Med ett öga för foto

Jag pallar inte att se bilder från katastrofen på Haiti. Bilderna kantras av död, sorg och saknad. Skadade personer som inte får den vård dom behöver.
Jag pallar inte...

Fatta hur mycket barn som farit/far illa. Som bara går omkring på gatorna, skadade och livrädda. Föräldralösa. Vart ska dom ta vägen? De sover bland lik om natterna. Hur ska dessa kunna resa sig ur askan?
Nej, jag pallar inte...

Ett barn hade grävs fram efter två dygn. Stackars barn. Vilka tankar som rörde sig i barnets huvud då, under den långa tiden.. vill jag inte ens tänka på. Vart är mamma? pappa? världen? Övergiven och hjälplös.
Jag pallar inte...

Eller föräldrar som gräver upp sina barn och lägger dom i platssäckar. Skrik, gråt och sorg.
Hur orkar man någon sånt?

Å här sitter jag och säger att jag inte pallar... fy skäääääms! Va världen är ond. Jag kan inte låta bli att tänka in mig själv i samma situation... Elliott hade ju tänk att mamma kommer snart... det gör hon alltid :-) Men för dessa barn kommer säkerligen inte mamma eller pappa. Utan dom får genomlida en svår och smärtsam död, eller försöka ta sig igenom traumat dom nu befinner sig i helt på egen hand.

Gud, vad var meningen med detta? Slant du i dina handlingar? För inte kan du väl ha åstadkommit detta med ren vilja... Du måste ha klantat dig, rejält!
Jag tror egentligen inte på någon gud, men i sånna här tillfällen så vill man så gärna tr att det finns någon som kan rätta till det hela... eller ha någon att skylla på.

Jag tänker inte bjuda på bilder... det är för mycket...