Med ett öga för foto

Jag har börjat spela lite innebandy igen.
Å det får mig att bli så jäkla glad.
Hur mycket energi jag än gör av med så kommer jag hem med åter 1000 gågner mer energi än när jag åkte hemifrån :-)
Jag älskar sporten. Fart och fläkt!

Börjar om från noll igen. Eller egentligen noll-noll.
Det är såklart fortfarande inte alls som förr.
Nu har jag en bastant hydda att bära runt på. Det gör att man inte alla gånger är världens smidigaste och inte alls den snabbaste. Det irriterar mig sjuk mycket att inte kroppen är i samma skick som den alltid har varit förr.
Det är hårt att inse. Så jag vägrar ett tag till ;-)

Just nu är jag nöjd med att bara vara med på träningarna.. men ju längre säsongen går så kommer nog matchsuget också... tufft att parrera Js skiftarbete med två barn och innebandyn. Men det är värt ett försökt, för det ger mig så pass mycket tillbaka :-D

Vill för allt i världen inte tro det. Men ibland gluttar man sanningen i vitögat.
Är det så att min livs sista innebandymatch kommer att gå av stapeln måndagkväll?

Eftersom J kommer att ha dom arbetstiderna han kommer att ha, så ser jag ingen ljushet i att kunna dribbla boll med dessa härliga tjejer till i höst :-(
Det är mycket i livet man ger och tar.. men just nu känns det som om jag bara ger bort bort bort.

Men man kankse måste ge bort för att sedan ta emot? eller bli man överkörd fortare än tåget?

Laganda är trygghet för mig. Jag är uppväxt med regelbundna träningar. Vare sig det gällt fotboll eller innebandy så har laget alltid funnits där. Oavsett väder och vind har man alltid haft sitt lag ;-)

Måste ju medge att man inte är på top
varken i kropp eller knopp,
men vad gör det?
Div 3?

;-)

Ni behöver inte ens önska oss lycka till, det kommer att gå super ändå!
Idag spelar vi bara för att vi vill och att vi älskar sporten :-)

Dagens match blev en succé.
Vinst med 9-2.
Jag stod för en ass och ett mål. :-)


Jag skrev ett litet matchreferat på hemsidan om ni vill läsa :-)

läs här

Blev positivt överraskad idag på träningen.
I tisdags sprang jag knappt men jag flåsade och stundtals kom det lite hostningar.
Det var som bortblåst idag ;-)
Hur lycklig som helst!!
Matchen på lördag är räddad (för mig), jag vet inte hur mycket jag kommer att orka, men jag KAN vara med, det känns bra i hjärtat :-D

Status: Överlycklig! Skönt att ha energin tillbaka!

Nå blejr det innebandy för rejsten av kvällen!!! :-)





Pöjs å najti najti!!

Å neu blijr jag nästan försejnad pga av dejta!!
(läs på linköpiska)

Sesongens första match idag :-)
Mot Åkersberga.
Dom hade träningsläger här i helgen och ville avsluta den med en match mot oss.

Vi var sju tappra spelare (+ 2 målvakter) som kunde ställa upp.
Vi fick gå runt på tre backar och tre i kedjan.
Vi stod emot bra. Vi gjorde hela tiden ledningmålet. Sen kvitterade dom snabbt därefter.

Jag fick spela back :-) men jag måste nog vara den mest veliga människan i världen.
Halva, förra, sesongen ville jag inget hellre än att spela back. Men efter en sesong uppe på top så blir man ganska färgad.
Backplasten trodde jag skulle sitta i ryggmärgen, men tänket har vissnat en del och jag är lite mer smittad av anfalls-tänket.
Det är inge kul att spela när man känner att det mesta skiter sig... men det är bara att kämpa på. Hela laget kämpade som hästar idag :-) Vi kämpade för varandra och vi ville verkligen göra bra ifrån oss, allihopa. Vi var inte ens två hela femmor medans dom nästan kom med tre.

I tredje perioden blir jag satt på top.
Vi hade legat under med 4-5 ganska länge men, SMACK så satt 5-5 målet. Skönt, att få avlossa bössan lite ;-)

Matchen slutade fem - fem och jag är jätte nöjd över lagets insats. Det ser mycket bra ut inför serien tjejer!!
Ska bli kul att spela :-)

Ryggen funkar. Min bästa vän, gördeln, håller ihop det mesta. Sen att man är stel och lite orörlig efteråt, kanske inte är så konstigt. Tre träningar och en match på samma vecka. Keep up the good work!

*smilar mest hela tiden, den här helgen har varit underbar*

Säg "i-n-d-e-b-a-n-d-y"... och så lägger du till med en finsk brytning.
Bräk i, med den mörkaste rösten du har!

"Indebaaandy!"

Du känner lukten av svett, smutsigt gympahallsgolv och du hör snabba fotvändningar som gnisslar om vart annat!

Tänk nu att du sitter i seketariatet i allianshallen, det är Storvreta cup och alla lag ska dra sitt strå till stacken.
Du har antagligen redan gjort ditt, och tagit silver för sjätte året i rad mot KAIS i Fyrishovs A hall. (milda makter vad nervös man var)
Klockan tickar mot midnatt...
Matcherna är försenade och du har suttit där de närmaste tolv timmarna.
Orken, lusten och motivationen tappade du någonstans vid sjätte, sjunde eller åttonde perioden.
 Av alla de 300 du satt där.

Du fick en millisekund på dig att springa och hämta ut en varsin macka i kiosken för att kunna överleva dagens pass. Nån kisspaus var det inte på tal om pga matcherna gick i ett.

Klockan börjar ticka mot elva och det är tre matcher kvar. Du inser att du kommer att få fira dina första timmar som sjuttonåring i ett rent helvete. Många mål, trötta dommare, siffror hamnar fel och det blir totalt kaos i seketariatet.

Det är inget vi märker i första taget och ingen som påminner oss heller.
Förrän
"Ut med sekket! Ut med sekket!"
ställer sig en pappa plötsligt upp och skriker. Han får med sig halva bänkraden och där sitter vi.
Adrenalinet börjar pumpa och vi måste reda ut vad som gått galet.
oj oj oj, vilket kaos.
14 gjorda mål totalt, men när och vilket lag har gjort vilka?
Läktaren påstår en sak, medans dommaren menar en annan och vi, vi trodde ju att det var som vi tryckt fram på tavlan.
Hua.

Tillslut traskar pappan ner från läktarplats och bokstavligen skriker ut:
I-n-d-e-b-a-n-d-y, vet ni vad det är?? (med finsk bytning)
Han står böjd över oss och man känner spottet landa som hårda nålar i ansiktet.
Och fnittrig som du var så kunde ni inte låta bli att skratta honom rakt i ansiktet.
INDEBANDY?? Vad är det? (sa ni inte, men båda tänktet)

Jag kan förstå hans frustration. Men herre gud, det gäller inte liv och död.
Pojkar 88 eller vad det nu var. Och jag menar för åtta år sedan.. hur gamla var dom då? 13?
(å herregud det var åtta år sedan jag fyllde 17) *lite panik*
Nu såhär i efterhand måste man ju ändå försöka få fram lite förståelse för karlns beteende. Han hade säkert följt med som supporter och sovit på nån gammal unken madrass någonstans i nån smutsig skollokal. Eller i nån rutten, läckande husvagn i början på januari månad. Hans liv kanske var sonen och inn(d)ebandyn!?
Inte lätt!
Inte lätt att bemöta två, fnittriga, unga damer som suttit alldeles för länge utan mat och kisspaus på ett gentlemanna sätt då inte!

Tack Anna, för den underbara tiden! :-P
Den lever vidare i mitt hjärta!

Orättvisor är bland det värsta jag vet. Det finns alla möjliga olika slag av orättvisor. Men den störta är ändå när man gjort rätt för sig men ändå inte blir behandlad lika som dom andra.

Det anser jag att jag har råkat ut för. Och eftersom att det är bland det värsta jag vet så kunde jag inte hålla käften.

Det var igår på matchen.
Alla kanske inte förstår hur svårt det är att skaffa barnvakt och boka upp någon annans lördagstid för att man själv ska få " ha lite roligt" (i mitt ställe, spela innebandy) Svärmor var snäll och ställde upp, men hon skulle iväg på middag och ville att jag skulle skynda mig tillbaka så fort som möjligt. Tids-press!

Vi skulle spela mot Rasbo. Jag tror dom ligger näst sist i serien. Ingen höjdar match alltså. Men man vill ändå spela för att det är kul :-) På hemsidan var det 10 pers kallade... alltså skulle alla få spela!
Men det dyker upp 11st.

I första perioden får jag spela som vanligt. Tränaren pratar om att vissa justeringar kommer att göras inför andra perioden för att "DET SKA VARA RÄTTVIST" och alla ska få spela. Så i andra perioden får jag spela vart tredje byte. Gjorde några mål... men det är svårt att komma in i spelet när man blir minst 4 min sittandes. Men jag stog ut. Det var ju ingen annan som klagade. Inför tredje perioden gjorde dom lite ändringar igen. Men nu skulle jag få spela vart 4e byte?? What da fuck!? Efter 1,5 min spel på 8 minuter kunde jag inte hålla mig längre.. jag ville veta varför just JAG skulle spela vart 4e byte. Så jag tog mina steg över till tränaren och frågade hur det kom sig att jag bara spelade vart fjärde byte... jag menar, är jag dålig och isf vad kan jag förbättra?
JAg fick ju inte den responsen jag hade förväntat mig av en vuxen människa direkt. Tränaren, ja han blev nästintill skogstokig och idiotförklarade mig för att jag minsann ALDRIG KUNDE SPELA VART 4e BYTE. Men när jag redogjort för hur dom lagt upp det:
Spelare 1,2 och 3 (är jag)
Så här gick bytena till. Spelare 1,2,1,3,1,2,1,3,1,2,1,3,1,2,1, jag och en till tjej spelade dubbelt på en plats.
Han började veva och slå ut med armarna och menade på att "vem ska jag sätta då?" och så gav han exempel på vissa spelare i laget. Nej, sa jag. Det är din uppgift att avgöra.. jag bara meddelar att jag inte tycker att det här är rättvist eftersom att jag spelade vart tredje byte i förra perioden och jag är på alla träningar... tror att jag möjligtvis har missat 4-5 stycken under hela sesongen. Nej det kunde jag minsann inte bevisa, menade han på. (?) Men för statistik då för i helvete!!!!!!!!
Efter en tids gnabbande... hör jag från en spelare i laget. "För din egen skull Lina.. han klarar inte av att ta konfliker." Nähä.. så bara för det ska man bara ta, då eller?? ( jag vet att hon ville mitt bästa men ändå...) sen han jag ut en gång till under tredje perioden. Gjorde totalt 3 eller 4 mål. och resultatet blev 8-3. Förjävligt!
När matchen är slut är jag så arg, besviken, och jag var tvungen att skynda mig hem och jag hade ingen lust att konfrontera tränaren igen. Det hade inte blivit något vettigt sagt ändå. Då skulle det plockas sarg. Då får jag höra från en i laget att jag är lat... LAT??? Jag är ALLTID MED OCH PLOCKAR ELLER SÄTTER UPP SARGEN. Det där var inte heller rättvist sagt. Tillslut hittar jag nykeln till omklädningsrummet som tränare nr 2 knappt ville ge mig förrän sargen var nere. Antagligen hade tränare nr 1 framfört min åsikt även till honom... eller så hade det inte undgått honom att höra vårt samtal... eftersom vissa i publiken även noterat vår dispyt och undrade vad det rörde sig om. Men jagvar så arg och besviken efteråt att jag inte pallade ta det.. så jag sa att det får tas på träningen istället.
Min arghet övergick i tårar.
HATAR ORÄTTVISOR.

Efter matchen funderade jag på om det sagts något i omklädningsrummet efteråt. Så jag ringde en i laget för att höra. Men hon hade ingen aning om vad som hänt... så jag berättade... och efteråt säger hon att hon inte orkar bry sig... sen la vi på.  Är det ingen som håller med mig om att detta är ett fall av otrolig orättvisa?

Så jävla less.