Med ett öga för foto

Jag sov riktigt gott i natt.
Gick upp vid tio, för att sen lägga mig i soffan och slumra vidare fram till fyra.
Detta är inte kul asså.
Kroppen är helt slut.
Det börjar ta på psyket nu asså.

Det kan verkligen inte var kul att vara med mig, i dessa tider.
Har ingen ork, lust eller energi längre till någonting.

Nu på kvällningen har jag fått ihop en fläskfilégryta med pepparsalamikorv och ris till.
Hjärnan skrek vill ha vill ha vill haaaaa.
Nu ska vi se om magen tycker likadant.

Sitter i soffan o slötittar på lite på Vännerboxen jag gav till Jonas i födelsedagspresent.
Kan inte minnas när vi satt tillsammans vid tv:n sist.
Galet.
Antingen har jag sovit eller legat uppe i sängen.

Tänkte bjuda på lite bilder i köket i morgon.
Någon som vill se?

Här har ni två glada Vänner fans, som njuter av kvällens hallonpaj ;-)
(men jag slår vad om att den inte är ens en tiondel så god som din Liselott)

Sov gott lilla vän.
Du hade en bestämd plats i mitt hjärta.
Jag kan inte förstå...
Att du inte kommer hem... igen...

Det fanns inget ont i dig.
Aldrig att du rivit ellr klöst någon.
Inte ens Elliott som rivit och slitit i varenda kroppsdel du ägt.

Jag saknar dina tunga dunkande steg.
(kan inte förstå att du var en så bra jägare, att smyga var inte riktgit din grej)
Din krokiga svans.
Ditt bräkande till mjau.
Din värme.
Din knasighet.

Doris R.I.P
Hon blev påkörd i korsningen nedanför.
Fyra olika personer han ringa innan jag svarade.
Dom såg henne bara liggandes där på trottaren. Det hade sett ut som om hon sov.
Inte en blodfläck.
Jonas var den som gick dit och la ner hennes kropp i en papperskasse.
Jag pallade inte... jag gick mest fram och tillbaka, upp och ner och gräääääät.
Nu är hon påväg mot Kusby med svärfar och ska få en fin gravplats där.
Hemskt.





Lär känna henne här

Det har inte gått en natt på snart fem år, utan att du gott och lagt dig tillsammans med mig. bäddat ner dig ovanpå mig och sen har vi slumrat ihop. Hur ska jag kunna sova inatt?


Lite jag skrivit om Doris innan.


Elliotts krokodiltårar av avundsjuka på katten

Om när hon hoppade ut från tredjevåningen

21 Januari
Jag bråkar även med min katt Doris varje kvart. Hon e typ gratis just nu. Hon är billigare än gratis. Man kan få pengar om nån tar henne. Hon ska närmligen ligga på min mage, hela tiden. Jag föser bort henne, kastar bort henne, trycker till na med foten under täcket, ignorerar henne totalt. Men vad gör kattfan!? Jo hon kommer smygandes tillbaka några sekunder senare och ser helt oförstående ut. GhAAAAAAAA! Jag blir tokig. Spelar ingen roll vart jag ligger, om det är i soffan eller i sängen. Jag mår ju illa. Vill inte ha ett kattåbäke på magen då inte!!! Nu när jag själv känner mig lite mer kontaktbar och inte vrider och vänder mig av plågor så har jag kommit på ett knep. Jag lägger mig med två täcken. När hon slumrat in så drar jag försikigt ner henne vid sidan av mig och klapper henne lite.. då kurrar hon och tycker att världen är hur underbar som helst.

När Doris var försvunnen

Nu tänker ju ni icke-Katt-människor "men herregud, det är ju bara en katt" men för mig är det en annan själ jag släppt in i mitt hjärta. Där finns hon kvar. Men inte i jordelivet längre tyvärr. Nu är hon hos farmor och ligger i hennes knä och kurrar :-)

Ni som inte har upplevt att behöva hulka i en fryspåse på Willys, kommer aldrig att förstå känslan.
Ni kan bara tänka er.

Runt femhundra ögon tokglodde och jag höll på att dö, samtidigt som varorna rullades upp en efter en i kassan så var jag tvungen att hugga tag i en fryspåse och samla mitt allt i, medans jag hysteriskt jagade min son som promt hade bestämt sig för att INTE vara kvar i butiken.
Jag plutade med magen allt vad jag orkade och förklarade, efter min springfärd efter sonen, för kassörskan vid betalningen att jag minsann bara var lite gravid-illamående.

Där kan jag inte visa mig på ett tag.

Back to soffläge...
Kräk-kräk

Jag trodde inte att det fanns en möjlighet att jag skulle kunna gå tillbaka i måendet. Bara bli bättre... :-(

Jag missar ett dop idag, där jag t.o.m skulle fota.
Det är verkligen förjä*ligt.
Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill...
men det går inte, går inte, går inte...

Hatar att inse mig själv som svag.

I helgen som kommer har jag en bröllopsfotografering.
Gud nååååde kräkan om den inte sagt ajöss tills dess!!

Jag har en son som spelar så vackert för mig iaf
Låten:
Tuuu-guuu- miii!!
(good to me)

Ben behöver man, även kökets bänkskåp behöver ben.
På IKEA har dom två olika ben i sortimentet. En 16 cms och en 21 cms som är ställbara till högre höjder. Nu föll det sig så av någon anledning att vi fått hem tjugo stycken 21cms, vilket var påtok för höga med tanke på att vi bara har standardhöjden 2,40 m i takhöjd.

Här började jakten på 14 st 16 centimers ben.
5 st visste jag att jag hållit vid mitt hjärta och sparat sedan fyra år tillbaka när vi renoverade första lägenheten. Här kastas inget. Jonas har bönat och bett, men nej nej. Dom kan alltid komma till användning och javisst, idag var det tillfället jag längtat efter.
Vi hade ju beställt leverans av köket för att slippa åka och konka på allt. Men nu började vi fundera på om vi var tvungna att göra oss mödan att ta oss till IKEA iaf. Det är minst en timmes resväg, enkel resa.
Sen kom vi på att vår bil gick sönder igår och är nu på verkstan. Den som bara ska funka.
 2st ben fick vi tag i av Totte och Tess som renoverat sitt kök precis.
7 ben - Check!
Vi ringde Mattias och Johanna, deras pappa är snickare och har satt ett antal IKEA kök, men han hade inga kvar. Men vips så var den en arbetskollega till Mattias som erbjöd sig se efter om dom hade några efter sitt kök.
Lisa erbjöd sig svänga in och köpa nya ben påväg till Norrtälje, men fick förhinder.
Vi började dra i trådar som gick i flera led. Nu började vi inse hur mycket miljoner varhusjätten tjänar på sina kök. Vart och vartannat hushåll har renoverat köket och gladeligen pejjat för Ingvar Kamprads geniala affärsidé, "Varsågod här har du delarna, sätt ihop!".
Jag la ut en efterfrågan på fejjan och vips nappade Tobbe, som erbjöd sig lägga ner tid att leta fram några. I samma veva lyckas svärfar håva in ÅTTA hela ben.
15 ben - Check!

Så nu står vi med förmånga och folk meddelar här och där att dom minsann kankse möjligvis kan ha några om dom letar.

Det är ju att man blir rörd.

Gu va, lyckligt lottad man har så underbara människor runt i kring sig ;-)

Status i köket just nu kl 22.14, onsdag.
(Ursäkta tagna med webcamen, börjar bli mörkt nu.)

Snart snart snart... kan själva arbetet med att sätta köket påbörjas. GU VA JAG LÄNGTAR!!!

Nya golv och väggar.
Vi har även haft några killar här som dragit om elen. Så nu har vi det som dom flesta andra. El i väggen istället för i listerna :-)
Klart värt pengarna.
Gå några inlägg ner och se rivningsprocessen.







Mest impad är jag av golvet. Asså spånskive arbetet. Det har Jonas lagt heeeelt själv. Galet precis och exakt han har varit. Jag är så glad och stolt :-)

Nu ska vi bara tvätta och måla taket, spackla och slipa skarvera, bestämma oss för tapet eller färg på väggarna, fixa dörröppningen som vi bräddat med 35 cm och till sist sätta köket. Men det är en egen historia.
Vi har förövrigt fått hem hela köket, det står i hela vardagsrummet.




Och här har ni två sega gravidmongos som inte alls gillar värmen och som gärna passar på att skeda när det är dags för Elliotten att sova lunch.

Jag tycker bilden är lite missvisande, men skåpsluckorna är vita, Lidingö vit.
Till detta blir det ett nåtat mörkt golv.
Bänkskivan är mörk mörk brun och längst ut i kanten valde vi att ha en borstad list av stål, längst med.
Handtagen är inte inhandlade än. Vi är lite oense där.
Både diskmaskinen och kyl/frys är inbygda.





På kanten in till fönstret bredvid kylskåpet/frys blir den en hylla på 30-35 cm. Enbart för att det ska gå att öppna dörrarna ordentligt, annars tar fönsterbrädan i. Men det blir nog rätt så praktiskt ändå. Det får plats mycket jox där :-)



Vad tyx? ;-)

Lite bättre är det nu.. med kräkandet.
Knappt att jag vågar säga det, för då sparkar det säker mig på smalbenen och slår om bara för att visa mig motsatsen, med ett "ha ha trodde du ja".
Men jag vill tror att det så innerligt gärna.

Illamåendet däremot tar kol på mig. Bokstavligen. Piss piss och piss va jobbigt det är att må illa och inget orka. Tabletterna gör mig till ett zoombie-lik-Minsta lilla grej är jobbig. Medans supermännen jobb ar i köket har jag två uppgifter. Underhålla Elliott och stå för födan. Inte mycket, jag vet... men kan ni tänka er att det verkligen ÄR jobbigt. Det är helt sjukt mödosamt. Jag sköter inte mina uppgifter väl :-( Har varken spis, ugn eller micro att tillgå. Några tips på annan föda?
Tusen gånger om dagen vill jag bara gå och spy, men kroppen säger nej, när det precis ska till, så för jämnan går jag omkring med kräkinstinkt.
Det är jobbigt.
Livet är inte snällt mot mig nu.

Dåligt av mig att klaga så pass, kan man ju tycka. Jag tänker "ryck upp dig, det är inte så farligt" minst en gång i kvarten, men då känner jag att kroppen inte hänger med längre.
Väldigt hemsk känsla måste jag säga.

Ang köket så är det mesta utrivet nu. Både golv och väggar.
Jag och Elliott stod och tittade ut över slagfältet.
- Ja du Elliott, vart har köket tagit vägen?, frågar jag.
- Mamma, inte ledsen, det kommer nytt.

Ja visst gör det det.

(bilderna är tagna med webcam)

Titta såhär ser våran grund ut.

Jag trodde det skulle vara längre ner till bottenplattan än 15 cm.
Man lär sig någe nått varje dag. Och det var igår, undrar vad jag lär mig idag ;-)



Förövrigt kan vi bara konstatera att badrummet är mer ruttet än vi anat. När vi tagit bort köksväggen med den den torra fukten, så tittade reglarna fram. Dom såg jätte fräscha ut :-) Imponerad man blir av så gamla plankor, för att dom ser som nya ut :-)

Men mot badrumsidan ser man stora fukt fläckar. Nu såhär i eftehand hade det ju varit klokat att göra badrummet innan köket. Men vid besiktningen fick vi bara anmärkningar på fukten i golvet, INTE I BADRUMMET!  




Nu ska vi se efter hur det ser ut i resten av golvet i köket. För det är som Hannah säger... nu finns det ingen återvändo...

(bilderna ära tagna med webcamen)

Nu är hela köket urblåst.
Galet.
Hela köket låg på framsidan.
Nu kör pappa och Jonas iväg med det till tippen.

Vi anade ju mögel. Det var därför vi drog igång det hela.
Men då i golvet. Inte  på väggen...?





Det sjuka är att det är torrt. Jätte torrt.
Det stora mörka partiet är papp, det som sitter bakomväggen och bakom det kommer isoleringen. Det är snus torrt. Funderar på om det är möjligt att det är en gammal läcka som blivit åtgärdad men där dom inte upptäckt spridningen.

Hur som helst måste väggarna bort.
Sen hela golvet ner till grunden.
Piece of cake!
Not.
Men endå.
Ska det göras så är det lika bra att göra det rätt på en gång.




Man har ju sett vackrare ting! men det här ordnar sig.



Nu till problematiken...
Ni ser den där lilla väggsnutten till vänster om det som är bortrivet på väggen.
Det väggen fortsätter in i badrummet. Alltså kommer antagligen fukten därifrån.
Vår granne kom in och knacke lite på golvklinkersen i badrummet.
Det ska låta "klick klick" inte "klock klock" som det gjorde.
DÄR HAR VI BOVEN!! ( Ta fast honom Jonas )

Återkommer med mer när vi vet mer...

Det skulle ju inte bli såhär.
Min andra graviditet skulle ju bli som Mickis. Hon mådde som jag första gången också, men slapp det under andra graviditeten.
Jag skulle ju bli en såndär "fitad" morsa som prioriterar träning med magen i vädret. Det hade jag bestämt mig för. För enligt min egna teori så tror jag att ju mer tränad man är, ju mer underlättar det under förlossningen.
Och jag vägrar vara helst slut efter värkar i 32 timmar. ha ha ha not funny

Jag skulle ha ett mål. Det kändes bra.

Hur blev det?
Jo, det ska jag ta och berätta för er.
illamående.
kräk.
ingen ork.
tabletter.
muntorrhet.
otrolig trötthet.
sjukskriven.
soffläge i tre veckor...

I snart en veckas tid har jag fått behålla middagarna, vilket är underbart. Men ni ska inte tro att jag slipper illamåendet för det. nej nej. Eller jo föresten, medans den härliga måltiden intas. Då. Då slipper jag spykänslorna.
Så när det bara handlar om överlevnad vad gör man. Jo, man gör ALLT för att slippa undan det onda.
Så jag äter. Jag äter. Äter. Äter.
Och sen är jag lycklig över att allt inte kommer upp. (?)

Jag äter endel honungsmelon, kräm, soppor och just nu tunnbröd.

Om jag inte slutar med att bara behöva överleva snart så är jag uppe i alldeles för många pannor, som jag sen inte kommer att få bort.


Hur ska detta sluta?

Jag är nu inne på min fjärde vecka som kräka. "Hej kräkan!"

Japp, så är det!

Jag har i två dagars tid försökt skicka in ett blogginlägg på magen uppifrån där jag vinker "bye bye" till tårna, men givetvis så vill den funktionen inte funka just nu :-/
Wierd.

Vi är hur glada som helst!!! :-)

men... the big but... JAG HAR KRÄÄÄÄÄÄKTS I 3 VECKOR NU! Jippppie! weeeei! Det tar kol på mig. Jag hade totalt glömt bort hur det är att vara gravid om man heter Lina. Galet.
Första veckan kräktes jag på jobbet i tid och otid, lyckades hålla det sisådär hemligt.
Andra veckan försökte jag vara på jobbet med ingen energi när man inte får behålla något. Så jag arbetade hemifrån så gott det gick.
Tredje veckan nu så är ja sjukskriven, har fått Lergigan att knapra, tydligen det starkaste man kan få, fick det förra gången också.. men det hjälper inte.... :-( Den ska vara mot ångest, panikattacker och gravid-illamående, men nej. Inte det sistnämnda iaf.

Förmiddagarna är värst, speciellt när man har en liten att ta hand om oxå. Som polis-änklings-fru så är man själv i tid och otid så det blir lite bittert ibland när man knappt kan ta hand om sig själv.
Min värld står still, dagarna handlar mest om att överleva. Skeda i sig vätskeersättning osv. För till sjukan vill jag inte... ickesanicke!

Detta ständiga illamående tar kol på mig. Tänk er den värsta magsjukan, det brukar vara över efter sisådär 24 timmar... min har pågått i tre veckor :-(
Löjligt hur fort man glömmer. Förra graviditeten levde jag såhär fram till i vecka 19. Allstå har jag typ 10 veckor kvar... med lite enkel matematik kan ni ju då räkna ut i vilken vecka jag är i nu :-) Jättetidigt... men what da heck!

Nu vet ni :-)