Med ett öga för foto

På lördagsmorgonen knallade vi ner till butikerna en liten snabbis. Vi var ute efter något att klä lilleJotten med på dopet senare på dagen. Vi hittade det klockrena.

Röd-rutig skjorta med läderslips.
Han var för söööt.

Barnet som skulle döpas var Noél, Carro och Marcellos bedårande lilla pöjk. Han tyckte det var mindre roligt. Skrek sig igenom den största delen av cermonin. Det är nog värst för föräldrarna dom stunderna. Det berör inte oss på bänkraderna så värt mycket.

Efter dopet tog jag Elliotts och mitt, pick och pack, och drog iväg till Lajsa med familj i Almunge.
WOW vilket KÖK!! *lajte avis* :-)

Barnen busade och for runt som raketer medans vi gjorde iordning middagen. Det var så härligt att höra min lille gudson kalla mig vid namn, man blir ju rörd till tårar.
Han är sååå facinerad av bilar. En speciellt liten RORY-bil som han tjatade om under hela vistelsen. *brum brum*
So cute. Attans om den skulle råkas tappas bort.

Elliott har aldrig några problem att sussa någon annan stans. Never. Men jovisst, självklart att han absolut INTE vill somna in, när vi äntligen har fixat en myskväll tillsammans. Vi kämpade ett tag men sen fick han ligga med oss i soffan tills att vi gick och la oss, vid 12-tiden.
Jag och lilljotten skulle sova i barnens rum. Alice brukar vanligtvis springa över till sina päron på nätterna. Men inte denna natt. Jag vaknar kl 02.00 av att några små barnfötter kryper ner under täcket och börjar tassa. Hon e la för go. Jag var rädd för att avslöja för lilla barnet att det var JAG som låg där och inte hennes mor. Livrädd för att sparka till lillbarnet som låg skafötters, låg jag vaken fram till 04.30. Jag kände att morgondagen inte skulle bli så särskilt latjo om jag inte fick sova en blund till så jag bestämde mig för att försöka tråckla mig ur Alice grepp om min ben och gå ner till soffan för att förhoppningsvis slumra in nån timme till.
5 min efter att jag gosat ner mig i deras läder soffa, och ska precis till att falla in i john blunds värld. Vaknar jag av att en Alice säger.
"Hej, Lina. Jag fryyyser."



Man kan ju inget annat än att släppa in den lilla gullungen under täcket i värmen. Såå gosigt. Å till min oförvåning, har hon samma åsikt som sin mamma, HELA kroppen ska vara täckt av täcke, inte en millimeter får befinna sig utanför.

Så där låg till tills resten av huset vaknade, ca en timmer efteråt.
Sen var det full fart igen.