Med ett öga för foto

Äntligen... eller vad man nu säger.. sprängdes trumhinnan vid tre tiden och jag fick sova nån timme... tills E vaknade och hade benvärk. En timme och 30 min senare somnar vi båda om. Sju ringde klockan och då var det bara stiga upp och börja dagen. Lämna på dagis och ett läkar och apotek -besök senare sov jag skönt i 2 timmar på soffan. Öroninflammation.blä.
Sen var det dags att hämta plutten igen. Tufft att vara ett ensamstående päron. Men man måste ju, man bara gört.. hur mycket man än inte orkar så gör man det bara. Det är ju inte för inte jag är sjukskriven.. jag är totalt slut!

Nej nu får det vara nog med vekhet på denna sida för ett tag framöver.

Whats up med de höga läsarsiffrorna på senaste tiden förresten?! Bara roligt! Välkomna!

Idag hände det förövrigt en sak som gjorde mig överlycklig. DORIS kom tillbaka. Hon har varit borta sen i söndags... har aldrig hänt förrut. Ovissheten om vart hon tagit vägen tog nästan knäcken på mig. Nästa gång jag ser ett kattlik längs med vägkanten ska jag minsann stanna och se efter om denne har något halsband. För hellre att veta att hon är död än att hon ligger någonstans och lider eller inlåst någonstans och förtvinar vecka för vecka. och jag inte kan göra någonting åt saken.
Under dagarna hon varit borta har jag verkligen saknat hennes icke tassande steg. Hon kan verkligen inte smyga.. dunk dunk dunk... hennes gnylande till mjau och hennes otroliga gosighet när det är sängtajm. Hon är mycket speciell denna donna!
Vi hade precis ätit färdigt och jag hör två inombors "grlll grlll" (hon låter typ så) utanför fönstret... jag sprang till dörren och in rusar denna överlyckliga donna. Min Doris och Elliotts Odis.

I´ll keep you like this forever om du försvinner en gång till!