt här
en liten baktanke har jag ändå... Hoppas på att få några riktiga höjdare på besök... typ en alldeles röd, tjock, burrig och fin domherre i vinterskrud. Alldeles utanför köksfönstret. De ni!! *klick klick*
Väntar på att den gamla godingen Marie ska ringa... saknar henne...
Den med en supergoda köttfärsåsen?
Eller baconcurry röran med kokt potatis och morötter?
Eller pastasåsen?
Eller varför inte laxen i lovely lemon såsen?
Jag är totaly alone hemma för kvällen och kan verkligen inte bestämma mig. Lite av varje? Nej usch! Jag får suga lite på den karamellen.
Vänta lite.. jag måste gå och utföra lite våld mot toalettstolen.
Sådär ja... det pyser så jäkligt!
Jonas är i tjänst inatt, löningshelg å allt... nu ska han få känna på livet som polis med rivstart. Kan inte låta bli att jämföra det lite med den första inköringsperioden på BK. Efter några dagar kom första natten.. I KASSAN! Yeah right! Där det inte längre bildades köer utan det var bara ett hav av otrevliga, fast flest trevliga, fyllon. Där man skulle ta så många beställningar som möjligt samtidigt... och inte kunde man kassan tillräckligt heller.. men jag tror att det är verkligen då man lär sig :-)
Så på dom bara!! Bovarna!! Dra dom i örat och säg "Å hur var det här då?" "ajja bajja" För svårare än så är det väl inte? 2,5 år i skola, för att lära sig det? Ja visst ja.. lite kondition övar ni ju oxå ja ;-)
Tre stooora sånna här stod och väntade på trappen idag, från fröken knopp. På kortet stod det " Vi ses imorgon, Älskar Dig" Who could it be? :-D
Idag har jag faktiskt klämt på några nya nyinvesteringar :-) Oh herre gösses, det påminde mig om när mjölken rann till i brösten efter förlossningen. OMG! Stenhårda!! Och Ja, hon sa att det påminde väldigt mycket om det. Jag har aldrig känt på ett par så "nya" förrut, trodde dessa skulle vara blå-röd-gröna, men de hade den helt vanliga vintriga *fniss* hudfärgen och såg riktgit bra ut. Bra konstnär det där, han med kniven.. :-D
Och detta hade hon med sig på snabbvisiten. Hon e för gullig! Pysslar och donar... till mig :-)
Nej nu är klockan mycket... Snart dax för Idol.
För att slippa det här med matfrågan kanske man ska slänga sig på den här istället?!
ja.. så får det nog bli...
Gick en promenix till affären och kom hem med en påse sånt här
en liten baktanke har jag ändå... Hoppas på att få några riktiga höjdare på besök... typ en alldeles röd, tjock, burrig och fin domherre i vinterskrud. Alldeles utanför köksfönstret. De ni!! *klick klick*
Väntar på att den gamla godingen Marie ska ringa... saknar henne...
Skräckensdag
Idiothund!
Svärmor kom och lämnade hunden hos oss imorse. Han skulle vara här över dagen.
När matte gick blev han änglig och sprang runt och hoppade upp på dörren.
Jag pratar om Jojje, en kolsvart cockelspaniel. Han är 2år och är en omplaceringshund. Hans lynne är inte det bästa, men det går att jobba på. Han är lite blyg och morrar och skäller på äldre damer med handväska. Men jätte snäll mot E och oss andra. Men han fattar inte riktigt det här med "Kom/hit jojje" han står bara och tittar på en och lägger huvudet på sne. Han kan inte haft det lätt i sina dagar. Men nu har han kommit till familjen ordning-och-reda och jag tror verkligen att dom kan få honom att må bättre och bli lite mer stabil.
Det här är ju svärmors lilla guldklimp.
Vi står i hallen alla tre. J ska skjussa mig till jobbet och sen E till dagis. E är påklädd. Vips, drar han ner handtaget och uuuuuut skjuter/springer jojje som en blixt. Vi hinner knappt reagera.
Jakten har börjat.
J jagar hund*piiiip* mitt på stora vägen, så bilar kör kors och tvärs. Runt, runt, runt överallt. Tillslut tappar han sikte på hunden som löper vidare bort, bort, bort. Jag har under tiden åkt runt och letat efter dom med koppel, unge och bil. Efter 20 min lämnar jag E på dagis och ringer jobbet och säger att jag blir lite sen.
Väl hemma ser jag att J kommit hem. Äntligen!
Men vart är hunden?
Sen börjar jakten på pågick i 12 timmar.
Vi åkte runt, stannade folk och frågade om dom sett något. Lämnade ut telefonnumret så vi kunde nås så fort någon såg något. Vi drogs till solbackaområdet för det var där J tappat honom ur siktet. Soppalampan lös, men det hade vi inte tid med nu. Vi ringde både polisen och matte för att informera. Tårar rann för en sekund, men nu var det bara att lösa probelmet.
Fånga in hunden!
Efter ett tag ringer mobilen och en av våra spejare som vi träffat på längs med vägen ringer och meddelar att han sett hunden. BRA!
Nu visste vi inom vilket område han befann sig. Matte, som kommit till undsättning, fick syn på jycken. Hon ropade och lockade.. men han bara stirrade och la benen på ryggen och sprang vidare och försvann in bland träden. Vi sprang och sprang, men nej. Man var ju så rädd att han skulle bli påkörd.
Idiothund!
Efter några svängar med bilen så åkte jag tillbaka till jobbet, men J fortsatte leta. Efter några timmar fick han sällskap av husse som kommit hem tidigare från jobbet.
Då, får dom syn på honom igen. Bara några meter bort. Dom lockade och lockade... han la huvudet på sne och kutade vidare. Han är snabbare som blixten. Sen såg dom honom inte på ett tag.
Någon hade ringt polisen någon mil bort och meddelat att dom sett honom. Det köptes reflexvästar och ficklampor. Jonas hämtade mig efter jobbet och vi åkte hem och åt.
Efter måltiden var det bara ut och leta igen. Jonas fick vara hemma, han var helt slut, efter dagens bravader. Men Mattias kom och hämtade upp mig. Många engagerade sig och försökte hjälpa till på alla sätt. Vilket kändes varmt i hjärtat. Anders tog med sig familjens flatcoated retriver och infanns sig i sökandet.
Jag och Mattias hade med oss Leo. En liten ruffsig voffe, med rätt lynne för att inte skrämma bort den vilsna hunden. Vi parkerade bilen mitt i skogen. När bilen släcktes ner var det kolsvart. Bäcksvart. Lite rädla infann sig. Men vi hade ju Leo. haha. Som tur var hade han ficklampor under sätet. Man såg inte mycket, men huuvdsaken att dom lös :-)
Vi traskade på i snåren och mötte upp Anders som gått runt det hela för att skärma av området.
Rätt var det är, efter ett tag, skriker matte i mörkret "Han är Häääär" sen kommer ett " Jag haaar honom" Gissa om det var total lycka!!?
Ingen vet vad som helst plötsligt fått honom att ge upp. Kanske den kalla blåsten, mörkret och hungern som gjorde sitt.
ÄNTLIGEN HADE HAN IAF TAGIT SITT FÖRNUFT TILL FÅNGA!
Det var underbart att se husse och matte så glada. Även fast vi inte fått skulden för det hela så, var han ändå i vårt hus det hände. Det gör sitt.
Sen åkte vi hem och drack te och åt kladdkaka hemma hos oss. Liiiiiite dåligt samvete gav det mig minsann. Missade nämligen ett idiot-crossfit-pass med däckvältning och löpintervall - träning :-( Hörde att Hanne hade fått varit där själv med instuktören, på det sena passet. Gissa om hon gick jobba??? hahaha.
Svärmor kom och lämnade hunden hos oss imorse. Han skulle vara här över dagen.
När matte gick blev han änglig och sprang runt och hoppade upp på dörren.
Jag pratar om Jojje, en kolsvart cockelspaniel. Han är 2år och är en omplaceringshund. Hans lynne är inte det bästa, men det går att jobba på. Han är lite blyg och morrar och skäller på äldre damer med handväska. Men jätte snäll mot E och oss andra. Men han fattar inte riktigt det här med "Kom/hit jojje" han står bara och tittar på en och lägger huvudet på sne. Han kan inte haft det lätt i sina dagar. Men nu har han kommit till familjen ordning-och-reda och jag tror verkligen att dom kan få honom att må bättre och bli lite mer stabil.
Det här är ju svärmors lilla guldklimp.
Vi står i hallen alla tre. J ska skjussa mig till jobbet och sen E till dagis. E är påklädd. Vips, drar han ner handtaget och uuuuuut skjuter/springer jojje som en blixt. Vi hinner knappt reagera.
Jakten har börjat.
J jagar hund*piiiip* mitt på stora vägen, så bilar kör kors och tvärs. Runt, runt, runt överallt. Tillslut tappar han sikte på hunden som löper vidare bort, bort, bort. Jag har under tiden åkt runt och letat efter dom med koppel, unge och bil. Efter 20 min lämnar jag E på dagis och ringer jobbet och säger att jag blir lite sen.
Väl hemma ser jag att J kommit hem. Äntligen!
Men vart är hunden?
Sen börjar jakten på pågick i 12 timmar.
Vi åkte runt, stannade folk och frågade om dom sett något. Lämnade ut telefonnumret så vi kunde nås så fort någon såg något. Vi drogs till solbackaområdet för det var där J tappat honom ur siktet. Soppalampan lös, men det hade vi inte tid med nu. Vi ringde både polisen och matte för att informera. Tårar rann för en sekund, men nu var det bara att lösa probelmet.
Fånga in hunden!
Efter ett tag ringer mobilen och en av våra spejare som vi träffat på längs med vägen ringer och meddelar att han sett hunden. BRA!
Nu visste vi inom vilket område han befann sig. Matte, som kommit till undsättning, fick syn på jycken. Hon ropade och lockade.. men han bara stirrade och la benen på ryggen och sprang vidare och försvann in bland träden. Vi sprang och sprang, men nej. Man var ju så rädd att han skulle bli påkörd.
Idiothund!
Efter några svängar med bilen så åkte jag tillbaka till jobbet, men J fortsatte leta. Efter några timmar fick han sällskap av husse som kommit hem tidigare från jobbet.
Då, får dom syn på honom igen. Bara några meter bort. Dom lockade och lockade... han la huvudet på sne och kutade vidare. Han är snabbare som blixten. Sen såg dom honom inte på ett tag.
Någon hade ringt polisen någon mil bort och meddelat att dom sett honom. Det köptes reflexvästar och ficklampor. Jonas hämtade mig efter jobbet och vi åkte hem och åt.
Efter måltiden var det bara ut och leta igen. Jonas fick vara hemma, han var helt slut, efter dagens bravader. Men Mattias kom och hämtade upp mig. Många engagerade sig och försökte hjälpa till på alla sätt. Vilket kändes varmt i hjärtat. Anders tog med sig familjens flatcoated retriver och infanns sig i sökandet.
Jag och Mattias hade med oss Leo. En liten ruffsig voffe, med rätt lynne för att inte skrämma bort den vilsna hunden. Vi parkerade bilen mitt i skogen. När bilen släcktes ner var det kolsvart. Bäcksvart. Lite rädla infann sig. Men vi hade ju Leo. haha. Som tur var hade han ficklampor under sätet. Man såg inte mycket, men huuvdsaken att dom lös :-)
Vi traskade på i snåren och mötte upp Anders som gått runt det hela för att skärma av området.
Rätt var det är, efter ett tag, skriker matte i mörkret "Han är Häääär" sen kommer ett " Jag haaar honom" Gissa om det var total lycka!!?
Ingen vet vad som helst plötsligt fått honom att ge upp. Kanske den kalla blåsten, mörkret och hungern som gjorde sitt.
ÄNTLIGEN HADE HAN IAF TAGIT SITT FÖRNUFT TILL FÅNGA!
Det var underbart att se husse och matte så glada. Även fast vi inte fått skulden för det hela så, var han ändå i vårt hus det hände. Det gör sitt.
Sen åkte vi hem och drack te och åt kladdkaka hemma hos oss. Liiiiiite dåligt samvete gav det mig minsann. Missade nämligen ett idiot-crossfit-pass med däckvältning och löpintervall - träning :-( Hörde att Hanne hade fått varit där själv med instuktören, på det sena passet. Gissa om hon gick jobba??? hahaha.
Hon vaccinerades och blev sjuk för livet.
SKRÄCKEXEMPEL
Samtidigt som det är väldigt tragiskt så är det fascinerande hur vår kropp kan slå slint ibland. Hur är detta möjligt!? Hon kan inte gå framlänges, utan bara baklänges. Men hon kan springa framlänges och prata fullt normalt samtidigt.. men såfort hon stannar så krampar kroppen och hon slöddrar fram orden.
Mycket mystiskt!
Tydligen en på miljonen och det betyder att åtta - nio personer i Sverige skulle kunna bli drabbade.
Har du vaccinerat dig eller tänkt vaccinera dig?
Jag vet varken ut eller in :-/
Samtidigt som det är väldigt tragiskt så är det fascinerande hur vår kropp kan slå slint ibland. Hur är detta möjligt!? Hon kan inte gå framlänges, utan bara baklänges. Men hon kan springa framlänges och prata fullt normalt samtidigt.. men såfort hon stannar så krampar kroppen och hon slöddrar fram orden.
Mycket mystiskt!
Tydligen en på miljonen och det betyder att åtta - nio personer i Sverige skulle kunna bli drabbade.
Har du vaccinerat dig eller tänkt vaccinera dig?
Jag vet varken ut eller in :-/
Mycket nu
Det känns som om att jag sprungit flera mil idag. Nån kilometer kanske på matchen. Men hjärnan ger signaler till kroppen att jag nog sprungit några mil. Även innan matchen hade jag samma känsla. Men väl på planen så glömdes allt bort. Adrenalinet började så snabbt att rusa i ådrorna. Snabba beslut och avgöranden. Det gillar jag.
Vi spelade fantastiskt och det blev en vinst med 5-0. Precis vad vi behövde. Hoppas att vi kan ladda om och göra en lika dan match i morgon. För då är det DM -spel.
Som det känns nu så kan jag inte förstå hur jag ska orka pallra mig dit. Men det får morgondagen utvisa. Jag vet att när jag väl byter om och värmer upp så kommer hjärnan att börja tänka på annat, vara på helspänn och göra de snabba besluten åt mig :-)
Tufft nu, saker och ting går inte riktigt min väg. Doktorn ber mig stressa ner. Men jag vet bara inte hur!? Mycket som ska hinnas med, måsten som måste göras och jobbet som kräver sin tid. Magen är inte som den brukar vara kniper, knådar och krampar och den tyder på överstress. Men det här ska jag klara ut på något sätt.. måste bara hitta den rätta stigen. Om det inte finns någon rak stig så får jag hitta de små stigarna runt om som tillslut leder mig rätt. I Know how it works!
Om jag börjar i ena änden och benar av saker och ting en efter en så tror jag att det kommer att kännas bättre tillslut. inte sant!?
Är så ledsen på mig själv när jag måste göra avkall på saker och ting som gör folk och mig själv besvikna :-( Så vill jag inte ha det.. så det är bara att börja jobba på att hitta stigarna :-D
Trevlig helg!
Hörru du "Åke"
Dig tar jag inte seriöst.
En seriös person som ska uträtta något seriöst, behöver inte klanka ner på saker och ting. Det är bara att klicka sig vidare och leta efter nästa.. Ofta man tar sig tid att skriva ett ruttet inlägg?!
Av mina läsare skulle jag ju få klart godkänt iaf :-)
Å det är jag nöjd med :-D
Vi spelade fantastiskt och det blev en vinst med 5-0. Precis vad vi behövde. Hoppas att vi kan ladda om och göra en lika dan match i morgon. För då är det DM -spel.
Som det känns nu så kan jag inte förstå hur jag ska orka pallra mig dit. Men det får morgondagen utvisa. Jag vet att när jag väl byter om och värmer upp så kommer hjärnan att börja tänka på annat, vara på helspänn och göra de snabba besluten åt mig :-)
Tufft nu, saker och ting går inte riktigt min väg. Doktorn ber mig stressa ner. Men jag vet bara inte hur!? Mycket som ska hinnas med, måsten som måste göras och jobbet som kräver sin tid. Magen är inte som den brukar vara kniper, knådar och krampar och den tyder på överstress. Men det här ska jag klara ut på något sätt.. måste bara hitta den rätta stigen. Om det inte finns någon rak stig så får jag hitta de små stigarna runt om som tillslut leder mig rätt. I Know how it works!
Om jag börjar i ena änden och benar av saker och ting en efter en så tror jag att det kommer att kännas bättre tillslut. inte sant!?
Är så ledsen på mig själv när jag måste göra avkall på saker och ting som gör folk och mig själv besvikna :-( Så vill jag inte ha det.. så det är bara att börja jobba på att hitta stigarna :-D
Trevlig helg!
Hörru du "Åke"
Dig tar jag inte seriöst.
En seriös person som ska uträtta något seriöst, behöver inte klanka ner på saker och ting. Det är bara att klicka sig vidare och leta efter nästa.. Ofta man tar sig tid att skriva ett ruttet inlägg?!
Av mina läsare skulle jag ju få klart godkänt iaf :-)
Å det är jag nöjd med :-D
hemlighetsmakeri
Jag håller på med ett litet sidoprojekt...
Hoppas det blir lyckat!
I min fantasi är den det iaf :-)
Gagnar inte er så mycket kanske... men det är därför ni blir drabbade, eftersom jag inte har tid att publicera vettigare inläg... haha
Dessa SNÖskönheter fick jag av min darling, efter hans fylleresa!! :-P
Tillsammans med en m&m påse
*smack*
See ya!
Det här med konsterter
Fick ett mess häromdagen:
"Lisa + Lina = Backstreet boys i Hovet den 5 dec?"
Ja men visst, ja men självklart.
Vi är ju deras största fans *harkel harkel*
Vi har full koll på dom nuförtiden.
Hovet förresten?
Vad hände med Globen?
Vi dammar av våra gamla fan t- shirtar, cd- skivor och affischer.
Här ska skrikas, gråtas och svimmas av kärlek till dessa grabbar.
Jag klirrar liggunderlag, sovsäck och kudde. Så får du klirra spelkorten, världens-hejdundrande-musikanläggning till uppvärmningen av låtarna och pennor för att måla oss i ansiktet med.
För här ska köas!!
Hmm.. låt mig se... den 5e då blir det den 3e utanför hovet.
Eller fan... undrar vilket hotel dom bor på!?
Klart vi måste invardera det med!! Med autografpapper och skrik.
Så dom känner sig riktigt välkomna :-)
Så den 3e utanför hotellet och sen på natten så sover vi utanför hovet, för att vara säkra på en bra ståplats.
För sittplats är det inte frågan om.
Tutt-tricket, för att få in kameran.
Bara manliga vakter.. inte ska dom ta mig på pätsen inte :-)
Jag såg väldans välutrustad ut, under Lisas palestinasjal.
Vid närmare eftertanke...
Nej nu när vi kallas vuxna måste vi sköta det lite snyggare... där kan vi ju inte ligga och huttra blanda alla tonåringar (som kanske vuxit upp, vad vet jag)
Idag skulle vi ta in på hotel. KLART samma hotel som grabbarna. Det skulle ske en ordentlig förunderdökning för att ta reda på denna information.
Lite piff här och där och sen är det bara att slå sig ner och vänta i baren, tills grabbarna anländer. För självklart skulle dom slå sig ner vid samma bord som oss.
- Eh Yo, Kevin, heir bourta! Svengelska
- Tjejna lejdies! Thanks for last time!
- oh that was najs, lets have a reunionpartej!!
Förresten, har inte Kevin lagt av!? Grabbarna är ju bara 4a nuförtiden
Och sen festar vi hela natten long + att vi får första parkettplatser eftersom vi e polers numera.
Det sistnämnda alternativet låter mest lockande idag måste jag säga. Inte allt för anstängande.
Man kan aldrig få nog av att höra desa gamla dängor live.
Quit playing games with my heart, All I have to give, As long as you love me m.m
Bilder jag tog på grabbarna förra gången
arga ögat
Förlåt alla medmänniskor på Willys, för att vi handlade mer än 4 varor.
Det är knappast vårat fel att ni fick så borta vid glassdisken och frysa arslet av er.
Fler kassor öppna på Willys, åt folket!!!
Det är knappast vårat fel att ni fick så borta vid glassdisken och frysa arslet av er.
Fler kassor öppna på Willys, åt folket!!!
testing testing
Måste donas lite mer med den där headern och lite i stilmallen *gäsp*... men nu tänker jag prioritera sömnen.
*Smack och godnatt, sliverskatt*
Det är er det hänger på...
För att min hemlis inte ska kunna förbli en hemlis längre så måste fler röster komma in på det här inlägget :-)
Det hänger liksom ihop :-P
pissdag
Sitter nu på lunchen och surar.
Matlådan var pytteliten 1 dl kokta fjärilsmakaroner och 4a köttbullar (är hungrig så magen skriker, försöker döva känslan med vatten, men det bli bara ännu tommare... jag kommer att vara aggro hela eftermiddagen)
Skulle cykla till jobbet, men så hade jag satt på mig kjol.. å det vet vi ju alla hur det slutar! Så jag åkte med jonas, tänkte gå hem.
Men så har jag satt på mig klackskor... hur tänkte jag nu?
På jobbet hör jag hur p-pillret ligger och skriker på mig i skåpet där hemma.
Ett sniff under armen senare och jag inser att jag missat både deon och parfymen i morse.
Snart är det möte på kommunen... hur ska detta sluta?
Plus att jag har en bad-hair-day :-( Sovit med blött hår!
Ser ni hur luggen lever sitt eget liv?!!?!?
pissdag...
Tack älskling för uppmuntran! :-) Den värmde! puss
Matlådan var pytteliten 1 dl kokta fjärilsmakaroner och 4a köttbullar (är hungrig så magen skriker, försöker döva känslan med vatten, men det bli bara ännu tommare... jag kommer att vara aggro hela eftermiddagen)
Skulle cykla till jobbet, men så hade jag satt på mig kjol.. å det vet vi ju alla hur det slutar! Så jag åkte med jonas, tänkte gå hem.
Men så har jag satt på mig klackskor... hur tänkte jag nu?
På jobbet hör jag hur p-pillret ligger och skriker på mig i skåpet där hemma.
Ett sniff under armen senare och jag inser att jag missat både deon och parfymen i morse.
Snart är det möte på kommunen... hur ska detta sluta?
Plus att jag har en bad-hair-day :-( Sovit med blött hår!
Ser ni hur luggen lever sitt eget liv?!!?!?
pissdag...
Tack älskling för uppmuntran! :-) Den värmde! puss
Inte en vacker dag
En dag, i början på min första jobb-vecka, spöregnade det.
Det fanns inget annat än att kasta sig upp på cykeln och hojja sig hem.
Klaffs-klaffs lät det i skon efter att jag inte lyckats parera mellan de gigantiska vattenpölarna.
Skon bara sörplade in vatten. Sen vart det pöl efter pöl.
Mina fötter simmade i min vattendränkta sko.
Regnet piskade upp en ganska så skön rodnad på min hud.
Och inte hade jag någon regnjacka med mig heller, så jag slängde på mig en skönt lysande orange arbets-regn-jacka. Den drunknade jag typ i. But who cares?
Konstig man är. Bara man är torr om knoppen så känns allt bra :-)
Miss dyblöt!
I vita byxor.. jag vart ju grisskär :-P
Det fanns inget annat än att kasta sig upp på cykeln och hojja sig hem.
Klaffs-klaffs lät det i skon efter att jag inte lyckats parera mellan de gigantiska vattenpölarna.
Skon bara sörplade in vatten. Sen vart det pöl efter pöl.
Mina fötter simmade i min vattendränkta sko.
Regnet piskade upp en ganska så skön rodnad på min hud.
Och inte hade jag någon regnjacka med mig heller, så jag slängde på mig en skönt lysande orange arbets-regn-jacka. Den drunknade jag typ i. But who cares?
Konstig man är. Bara man är torr om knoppen så känns allt bra :-)
Miss dyblöt!
I vita byxor.. jag vart ju grisskär :-P
