Med ett öga för foto

Det känns som om att jag sprungit flera mil idag. Nån kilometer kanske på matchen. Men hjärnan ger signaler till kroppen att jag nog sprungit några mil. Även innan matchen hade jag samma känsla. Men väl på planen så glömdes allt bort. Adrenalinet började så snabbt att rusa i ådrorna. Snabba beslut och avgöranden. Det gillar jag.
Vi spelade fantastiskt och det blev en vinst med 5-0. Precis vad vi behövde. Hoppas att vi kan ladda om och göra en lika dan match i morgon. För då är det DM -spel.
Som det känns nu så kan jag inte förstå hur jag ska orka pallra mig dit. Men det får morgondagen utvisa. Jag vet att när jag väl byter om och värmer upp så kommer hjärnan att börja tänka på annat, vara på helspänn och göra de snabba besluten åt mig :-)

Tufft nu, saker och ting går inte riktigt min väg. Doktorn ber mig stressa ner. Men jag vet bara inte hur!? Mycket som ska hinnas med, måsten som måste göras och jobbet som kräver sin tid. Magen är inte som den brukar vara kniper, knådar och krampar och den tyder på överstress. Men det här ska jag klara ut på något sätt.. måste bara hitta den rätta stigen. Om det inte finns någon rak stig så får jag hitta de små stigarna runt om som tillslut leder mig rätt. I Know how it works!
Om jag börjar i ena änden och benar av saker och ting en efter en så tror jag att det kommer att kännas bättre tillslut. inte sant!?

Är så ledsen på mig själv när jag måste göra avkall på saker och ting som gör folk och mig själv besvikna :-( Så vill jag inte ha det.. så det är bara att börja jobba på att hitta stigarna :-D

Trevlig helg!

---

Hörru du "Åke"
Dig tar jag inte seriöst.
En seriös person som ska uträtta något seriöst, behöver inte klanka ner på saker och ting. Det är bara att klicka sig vidare och leta efter nästa.. Ofta man tar sig tid att skriva ett ruttet inlägg?!
Av mina läsare skulle jag ju få klart godkänt iaf :-)
Å det är jag nöjd med :-D