Upprörd...

Jag blir så arg, jag bara kokar.
Det är frustration, över att det är som det är.
Det kommer antagligen alltid att vara som det är.
Det går inte att förhindra.

Aga barn.

Hjälplösa små barn. Det kan vara huuur irriterande, bångstyriga och hur uppkäftiga som helst. 
MEN MAN SLÅR INTE!!
De vuxna står i en beroendeställning och hur mycket dom än slår, förnedrar och vanvårdar sina barn så finns dom ändå där. Det vet dom. Dom ynkliga små kräken.

Jag vet inte ens om jag kan sätta ord min mina känslor när det gäller sånthär.
Hat?

Jag läste precis att en tjej tagit grepp runt halsen på en pappa som misshandlade sin 4årige son på tunnelbanan. Bra gjort!!
Många hade säkert velat göra samma sak men inte förmådde sig.
Om du nu inte vill lägga dig i familjeanjelägenheter så se det från barnets perspektiv.
Hur du hjälper denne genom att rycka in. Inte bara den gången utan kanske för livet.
Förhoppningsvis kan pappan bli dömd och en ändring sker i barnets vardagsliv.

Jag vet inte själv hur jag skulle agera om jag någon gång stöter på situationen att någon slår sitt barn offentligt.
Antagligen bli högröd i ansiketet och ryta ifrån ordentligt... garanterat ringa polisen och inte släppa den skyldige ur sikte. Kanske samla in vittnen..?

Nej fy!

Nu är jag upprörd!

sockerfritt godis - Nej tack! man blir galet sjuk

Det är ju helt sanslöst.
På valborg skulle vi lyxa till det lite för vår son, så vi hittade sockrfritt godis bland lösgodiset i affären.
WOW, nu blir han glad tänkte vi.
Eftersom att han gick på sin stränga diet så var det inte mycket han fick äta, men nu hade vi hittat något att ltxa till det med.
och gissa om han vart glad??!!

Men OJ så det ställde till det.
Natten fortsatte i enorma diaréer (ursäkta mig) för vår son.
Jag bad till gud att han skulle ge mig dessa, för att slippa se min son så illa.
Jag hade också haft lite grann av dessa symtom under kvällen men inte alls på det här viset.
Det visade sig sen att jag inte ätit lika mycket av det sockerfria godiset.
När vi än en gång ger honom detta, för vi visste ju inte att det var det som startade det hela.. han var ju så dålig i magen ändå.. men inte så hääär.
Det blev iaf samma reaktion på natten, så jag bestämde mig för att prova en lika stor mängd av detta lösgodis för att se hur det gjorde verkan på mig. Lite mindre än en näve.
Och javisst. 2 timmar senare är det jag som sitter på toaletten i magkramper och ojjar mig.
45 jävla fucking minuter!
Galet!
och jag kan säga er att det var snart för 7 veckor sedan och jag är fortfarande inte bra i magen. Efter diverse besök hos doktorer och prover som tagits så kan man bara konstatera att min tarmflora är rubbad och det kan ta lång tid innan den återställs till sitt rätta jag igen.

Det är ju heeeeelt sjukt, att något sådat få säljas i dagligvaruhandeln.

Nu har jag googlat lite om just maltitosirapen som var boven i det hela. Det används som sötningsmedel i sockerfritt godis.
 Det börjar med varningstexten:

Maltitol: Just Say No

Why Maltito syrup is Often More Trouble Than It's Worth

Usually this takes the form of intestinal gas and cramping, but some people may find themselves with diarrhea. If you decide to eat products with maltito syrup, you’d be wise to start with a small amount and judge the reaction -- as well whether you’ll be in a crowded room a few hours later.


Skärpning blogg.se

Varför funkar inte mobilbloggningen???
Mmset är skickat (2ggr) och jag har inte fått ett medelande om att det blivit något fel.

Är trött på blogg.se, det är alltid något som krånglar!
Hur irriterad är man inte på att behöva skriva in en verifieringskod efter vartenda kommentar man skrivit?

Ne, skärpning blogg.se!


Warning! This is deep shit!

Hur tänker man?
Sitter och tittar på innehållsförteckningen till en kakburk, havrekakor.
Vad jag har lärt mig så ska det stå i ordning. Först vad det är mest av i, i produkten, och sen sist vad det är minst av.
På denna burk börjar dom med margarin och slutar med havre, i mitten kommer sockret. Vet inte riktigt ja...
Sen det här med E... E14,12,16,18 osv
Vad är det för skit?
Jag såg något avsnitt av Berts program om skolmaten och vad egentligen barnen stoppar i sig.
Där var det någon funurlig liten prick som sa att ibland kan det framställas en produkt som verkligen luktar BLÄÄ, SPYA. Men så tillsätter man det fina E-ämnet och vips smakar det mumma och man kan t.o.m tänka sig att äta mer.

Rätta mig om jag har fel... men är det inte så att om någon produkt luktar eller smakar illa, så är det en funktion i kroppen som säger ÄT INTE DET DÄR! DET ÄR FALIGT! tror att det härstammar från långtbak i tiden, typ honomsapiens tid eller något :-)
Samma sak som med färgen röd. Små barn kan ha svårt att äta just röd mat läste jag i en mamma-tidning, just för att denna urtida funktion i kroppen säger åt en att det är något farligt. Just färgen röd säger STOP!

Alltså blir vi konsumenter lurade att äta sådant som vår kropp egentligen säger NEJ till. Inte konstigt att vi idag ser ut som vi gör... människor som har problem med fettma, diabetes och alla möjliga olika sjukdommar. Kroppen vet väl inte hur den ska ta tillvara all skit.

Vissa väljer ju själva... Detta är en vanlig sockerConny-lunch :-)
hahahahaha.. han är bara för rolig. Han har precis blivit pappa oxå.
Ni tror säkert att han ser ut som ett hus.. men nejdå!
Smärt och smidig :-P


Tårar på arbetstid

Tårarna brände i ögonvrån. Snart rinner det över, tänkte jag.
Tänk på något annat!! Tänk på något annat!!

På fikarasten hade jag snappat åt mig dagens Aftonblad... Jag började läsa om en man som plågat sin sambo i en liten stuga på knappt 50kvm, i nio år. Det gör mig så arg. Finns verkligen sådan här grymhet?
Jag bläddrade en sida.

Emma Janestig... Max och Saga... ska jag verkligen läsa det här nu? Kunde inte låta bli... :-(
Deras sista dag tillsammans, i detaljer...
Hennes sista minnen...
Hade hon kramat dom ordentligt och verkligen visat dom sin kärlek?
Hur hon sen vaknar upp och är arg över att inte få träffa sina barn...
Hur hon besöker dom på bårhuset...
Allting brister...
Hon beskriver begravningen. Att vilja vara nära dom en sista gång.
Hur skulle jag kunna/vilja gå vidare i mitt liv om inte Elliott levde längre...?

Helt plötsligt är det som om att det har / ska hända mig!!
Tårarna flödar...
Varför slutade jag inte när jag kunde??
SHIIIT Svetsaren är kvar!! *panik* inte kan jag sitta här som ett jäkla grinarsle.
*In på toan*
*Dörren utanför öppnas*
*väntar lite... väntar lite till*
Sen gick jag ut, då står han där och väntar på mig...
det första jag ville säga är att JAG HAR MINSANN INTE GJORT NR 2.
han skulle bara meddela att han går nu och att jag kunde låsa efter honom.
*pinsamt*
Såg säkert helt blank och gråten ut i ögonen.
Huaa

Jag tänkte.. när jag kommer hem.. ska jag pussa på ugnen min så han vet att han lever, tio gåner om!!! :-)
Jag kan göra det.. men inte Emma.


Om

Min profilbild

Lina

RSS 2.0