Med ett öga för foto

Idiothund!

Svärmor kom och lämnade hunden hos oss imorse. Han skulle vara här över dagen.
När matte gick blev han änglig och sprang runt och hoppade upp på dörren.
Jag pratar om Jojje, en kolsvart cockelspaniel. Han är 2år och är en omplaceringshund. Hans lynne är inte det bästa, men det går att jobba på. Han är lite blyg och morrar och skäller på äldre damer med handväska. Men jätte snäll mot E och oss andra. Men han fattar inte riktigt det här med "Kom/hit jojje" han står bara och tittar på en och lägger huvudet på sne. Han kan inte haft det lätt i sina dagar. Men nu har han kommit till familjen ordning-och-reda och jag tror verkligen att dom kan få honom att må bättre och bli lite mer stabil.
Det här är ju svärmors lilla guldklimp.

Vi står i hallen alla tre. J ska skjussa mig till jobbet och sen E till dagis. E är påklädd. Vips, drar han ner handtaget och uuuuuut skjuter/springer jojje som en blixt. Vi hinner knappt reagera.
Jakten har börjat.
J jagar hund*piiiip* mitt på stora vägen, så bilar kör kors och tvärs. Runt, runt, runt överallt. Tillslut tappar han sikte på hunden som löper vidare bort, bort, bort. Jag har under tiden åkt runt och letat efter dom med koppel, unge och bil. Efter 20 min lämnar jag E på dagis och ringer jobbet och säger att jag blir lite sen.
Väl hemma ser jag att J kommit hem. Äntligen!
Men vart är hunden?
Sen börjar jakten på pågick i 12 timmar.

Vi åkte runt, stannade folk och frågade om dom sett något. Lämnade ut telefonnumret så vi kunde nås så fort någon såg något. Vi drogs till solbackaområdet för det var där J tappat honom ur siktet. Soppalampan lös, men det hade vi inte tid med nu. Vi ringde både polisen och matte för att informera. Tårar rann för en sekund, men nu var det bara att lösa probelmet.
Fånga in hunden!
Efter ett tag ringer mobilen och en av våra spejare som vi träffat på längs med vägen ringer och meddelar att han sett hunden. BRA!
Nu visste vi inom vilket område han befann sig. Matte, som kommit till undsättning, fick syn på jycken. Hon ropade och lockade.. men han bara stirrade och la benen på ryggen och sprang vidare och försvann in bland träden. Vi sprang och sprang, men nej. Man var ju så rädd att han skulle bli påkörd.
Idiothund!
Efter några svängar med bilen så åkte jag tillbaka till jobbet, men J fortsatte leta. Efter några timmar fick han sällskap av husse som kommit hem tidigare från jobbet.
Då, får dom syn på honom igen. Bara några meter bort. Dom lockade och lockade... han la huvudet på sne och kutade vidare. Han är snabbare som blixten. Sen såg dom honom inte på ett tag.

Någon hade ringt polisen någon mil bort och meddelat att dom sett honom. Det köptes reflexvästar och ficklampor. Jonas hämtade mig efter jobbet och vi åkte hem och åt.
Efter måltiden var det bara ut och leta igen. Jonas fick vara hemma, han var helt slut, efter dagens bravader. Men Mattias kom och hämtade upp mig. Många engagerade sig och försökte hjälpa till på alla sätt. Vilket kändes varmt i hjärtat. Anders tog med sig familjens flatcoated retriver och infanns sig i sökandet.
Jag och Mattias hade med oss Leo. En liten ruffsig voffe, med rätt lynne för att inte skrämma bort den vilsna hunden. Vi parkerade bilen mitt i skogen. När bilen släcktes ner var det kolsvart. Bäcksvart. Lite rädla infann sig. Men vi hade ju Leo. haha. Som tur var hade han ficklampor under sätet. Man såg inte mycket, men huuvdsaken att dom lös :-)
Vi traskade på i snåren och mötte upp Anders som gått runt det hela för att skärma av området.
Rätt var det är, efter ett tag, skriker matte i mörkret "Han är Häääär" sen kommer ett " Jag haaar honom" Gissa om det var total lycka!!?
Ingen vet vad som helst plötsligt fått honom att ge upp. Kanske den kalla blåsten, mörkret och hungern som gjorde sitt.
ÄNTLIGEN HADE HAN IAF TAGIT SITT FÖRNUFT TILL FÅNGA!
Det var underbart att se husse och matte så glada. Även fast vi inte fått skulden för det hela så, var han ändå i vårt hus det hände. Det gör sitt.

Sen åkte vi hem och drack te och åt kladdkaka hemma hos oss. Liiiiiite dåligt samvete gav det mig minsann. Missade nämligen ett idiot-crossfit-pass med däckvältning och löpintervall - träning :-( Hörde att Hanne hade fått varit där själv med instuktören, på det sena passet. Gissa om hon gick jobba??? hahaha.