Med ett öga för foto

Det var en gång en flikka som gick till jobbet, snorig och dann, Hon kände att det var något knas i kroppen, men vägrade lyssna.
Det var ju inte så länge sen sist, hon var sjuk.. Det här är säkert bara nån liten bugg i systemet, tänkte hon. På kvällen var det innebandy - tajm. Flikkan hade hur mycket energi som helst. Men det var något som höll henne tillbaka.
Hon sov bra på natten och gjorde sig iordning på morgonen för att knata iväg till jobbet. Påväg till jobbet skulle hon bara lämna av sonen på dagis. Där var nästan alla, både fröknar och barn sjuka.
Flikkan slog bort alla tankar om dukande huvuverk och brännande halsont. Lämnade sonen på dagis och stack iväg.

Väl på kontoret växte högen i papperskorgen av snorpapper. 
Hon hade hur mycket som helst att göra. Många olika projekt att ta itu med. Den lätt stressade flkkan försökte intala sig själv att" Med alvedon i kroppen, mår man toppen".
Framåt lunchtid åkte hon med sin mor på lunch... det kändes mycket bättre med lite mat i magen :-)

Väl tillbaka på kontoret gjorde sig huuvdet påmind igen och hon tog en till dos alvedon. Några timmar gick... och flikkan kände att hon fick lite gjort. Vid tre tiden ville ögonen bara falla ihop och ögonen tårades. Hon grät inte, utan de var nog bara snoret som inte kom ut ur den igentäppta näsan, tänkte hon, lite smått förvirrat.
Efter en liten tid fiskade hon upp örontermometern som hon egentligen skulle ha lämat med sin som på dagis, men totalt glömt bort det.
Flikkan tvekade några sekunder, hon ville egentligen inte veta... Men vips, satt den i örat!
38,9 visade den.
Genast började hon känna av huvudverken mer och mer... i ansiktet kändes det som om att det hade blivit överkört av en bulldozzer.
Jäkla termometer, tänkte hon. För att trösta sig själv lite gick hon rakavägen till kaffebordet och mumsade i sig en bit av dagens gåva från en av under entreprenörerna. Inte för att hon kände någon smak, men hon visste hur den brukade smaka och nöjde sig med det.

Äntligen slog klockan fem. Hemdax. Hennes sambo skulle stanna över i stora staden, under natten.
Så egentligen hade hon bara lust att kravla sig hem, dra något gammalt över sig och sen bara sova bort det onda. Men nej. Bilfärden till dagis var otroligt lång och seg. Väl på dagis tog det evigheter att få på sonen kläderna. Äntligen svängde bilen in på parkeringen hemma. Nu var det bara upp för backen och sen tre trappor upp.
Den lilla flikkan som kände sig ynkligast i världen, kämpade med sig själv att inte lägga sig på soffan förrän maten var färdig. Annars hade hon inte kommit upp igen. Och sonen vill ha middag.
Det blev snörvel- wåfflor.
Eftersom att flikan inte var 100% närvarande fastän att hon satt 4dm ifrån sin son. så hade han kladdat ner hela sig själv med sylt, när han ätt klart. Det var bara en sak att göra. BADAS!
Morgon-rocken på och sen kröp vi ner i soffan.
Flikkan i sin dimma värld tog sig upp på fötter efter ett tag och fixade välling.
Mums mums, sa sonen. Sen var det direkt i säng, för oss båda.

Nu sitter hon, flikkan, i soffan och knapprar på sitt tagnentbord. Brevid henne ligger en halväten banan. Hon känner ingen matlust när hon ändå inte känner smaken. Hon fick iaf sova gott under natten. I morse tog hon sitt furnuft till fånga och ringde och sjukanmälde sig. Chefen skrattade högljutt när hon kraxade fram att hon inte kom till jobbet idag.
Snoret rinner fortfarande och hon undrar om det verligen inte syns några spår efter bulldozzern som kört fram över henns ansikte.

Hon försöker kurera sig, så att hon kan gå till arbetet imorgon och få lite mer saker gjorda. Sen ska hon självklart vara med på matchen på lördag.
"Med lite alvedon i kroppen, mår man toppen"

Plötsligt så hände det *triss*

Gymmet idag igen :-)

Det va på vippen att jag kunde gå på Step up passet..  som jag laddat för i nästan 2 veckor. Men räddnigen kom i sista sekund. Tack Kristin, för att du bringar lite glädje i tränings-tramset :-) Hon höll i passet!
(Jonas kompis, som ska hjälpa mig att sätta ihop ett personligt program, har inte haft tid den senaste veckan. Och i samband med det skulle vi ha fixat medlemskapet... men som sagt vi har gått om varandra hela tiden.)

Passet var iaf MYCKET GIVANDE. Så roligt! Det här är verkligen min träningsstil. Om jag bara kunde vara lite smidigare. Kom lite sent... alla 18 pers var redan där. Och SÅKLART fanns det en fin liten plats, visserligen i hörnet, men LÄNGST FRAM!
Jag som inte kunde nått, nada.
Jag hörde tankar i nacken:
- Hörru  fläskberg, maka på dig!

Men jag gjorde framsteg. Efter ett tag tyckte jag att det gick riktigt bra. Då gjorde jag misstaget att börja berömma mig själv över att jag kom ihåg kombination efter kombination. Mitt i berömmelsen av mig själv, tappade jag bort mig helt.
Sen vart det bara värre och värre.
Efter ett tag hajjade jag stegen igen.

Om sisådär 3-4ggr ska jag förska att lägga till armarna också :-)
Synd bara att passen är varannan vecka :-( Jag ska nog skriva en lista på gymmet där folk får skriva under på att Krisin ska få ha sitt step-up pass minst en gång i veckan!

På lördagsmorgonen knallade vi ner till butikerna en liten snabbis. Vi var ute efter något att klä lilleJotten med på dopet senare på dagen. Vi hittade det klockrena.

 

Me and my gudson

Framåt 10 tiden efter en liten promenix var jag död. Somnade i soffan med min gullunge, Elliott, på bröstet. Där låg vi en timme. Den timmen behövdes :-)
Sen var det full fart igen...

Ett FÖR fult ful-kort



När vi kom hem till Norrtan funderade jag på att gå mina ögon till viljes att stängas förgott inför natten. Men svärmor insisterade med en middag, å det kundej u vara skönt att få lite mat i magen utan att behöva laga den själv. TACK SVÄRMOR! :-)

Äntligen vid läggdax vid 10-tiden på kvällen kröp Jonas ner i min säng och babblade järnet. Jag hörde varannat ord till en början, men sen vart jag pigg. Ögonen var inte alls trötta men hjärnan var otroligt seg. Vad kallas det tillståndet?

Sen vart det SNARK!

D3 och D4 kommande säsong

Det börjar bli dags att ta en titt på hur damserierna kommer se ut kommande säsong. Som TK beslutade i höstas kommer det införas en ny nivå på damsidan i form av D4:

D2: En serie med 12 lag
D3: En serie med 12 lag
D4: En serie med cirka 10-12 lag

Vilka kvalificerar sig till de olika serierna?
I damserierna ser det ut som att Sten Sture och Årsta hänger kvar i damettan. Därmed gäller följande:

* 3 lag åker ner från D2 till D3. De tre seriesegrarna i D3 går upp direkt utan kval.
* Om Hagunda lyckas kvala upp till D1 får dessutom de tre tvåorna i D3 kvala om en plats i D2.
* I D3 nästa år ska det vara en serie med 12 lag.
* Dit går de tre lagen som åker ner från D2 samt tre lag från varje D3.

Författare: Simon Andren

© Upplands Innebandyförbund, Box 6364, 751 35 Uppsala
Tel: 018-13 06 30, Fax: 018-13 06 20, E-post: [email protected]

Elliott älska nycklar.
Han går och lossas-låser dörrar och låser leksaksbilen. Han ska ha dom mest hela tiden, helst i sängen också. Det är mest 2 nycklar som intresserar honom. Min cykelnyckel och bilnyckeln.

Han har förstått att  man låser upp bilen genom att hålla nyckeln enbit ifrån, men han missar att han måste trycka på knappen å blir såklart skit förbannad att bilen inte blinkar och låses upp.

Så idag.. som alla andra dagar, när vi ska till dagis, påminner han mig om att bilnyckeln ska med och står och tokpekar på nyckelskåpet och pratar Elliottska. Han får nyckeln. Påväg ner till bilen, pekar han mot den prakfulla månaden å klämmer ur sig åååne. JA älskling MÅNE! :-)
När jag klämt fast honom med bilbältet och ska sträcka mig efter bilnyckeln i hans hand vägrar han. HAN SKA TILL VARJE PRIS INTE LÄMNA IFRÅN SIG NYCKELN! För att undvika brottningsmatch så ska ju ja, pedagogiska mamman, försöka förklara på mitt språk.
"Elliott lilla vän, mamma måste ha bilnyckeln för att kunna köra bilen" han lyssnar, men håller fortfarade ett stadigt grepp. " Elliott, att köra bil utan nyckel, är som att cykla utan trampor, man kommer ingen vart", hör jag hur jag vräker ur mig. och råkar skratta till, konstigt nog ger han mig nyckeln?!


Mammas lilla troll

Fönstergluttaren jag, sitter och noterar att det är påtok för mycket bilar på parkeringen. Det är tydligen visning i en av lägenheterna. Bilarna står huller om buller. Och SJÄLVKLART har P-bilen anlänt!
Jag ringer Jonas, vars kompis är här på visningen, och meddelar. Han flyttar sin bil.
Lapp-gubben börjar lappa. Folk kommer springande. Det diskuteras hit och dit, men lapp-nissen är stenhård. Han fotar deras bil, med bötern, när dom står en meter ifrån... snacka om uppretande.
Jag som precis bakat bröd och varit nere i tvättstugan fann det ganska underhållande att sitta och titta på folk som kom från visningen och skulle precis slå ner rumpan på bilsätet, när dom hoppar ur bilen och slänger sig på framrutan. Inga glada miner där inte.

Lite skadeglädje såhär på söndagsförmiddagen :-)

Hå hå ja jaaa...

Ännu en match, kände mig laddad... det kändes som att vi var ett naket lag idag. Vi spelade ett rent spel. INGET FUFFENS från vår sida. Vi märkte ganska tidigt vilket håll matchen var påväg mot och vi spelade på som vanligt.
Alunda anlände med ett ganska så ungt lag. Dom flesta var runt 15 kanske. Sen fanns det ju äldre godingar också förstås. Men det var mest dom yngre som syntes. Dom fajtades och skrek, puffades och slängde efterslängar.

* I tredje perioden springer en av våra spelare om nån liten skrutt längst med kanten. Efter några sekunder kastar hon klubban och tar sig för ansiktet (lill tjejen)... och börjar stört tjura. Vår polisspelare går såklart fram till tjejen och checkar läget. Då får hon en arm i ansiktet och frasen " jag vill inte spela något mer av den här jävla matchen bhuu bhuu *gråt gråt*"
* En blond brutta som tyckte hon kunde styra och ställa lite som hon ville. Hon kom av sig och blev av med bollen. Av ren frustration vänder hon sig om och skulle smacka till vår tjej med VÄRLDENS eftersäng. Som tur är hinner hon flytta på sig. Men bakom henne står herrlagets motspelare och en får slaget rakt i bröstkorgen. Det blir helt tyst. AJJE!! Hör man.. och publiken dooog av skratt. Bruttan åkte ut och jag fick göra mig sista mål i powerplayen :-)

Första och andra målet stog jag för, fjärde, femte och sjätte också och sen sist det nionde :-)

Alundas spelare måste växa upp, pinsamt hur dom betede sig. Men allt tydde ju på omognad.. Den blonda bruttan vägrade att tacka oss sen...  Kom tillbaka om några år tjejen när du fått lite hår under armarna! haha
Jag är så stolt över att vi fortsatte spela vårt spel.

BRA JOBBAT TJEJER!! :-)