Mina olika jag

Klockan var 7.  Jag stod framför spegeln och stannade upp för några sekunder. Det var tyst. Hela lägenheten stod stilla.
Jonas hade precis pussat mig farväl och var påväg till bussen. Elliott hade spenderat natten hos farmor, eftersom han ska vara där idag fredag. Han ska få gå på Moraträsk med med Farfar Tomas. Undrar vem som är mest entusiastisk?!
Jag hade gärnat velat gå. Jag har fortfarande minnen kvar från när jag var runt 6år och fick gå och titta på Moraträsk i Lyckeboskolan. Eftersom att jag kommer ihåg det måste det ha varit något alldeles specielt :-) Tänk att det är samma gamla gubbar som fortfarande håller på!

Mitt i all denna tystnad försöker jag hitta lugnet. Att bara få var själv. Bara jag.
Nej hua! Rusar fort som fasiken iväg och trycker igång en gammal goding.
Heeeeelt plötsligt förvandlas mitt vardagsrum till en scen och vips står Eminem framför hallspegeln. Låttexterna bara flödade ur munnen på mig. Jag blev nästan på party humör :-D



 




Det är inte alla som tror att jag har diggat Eminem inte.
Jag Sparris, Eva och syster var faktiskt på en av hans konserter i globen. :-)

Vad (läs vem) är det som sitter i min soffa?




Han skulle byta om sa han.. jaha.... 
VIPS tar jag mina steg förbi vardagsrummet och OOOOOOPS!
Vad är det jag ser?? Jag tittade bort.
Först var det mest skräck. Mössan. Bältet.
Hmm.. sen jag var tvungen att ta mig en funderare över hur jag skulle reagera på detta.
Jag tittade in igen. (kände mig som ett fån i hallen)

Etter att jag vant mig med blicken, tog jag mod till mig och travade in.
Det här är ju löjligt.
Varför denna noja?
Spänningen släppte lite, bara jag fick befinna mig bakom kameran.



Jag vande mig vid synen av min älskling, i en av hans "happy moments".

Han snurrade handbojorna, sådär på ena pekfingret och tittade på mig lite busigt.
"Nu rö, sörru gumman" sa han och reste sig upp för soffan.
ÅÅÅÅÅÅÅÅ NEJ *panik*
Jag var snabb som en vessla, hoppade bakåt, hjärtat dunkade.
ALDRIG I LIVET!
Handbojjor, nej du!
Dessutom RIKTIGA!
Där gick gränsen.
Du får tycka att jag är hur löjlig som helst. Men nej.
Det är emot mina principer.
ALDRIG BOJJAD!


Mycket tittande och pillande blev det framför spegeln

   

Det är med lite skräckblandad förtjustning jag ser på min pojkvän, sambo, blivande man :-) (någon gång in the future)
Tänk om jag någon dag kan vara helt naturlig i hans omgivning med hela fulla munderingen på.
Känns lite konstigt att jag i framtiden antagligen kommer att beblandas mer och mer med just poliser.
We for la take it slooooow!!

Min konstapel


Gymmet igen

Plötsligt så hände det *triss*

Gymmet idag igen :-)

Det va på vippen att jag kunde gå på Step up passet..  som jag laddat för i nästan 2 veckor. Men räddnigen kom i sista sekund. Tack Kristin, för att du bringar lite glädje i tränings-tramset :-) Hon höll i passet!
(Jonas kompis, som ska hjälpa mig att sätta ihop ett personligt program, har inte haft tid den senaste veckan. Och i samband med det skulle vi ha fixat medlemskapet... men som sagt vi har gått om varandra hela tiden.)

Passet var iaf MYCKET GIVANDE. Så roligt! Det här är verkligen min träningsstil. Om jag bara kunde vara lite smidigare. Kom lite sent... alla 18 pers var redan där. Och SÅKLART fanns det en fin liten plats, visserligen i hörnet, men LÄNGST FRAM!
Jag som inte kunde nått, nada.
Jag hörde tankar i nacken:
- Hörru  fläskberg, maka på dig!

Men jag gjorde framsteg. Efter ett tag tyckte jag att det gick riktigt bra. Då gjorde jag misstaget att börja berömma mig själv över att jag kom ihåg kombination efter kombination. Mitt i berömmelsen av mig själv, tappade jag bort mig helt.
Sen vart det bara värre och värre.
Efter ett tag hajjade jag stegen igen.

Om sisådär 3-4ggr ska jag förska att lägga till armarna också :-)
Synd bara att passen är varannan vecka :-( Jag ska nog skriva en lista på gymmet där folk får skriva under på att Krisin ska få ha sitt step-up pass minst en gång i veckan!


Gymmet

I hate it!

Men ändå var jag där i morse och tröck lite skrot. (Lyfte gjorde jag inte, körde inte armar ;-) )
Lämnade Jonas på jobbet, åkte till Elliotts farmor och lämnade av honom där, sen brummade jag upp till Nautilus.
Tänkte ringa Krisin när jag var påväg, men när jag fiskade upp mobilen ur fickan så märkte jag att den var död.

Jag började med 15 min på crosstrainern, de sista 5 sprang jag på riktigt ordentligt och fick upp ett flås. Sen körde jag baksida och innersida lår. Man pressar en tyngd in- och ut från kroppen med låren. Sen var det föda-barn-ställnings- maskinens tur att ge mig en omgång. Man sitter lite lätt bakåtlutad, med knäskålarna uppe vid öronen och ska pressa framåt, sakta men säkert. Den är helt ok.
Jag sneglade bort mot mag/ ryggmaskinerna som jag var sugen på. Men dom var upptagna av MR Jan Emanuel som vann Robinsson för ett antal år sendan, och hans gäng. Så jag körde Krisin grejen, med en 20kilos tyngd i ena armen och så ska man böja sig raklång år sidan, det tar på musklerna längs med magen på sidan. Den är också najs.. för man känner hur det tar :-)
Efter en upprepning av den 3 x 15 på varsin sida, sneglade jag åt mag-maskinshållet. Dom körde någon slags genomgång där. Å jag är inte den som, drar åt mig uppmärksamheten genom att fråga om dom är klara, för att sen sätta mig där och fläska, i deras närhet. nej nej.
Så jag tog mitt pick och pack och åkte hem och använde pilatesbollen till mina magövningar.

Tänk den dagen då jag, smärt och smidig, kan göra övningarna i masinerna utan att behöva tänka på hur jag ska sitta, utan att magen ska puta åt olika håll och valkarna ska vara ivägen!! Undrar om den dagen någonsin kommer att komma?

Nej, jag behöver verkligen komma igång och känna att det här är kul!!!!!!! För det är det inte just nu....

Handla mat mat mat mat

Elliott handlar med mamma.

Hämtar grädden...




Plaserar den på rätt plats (i rätt vagn)



Så stolt över sin egna lilla vagn




Givetvis stannar vi till vid teletubiesarna en stund och dansar.



Det blir lite jaga-lilleman, men det är så värt det. Han är så rolig.
Han charmar alla med ett smile och busar med okänt folk genom att lossas köra in i deras vagnar.. haha

Miss retsticka

Jag kan vara förjäklig ibland... jag vet.

Efter att ha legat och pratat en stund vänder Jonas sig om för att slumra in... klockan är väl runt elva. Jag som har varit dödstrött sen sex, har gått in i någon sorts övertrötthet och bli tokpigg. Jag kryper närmare och för att få liv i honom igen börjar jag sakta med säkert min kittel-i-kittel taktik.
-"Nej, men Lina sluta"
-"hihi"
-"Nej, men inte det humöret"
Hmmm, han var inte alls pigg på att kittlas, vilket gjorde saken ännu roligare. :-)
Efter ett tag tröttnar jag...

Jag ligger och frenetiskt skakar på foten av någon anlegning... antagligen rastlöshet.
-"Lina, sluta skaka!"
-"Ja"
-"sluta skaka!"
-"ok"
Efter ytterligare några sekunder...
-"Men sluta skaka då!"
"Jahaa, nu!?"

Efter ett tag fick han lugn och ro, jag somnade in i dimman.


25 ÅÅÅR!

I lördags var det dax för partaj.
Jag planerade, bakade, handlade, fixade och donade.

Golvet hade hunnit blivit klart (TACK PAPPA!) och vi hade hunnit städa bort det mesta dammet, sågspånet och röran i köket.



Jag vaknade med en fnurra på halsen. Men skakade bort tankarna på den och la ner all min tankeverksamhet åt kvällens bestyr :-)
25 personer hade tackat JA! Men samma dag blev det avhopp av olika anledningar. En hade legat inne på sjukhus, en annan hade drabbats av influensan, en hade bara inte lust att komma m.m (tråkigt när gästlistan egentligen varit större, men att jag varit tvungen att skära ner, pga platsbrist)
Jag har en väldigt stor vänskaps-krets och det är jag glad för. Känner mig lyckligt lottad som har er och att så många ville fira alla mina 25 år med mig :-)



Se! så roligt man kan ha det med mina tjer och några ljus :-)










Istället för tårta blev det både en och två semlor :-)










Jag är jätte glad för alla fina presenter jag fick!! :-)



TACK Eva och Anna för att ni fotade :-)

Det nya året

Varenda morgon, så länge jag kan minnas, har jag vaknat upp med en låt i huvudet. Det kan vara vilken som helst. I mellanstadiet och gymnasiet fick jag för mig att det var radion i väckarklockan som valde låt åt mig. Men nej.
Nu på senare tid när jag inte har någon sådan vaknar jag ändå med en liten truddilutt i skallen.
Varje morgon framför spegeln står jag och "nynnar" (sjunger), på dagens låt,  medans jag sminkar mig.
Jag ska börja dokumentera min hjärnas låtval.. får se om jag kommer fram till något :-)

Jag hoppas att det nya året bringar mycket glädje, skratt och framgångar.
- Att alla nära och kära får hålla sig friska och krya.
- Att min vikt ger med sig någon gång.
- Att dygnets timmar bli längre och fler, så att det inte ska vara så omöjligt att träffa alla jag vill träffa.

Detta tycker jag inte var mycket begärt!!
SE SÅ!
SE TILL ATT DET BLIR SÅ!

Efterlyses!!!

EN RÖD BOLERO

Finns ingen i heeeeeeeeeela Norrtälje :-(
Gu vad jag har letat!

HJÄLP!!

Tänk på mig om ni ser någon!!
Meddela mig gärna!

Det finns annars massor i svart, vitt, grått, guld, silver, turkos, cerise, lila...
MEN INGEN RÖÖÖÖD!

HJÄLP, den är till 25år outfiten!

*pust *stånk och stööön*

Det är inte första gången jag har sett något i hjärnan som inte finns på marknaden.
Färgen är väl inte inne helt enkelt. Buu huuu

Gott och blandat


E är nybadad och sitter i mitt knä och myser. Halva skärmen på datorn är mammas blogg och på andra hälften är det Lotta på bråkmakargatan.
Jag jobbade idag, men kände att jag var för envis och gick till jobbet för tidigt. Huvudverken gjorde sig ständigt påminnd om det, större delen av dagen.
Jonas har opererat sig idag. Hans "halgus valgus" knöl på foten blev till ett för stort handikapp nu under utbildningen. Han mår ok. Dom säger att tredje dagen är den värsta. Det är bara vänta och se.

Imorrn ska vi till Anna och Danne. Tanken var den att vi skulle ha överraskat våra karlar med Filippa Bark biljetter som vi inhandlat för flera månader sedan. Men det har slinkit ut lite i förväg iaf.. men imorrn händer det. Hoppas Jonas fot är snäll och låter honom inte pinas allt för mycket.

Match är det i helgen också. Men det diggar inte mina bihålor :-( Det är så typiskt att man blir sjuk när man äntligen börjat
träna ordentligt.

Tänkte glänsa lite...

Min båt-bild blev publicerad i Norrtälje tidningen... :-)



Vår son


Tufft!

Inte lätt när det är svårt.

En felvriden dag

Allt har blivit fel tänket idag.

1, hade ställt mobilen på ringning kl 06.15 i morse. då ringde den som den skulle. Men det visade sig när jag, segat mig upp och morgonpinkat, att jag glömt ställa om tiden på mobilen. Så klockan var egentligen bara kvart över 5.
SHIT! Försökte somna om, men det gick inge vidare.

2, satt på lunchen och läste tidningen. när jag läst igenom hela slänger jag en blick på klockan och ser att den redan är 13.00.
SHIT! gu vad jag har segat mig på lunchen. Ner på rummet, tok stressad, slänger mig framför datorn och märker att klockan i fikarummet inte är tillbakadragen heller.
SUCK!

3, klockan i bilen ändrade sig själv tydligen... märkte jag när jag bestämt mig för att ändra den och jag trodde att jag gått en timme för tidigt fråm jobbet. När den klockan redan står på fem.

Snart ska jag sova och hoppas på att vakna upp till en mindre förvirrad värld!


Jag hinner aldrig...

Jag hinner aldrig:

¤ Ringa/Träffa vänner jag verkligen vill prata med och höra hur dom har det. (Tackar gud för msn och sms)
¤ Skönskita.
¤ Ägna så mycket tid jag vill åt vår lilla familj.
¤ Planera maten en vecka i förväg.
¤ Tvätta fönsterna, behövs verkligen.
¤ Ta tag i större projekt hemma, blir alltid så att man börjar och sen inte hinner avsluta. Det resulterar i att allt ligger framme och jonas blir upprörd på mina små pysselhögar.
¤ Sätta mig med Elliotts album, har iaf hunnit med att framkalla alla 700 kort.
¤ Rensa ur Elliotts rum på leksaker han blivit " förstor för".
¤ Fixa någon ordentlig frisyr på mornarna, tråkiga vanliga jag.
¤ Klippa mig.
¤ Se hela Days of our lives på mornarna.
¤ Måla naglarna
¤ Planera julklappar

Märker nu att det här blev lite som en TO DO-lista.
Bäst att börja bocka av!


Grådassig

Jag känner mig grå...
Jag har nog aldrig känt mig så här grååå

Sjung övre raden med melodin "Jag känner en båt"

Höst tråkig och grådassig!
Min frisör verkar inte ha någon tid över för mig..
What to do??
Hon hade ju nå tankar om att förändra min frisyr radikalt.
Det såg jag fram emot med rädsla.. haha
Men jag känner att det kan vara på tiden.
Och så lite färg tack!






Tur att man har vänner som livar upp en i höstmökret :-)

Feber

Elliott hade feber hela natten igår. Riktigt hög oxå. 39.9. Sen säger dom ju att man ska plusa på minst 0.3 grader, så huuua. Han var het som en kamin. Men han var riktigt duktig. Var tvungen att väcka honom, få lite liv i honom, mata honom med alvedon på sked. Han tyckte inte om det med tog ändå emot det *mammas pojke*
Efter massor av vätska i vällingform, så gick natten ganska så bra iaf. Men vi ställde klockan ändå flera gånger under natten, för att vara på den säkra sidan. 
Fredagen löste sig så att mamma, som förövrigt har börjat att jobba i Norrtälje, kom över i 2 timmar för att barnvakta medans Jonas var på anstalten och intervjuade en intern. *skakis*

Nattens natt var lugn.. men vi ställde klockan iaf för att se till att allt stod rätt till. Gav honom alvedon med fyra timmars mellanrum osv.
Hela dagen igår kände jag mig febrig, men jag var tvungen att arbeta ändå. När jag kom hem, åt vi mat, sen slocknade jag i soffan och sov där till elva. Sen var det ju bara att glömma att jag kunde somna om. Så runt ett slöt jag ögonen.
Känner mig inte rikgit hundra idag heller.. så jag tror inte att några av våra planer kommer att sättas i verket. Bara vara hemma och kurera oss!

Mitt i detta deppiga inlägg tänkte jag pigga upp med en fasansfull bild! :-)


Mitt liv.. typ.. haha

Det är sant!! Hela veckan har grubblat och grubblat och grubblat lite till... sömnlösa nätter, oroliga dagnar och kvällar. Jag har inte varit mig själv helt enkelt.
Jag själv känner mig som en öppen bok. och när inte andra är var man trodde att dom var så blir jag sååå ledsen. Nu vet jag ju vem den här jäntan är, innerst inne, det var därför jag blev så ledsen. Jag gav henne en chans att förklara sig.. men den tog hon inte.Det blev bara ännu värre och ännu rörigare. Jag blev så bestört. Mitt halva hjärta gick i krasch. Jag visste inte hur jag skulle bygga upp det igen.. bit för bit försökte jag.. men det var alltid någon bit som var trasig eller nött i kanterna.. alltid nått som inte riktigt stämde. Jag ville så gärna tro henne, hon är ju trots allt en riktigt bra vän.. och har varit det lääänge, fanns det en tid innan hon klev in i mitt liv?? Inte mycket jag kommer ihåg av den iaf... känns som att hon alltid varit där.

Min tid är uppdelad såhär:
bebis: kommer inte ihåg ett skvatt
sandlåde-åldern, lekis: Bella, Madde, Mattias, Daniel, Hölena, Frida.. sen alla andra barn på gården som vi allihopa lekte kurragömma och dunken med :-) Gu, vilken tid det va!!
lågstadiet : Bella, Madde, sen kom Mona in i bilden och lite senare Marie som var nyinflyttad. Sen kom världens bästa Anna in i bilden oxå.
mellanstadiet: Bella, Madde, Anna, Mona, sen kom världens bästa Lisa inhoppande mitt i allt, alla fotbollskompisar hamnade ju helt plötsligt på samma skolgård, hur kul som helst!! :-D
Anna (sötis raringen), Jenka och Jossan. Det var ju typ så att alla som spelade fotboll spelade även innebandy oxå :-)) fotboll på sommarn och innebandy på vintern.
högstadiet: Bella började annan skola, Madde lika så. Mona, Anna och Lisa hängde med. Nu klev även Eva in i bilden. Dom här åren är guldvärda!!
gymnasiet: Sara, Bettina och Amela klev in i bilden, tack för att ni gjorde gymnaset igenom-lev-bart! haha... Eva hängde med men inte i samma klass :-( och Anna försökte jag träffa så fort jag hade tid. Fest, efter fest efter fest! Evas hemma fester var nog de mest lyckade!!! :-D oj oj oj
Det bästaste utav allt var nog att här kom J in i mitt liv :-D Lisa hade å så mycket på sitt håll.. vi gled ifrån varandra..
kommunikation och media året: J låg i lumpen och jag latjade mest med Eva och Anna.
efter skoltiden: Lisa kom tillbaka in i mitt liv :-D Eva still going strong, Mickis blev en stor del av mitt liv (även om vi träffas innan så var det nu vi busade som mest. Jag kommer aldrig glömma dessa nätter på BK och nere i omklädningsrummet med vinet.) oj det blev en lååång parantes.
typ Nu: Anna träffar jag inte så mycket :-( nästan inte alls... Mickis lika så :-( men vi hörs!!! :-) Lisa och jag pratar väl praktiskt tagen dagligen, är så glad att jag har henne. hon e såå klok och vis, försöker oftast iaf.. :-D Eva är gudmor åt min son och vi ses ganska ofta, såfort vi får tillfälle.
sen har det dykt upp andra flammor här i Norrtälje oxå som är värda att nämna. Kristin, vi arbetade tillsammans... det var lajbans! vi ses lite då å då. Innebandy freak e hon oxå å det är en fördel för hon drar mig tillbaka till den sport jag älskar :-D Johanna träffar jag oxå en hel del. hon är oxå klok men hon har lite otur när hon tänker ibland bara! hahahahaha... sist men inte minst Jenny, jokkmokks stolthet! eller ja, hon är ju den enda jag känner därifrån så det blir min stolthelt :-D det är så kul... hon vet vad jag gör och har gjort de senaste minutrarna för då har henens sambo pratat med min sambo och sen vet vi allt :-)

Oj Oj... vilken avstickare det där blev.

Men iaf.. tillbaka till saken! Nu är allting upprätt iaf... tycker det är skönt att vi diskuterat igenom det hela. punkt slut!

Nä ska man ta och baka sig en liten rockyroad?? hmm.. ska tänka på saken.. sen ska jag berätta för er hur gooooooood de var! :-D

puss på vem? hjärtevän!

Rånad, Nej, stöld, Ja.. Jag har blivit stöldad!


Hujedamig!! Mitt på blankaste ljusa dagen... Hur kommer det sig nu då? Jo...

Är inne på TC... står i kö. Jag som alltid pratar i mobilen säger att " nej nu är det min tur snart, vi hörs sen, hejdå" stoppar ner mobilen i fickan på min parkas... Nästa kassa öppnas och jag ska ta mig dit.Det var en del folk men jag stog som andra person i kön,så det är minsann min tur! Det tar emot...Jag sitter fast, är min första tanke, bigga jag är inte värst smidig. Nej, nån drar i mig... i fickan! Nej NU DU!! En tjej tränger sig förbi. Omedvetet rycker jag tag i flickans jacka... "Öpp Öpp ÖÖÖÖÖÖpp", säger jag, högt och ljudligt! Men herregu, vad gör jag?? (panik börjar sprida sig) vad anklagar jag henne för! vissa trodde nog att det var för att hon trängde sig... men inte då!! jag hade andra aningar!! En kvinna frågar om jag saknar något?! Jag känner efter... och JA, mycket riktigt!! Ja, MIN MOBIL!!,svara jag. Ja, hon tog den ur din ficka, sa tanten. JAHA. vad gör man nu då? helst av allt ville jag bara gräva upp den ur hennes ficka och säga några väl valda ord.. men det passade sig visst inte, sa ena delen av min hjärna! Folk runt om började fatta vad det handlade om nu... Kassörskorna ringde på väktarna. Det var ett helt hav av mäniskor som stog i en ring, runt henne. hon såg inte det minsta bekymrad ut! Vaddååå?? kläcker hon ur sig på brytande stöddig svenska! jaaa.. sa en äldre herre. Vill du låna min mobil och ringa din mobil? Jaooo, sa jag. Hon hade ju omöjligt hunnit stänga av den. Alla tittade på hennes händer.. att hon inte skulle ner i fickan å pilla!
Sekunderna tickade på.... DESTINATION UNKNOWN... Known known.... dånade ur hennes ficka!! Jag hade ju såklart på profilen Utomhus! haha... Då kom vakterna. Dom har visst inte rätten att visitera folk (inte ens småpoliser) Var vänlig att ta ut det du har i fickan, sa den ena. Inte ens nu såg hon skamsen ut! Jävla *piiiip* å inte veta vad som är ditt och mitt!! fraser flög runt i min skalle.. " Om du inte har råd att köpa dig en egen mobila ska du fan inte ha en, så funkar samhället" *pisspotta* gu, va sur jag blir!!
Jag är nog en liten småpolis själv! Rätt sa vara Rätt... in i det minsta! Rättvisa är mitt andra namn!
Vakten tog mobilen iaf.. och frågade vad jag hade för bild på framsidan. Jag och min son, svarade jag. Och jag fick tillbaka min kära ägodel...
När jag gick skulle dom precis se efter om hon hade tagit något inne från butiken...

jag sprang till bilen där Joh och E satt och väntade.. hon tyckte deet tog lite tid... jaaaaaa... jäkla människa å inte kan föra sig... synd att det finns fler här i världen!!

Rim å ram, Fy skam!

Om

Min profilbild

Lina

RSS 2.0