Galej-galej
Att det skulle vara så här mycket att bolla med i luften över en möhippa, hade jag ingen aning om. Nu blir det ju såklart vad man gör det till... och man vill ju göra sitt bästa, för världens bästa, och då blir det mycket :-))
Jag har haft otroligt kul tillsammans med Emma när vi spikat denna dag. Denna dag av ren glädje. Vi ville ge henne en dag av händelser att minnas och även få in endel av hennes historia hittills.
Hon hade klart och tydligt gjort klart för oss att dans var det värsta hon visste. Givetvis skulle vi inte utsätta henne för detta... men hon kunde få tro en ynka sekund tyckte vi.
Därav Ballerina utstyrseln.
Vid åtta tiden begav sig en mystisk figur, tillsammans med barndomskompisen Jonas till hennes fort i Almunge. Dom gifte sig tydligen som små och nu var det väl på tiden att ta ut skiljsmässa då om hon tänkt gifta om sig. Det hela löpte på bra och han har nu lämnat över stafettpinnen till hennes blivande man Fredde. Det hela var mycket lyckat. Dom har inte setts sedan typ nian på högstadiet, så det var ett kärt återseende :-D
Den mystiska figuren hade fått en noga utförd lapp på saker denne skulle införskaffa sig från hemmet. Lisa blev förskräckt och tycker att det är ytterst obehagligt att denne rotade runt i trosbacken och så vidare... men detta kommer att förbli ett mysterim för den blivande bruden ett tag till iaf ;-)
Monstret körde de båda till en adress i Uppsala där jag, Hille, Emma och Madde hade dukat upp med champagnefrulle. Att Hille dök upp från Växsjö fick nästan Lisa i tårar, nyförlöst och allt. Det hade hon verkligen inte kunnat tänka sig.
Där blev hon mätt i magen och stylad i håret av syster yster.
Sedan var det dags att dra vidare.
Mot danslokalerna på portalgatan... där snurrade vi runt, in och ut på olika parkeringar. Och Lisa skruvade sig i baksätet och talade om för mig att hon minsann var mycket besviken på mig att jag tänker utsätta henne för detta. Om inte bakdörren varit barnsäker hade hon säkerligen tagit ett kliv ut och sprungit därifrån i sina höga klackar.
Vi åker istället till Vasaparken där en hantverkarmarknad håller till. Där finns 5 ramar med bilder i som hon ska samla in. När hon hittat en skulle hon sjunga två verser i en speciell låt. Att ta ton... ja det kan hon.. men helst inte framför massa andra folk ;-)
Men det blev lyckat. Hon håvade in alla fem och där mötte även resterande vänner upp. Det blev kramkalas.
Vidare mot en musikstudio, där hon fick sjunga in samma låt på skiva. Det var hur kul som helst att se henne inne i "boxen". Hon sjung för full hals. Det där kommer bli asbra ;-) Sen var det tärnornas tur att skråla. Hon spelade in en version av oss som kommer att ligga lite bakom hennes röst.
Oj oj vilket minne!! :-D
Efter det så hade magen börjat knorra. Vi gav oss iväg till ett flygfält i närheten och fick låna en barack där att hova i oss krubbet. Emma hade gjort sin paradrätt och alla mumsade i sig med aptit. Ändå vart det massor kvar. Det ingår tydligen i släkten att göra till tredubbla sällskapet när man ska bjuda på mat.. ha ha
Vi var 15 pers och det fanns väl mat till minst 30 iaf ;-P
Självaste bruden började ana vad som väntade. Vips satt hon i cockpitt och var startredo. Och upp i luften for hon i ett litet tvåmansplan. Dom flög över Storvreta, Almunge och Uppsala. Familjen där hemma förstod att det var hon i planet så dom hade gått ut och vinkat. Klockrent.
Därefter åkte vi hem till Emma för middagsfix. Lisa fick ta av sig Ballerinautstyrseln, duscha (och tvätta håret, det var ju lördag) och sen bli stylad från topp till tå. Lyxigt att ha en syrra som är frisör :-) Jag har nog aldrig känt mig så fin som när Emma donade med mitt hår för att vi skulle ut på middag och partaj för några år sedan. Hon e bäst!
Därefter följde en middag bestående av lövbiff, pommes och beanarresorre. (bea... blå bands för att vara exakt). För det var en typisk fredagsmiddag hemma hos fam. Christiernin. Och till det valde hon alltid en trocadero ur lästbacken. Så givetvis fanns öven det på bordet ;-)
Det var mycket skrön och skrååål under hela kvällen. Dom har ju urmysiga lappen Eva-Lisa i juntagruppen som gärna drar till med en jojk. Herre vilket festgäng ;-)
Under kvällen hände lite mindre event för Lisas del och hon verkade njuta till fullo av sin dag.
Tillslut avrundade vi kvällen med en chokladprovning, med tio olika lyxchoklader att låta smälta i munnen.
MYCKET uppskattat!
Summa sumarum är vi jätteglada för Lisas skull att den blev så bra vi hade hoppats på.
High five brudar!!!
(ursäkta bildkvalitén, iphonen var med mig hela dagen. )
Nu är vi även med hund.
Nu är vi även med hund. I en veckas tid. Husse o matte gottar sig i ett varmt land. Katten hoppar högt av lycka!! Sällskap!!! :-) men han har ett och annat avvikande beteende... Förflyttar maten, som ligger så fint och prydligt i sin skål, till ryamattan. Bit för bit. (gillas inte av plastmatte) Katten Bossi iaktar och tycker att det är ytterst märkligt. Hunden är även en aning rymningsbenägen. Därav tre lås på dörrn, Elliott kan öppna två. Vi får vara på vår vakt. Nu blir det natti natti! Berättar om helgens möhippegalej i morrn ;-D
Natti natti Hjärtat! Vi har full koll på d...
Natti natti Hjärtat! Vi har full koll på dig. Om det blir knas så finns vi här vid din sida. Puss och godnatt
åka båt
Marken försvann under fötterna några gånger och man kände sig branog på styret. Men den här gången var det ingen alkohol inblandad. nej nej. Mest bara bebismys, buffé och shopping i taxfreen ;-)
Jag gick runt lääänge och petade, kände och klämde på det mesta. Underbart!
Det här fick jag med mig hem:
Ett supersnyggt Orly nagerlack, typ rosarött.
En bodyshop kräm, Tack Anna för beroendet!? ;-)
En superduper söt sparkdräkt till A. Älskar stjärnor!!
Och så den givna chokladen såklart!!!
Småkusinerna dreglade ikapp
Jag hade velat snacka mer blajja med Hannah, men det gavs inte riktigt tillfälle till det.
Det närmasta vi kom varandra var väl när vi trängde in oss i hissen påväg ut och ner, när Hannah nätt och jämnt fick plats. Precis när hon dragit in magen som bäst kliver en stoor och tjock karl på från ett annat våningsplan och Elliott utbrister "Nuuu blire trååångt". ha ha ha ha
sådär ja
Nu så.
Tillbaka!
I prima skick ;-D
Problemen som varit superstora och som tog över min vardag har numera blivit min vardag...
Det finns folk som har det värre... har jag hört... tråkigt nog.
Är än en gång lycklig över att ha så fina vänner runt ikring mig som visar värme och omtanke :-) Det betyder mycket!
Jag har haft en prima helg.
Det var visst någon som skulle gifta sig?!!?
Jennys möhippa blev jättelyckad. Anade inte ett skvatt ;-)
Lite massage på hennes ömmande kropp gjorde susen, sen bar det av mot ett restaurangbesök där vi hade hela stället för oss själva. Spelade vilken musik vi ville och hade uppassning till max :-D
Kunde det ha blivit bättre?
Idag har besöken rullat om vart annat. Bea, Isak, Tilde och Tobbe, sen entrade fam. Christiernin/ Lundberg plejset. Helt plötsligt fördubblades barnantalet. Underbart!! :-D
Det är mycket pirripirr i kroppen nu, bröllopet närmar sig. Och jag har varit och provat klänningen igen ;-)
snart är den klar. Hon behövde sy in den lite, sen sitter den som smäck.
Klänningen är nålad på bilden, därav lite olika väck.
Sådär ja...
back on track!
Jag har saknat er!
*smack*
Nonstop
Tänk att han troligtvis haft såhär hundratals gånger utan att vi märkt det :-( Den tanken får mitt hjärta att gå sönder.
Lilla hjärtat!!
Nu har vi ett andningslarm som följer oss vart vi än går. Hur ska jag någonsin ever kunna leva utan det i framtiden??
Det här är något som ska växa bort och om en månad ska vi göra en koll och se om något förändrats i hans andningsmönster.
Hittills har det larmat en gång varje natt... Ligger här och klockan är 01.00. Antar att jag väntar på tjutet av alarmet.
INGEN ska behöva skaka liv i sitt barn. Hemska upplevelse. Om och om igen. När ska det här sluta?
Vi har blivit lovade sångstund i parken kl...
Vi har blivit lovade sångstund i parken kl 10. Hur mys som helst! Solen är framme och fikat är nerpackat! Just nu får Anton sig en slurk längs med parkpromenaden, sämre kan man ha det!! Vatten så långt ögat kan nå. Norrtälje som sommarstad är underbar!
Mycket nu
Det här är nog den mest intensiva vår jag någonsin varit med om, och det som hamnar rätt så långt ner på priolistan blir tyvärr bloggen :-/
Igår var jag en toksnabbis i Uppsala för att testa tärnklänningen som börjar ta form och blir klar. Det är ljuvlig :-)
Ska försöka ge er en sneak peak på den. Det är så sjukt tråkigt att jag inte kan dela med mig av den här upplevelsern helt. Än.. men snart så ;-)
Bilder tagna påpricken just at the moment
Det gick bra
Han har även börjat checka in de otroligt farcinerande fötterna. Gärna försöka greppa efter dom. Men dom försvinner lixom iväg :-p ja, han kanske är lite för tidig i utvecklingen, men han har ju kroppen för det, storleksmässigt :-)
Utvecklingen går fort! Alldeles för fort!
Nu ligger han uppkopplad mot en dosa som ska mäta andning, syresättning i blodet och hjärtslag. Detta ska registreras under några dagar. Den larmar även om det är något galet, vilket känns skönt. Nu kanske jag kan slappna av lite mer inatt :-)
Jag blir fortfarande rätt lätt hysterisk ö...
Jag blir fortfarande rätt lätt hysterisk över en viss färg runt ikring min sons ögon. Sådär såg han inte ut innan och varför kommer det bara tillbaka när han sover? Blodkärlen är så tydliga och ibland blir han även blå under ögonen. Idag ska vi till Andningsenheten på KS. Sen tycker dooktorn att vi ska på vidare utredningar på hjärta och hjärna. Jag känner stundtals massor ton av oro, som snart äter upp mig. Nu blir allt så påtagligt igen... Vad som faktiskt kunde ha hänt.
Fint
Fyll inte ditt liv med dagar
Fyll dina dagar med liv
♥
Helt ny outfit, från top till tå ;-) Lite ...
Helt ny outfit, från top till tå ;-) Lite sommarfräscht i garderoben... väääääldans behövligt!
Anton och Flora.
Anton och Flora. Anton är 11veckor och Flora är nio månader. Anton är stark och stadig och väljer helst att stå, Flora är sprallig och väljer helst att gå(!!). Storlek 68 båda bär och dreglar gör dom både här och där. Tänk så lika man ändå kan vara, fast det skiljer 6 månader på denna barnaskara :-)
När ens kropp även tillhör en annan
När du blir gravid skriver du på ett avtal med dig själv att du tillåter din lilla bebis att växa och gro inuti din kropp. Det är ett mirakel och det är svårt att förstå vad som egentligen försigår där inne. På utsidan ändrar kroppen form.. (och ibland även färg.) En graviditet kan slita på kroppen. Det blir tungt och otymligt. Du känner saker och ting du aldrig känt förrut och kroppen kan bete sig på det mest underiga sätt. Lukter kan bli annorlunda och smaklökarna kan spela dig ett spratt.
Men hur som helst så har du även ansvar för det lilla livet i din mage. Din kropp förser fostret med allt vad den behöver.
Man är så lycklig, för det lilla lilla livet som en gång startat i din kropp och som kommer att växa sig stor och stark, även utanför dig. Bli en helt egen indivit som tycker och tänker.
Man behöver inte tänka speciellt mycket på utvecklingen, den sköter lixom sig själv där inne. Men man bör ju avstå från saker som man vet skadar utvecklingen av barnet. Så som alkohol, droger och rökning. Eftersom att det även sliter på DIN kropp så kan man ju gissa vad det gör på det lilla livets kropp och utveckling.
När barnet föds så sitter ni fortfarande ihop, i barnets värld. Han vet ju inget annat. Det naturliga är att maten ska komma från samma kropp som givit den liv. (Ibland går det inte och då löser man det på annat vis)
Men jag kan ju bara tala för mig själv (och det är det jag gör här på min egen sida) och båda mina barn har fattat det här med konsten att käka redan från första början. Jag har mjölk för halva Afrika om det skulle vara så.
Nu är ju kroppen så finurlig att den reglerar sig efter hur mycket barnet behöver. Ju mer han snuttar ju mer produceras det.
Kroppen är bra underlig, men ett så sjukt bra redskap och otroligt klok är den med.
Enligt mig så binder man även ett osynligt avtal med sig själv. Du finns inte tillgänglig för någonting annat i hela världen förutom ditt barn. Ens prioriteringar är Barnet som nummer ett. För vissa sker det självklart och andra får jobba med det. För det är då livet flyter på som bäst. När man följer barnets behov.
Så funkar det i den här familjen iallafall.
Man går inte till affären när man vet att det är en kvart kvar till amning. Man väntar och ammar klart, sen går man. Frid och fröjd! Alla nöjda och glada. Ingen stress, ingen kalabalik.
Inte heller sätter man sig och åker på en längre biltripp utan att se till att tajma in amningen precis innan. Bökigt att behöva stanna och ratta in rätt tutte på nån avlägsen bilficka nej nej.
Lugn och ro Frid och Fröjd. Allt för att eliminera kaoset som kan bryta ut om man inte hinner få fram matkassarna i tid, på sekunden.
Sån är han Anton iallafall. Från ett smile till panikgråt. Och den gråten kan man vara utan. Herre je, vad han tar i. Från tårna. Han gråter både på in och utandning, med gäll röst. Den måste upplevas för att förstås. Elliott var likadan.
Just nu händer det så mycket roligt i mitt liv. Mycket jag inte kan prata om, än.. men det kommer ;-)
Och Anton är mammig, mammigare än mammigast. Det är bara MAMMA. Inte ens pappa kan han tänka sig. Han skriker sig hes i timtal. (tyvärr testades det för första gången samma dag som andningsuppehållet.)
Enligt honom så sitter vi verkligen ihop. Det är verkligen inte ens ok att skita i fred. Han ska vara med. Helst i knät.
Just nu "jobbar" jag alltså dygnet runt. Jag känner att det är på tiden för ett break. Bara en timme. Ut och gå, skingra tankarna, ladda batterierna...
Han äter varannan timme.
Vissa tänker ja, men låt honom skrika, det kan ju inte vara så farligt.
Och nej, det kan jag hålla med om... men när det gäller ens eget barn och med omständighterna just nu så är förtvivlad massa minuterlånga gråtattacker inte ett alternativ. Jag vet att han är trygg och tyst hos mig.
Låt det så förbli!
lbaka din kropp, som din egen. Som du rår om helt och hållet själv.
Men den här fasen när man precis fött barn är fasiken inge rolig kroppsmässigt.
Jag var så taggad. Supertaggad.
Här skulle svettas, kämpas, tränas och förloras vikt.
Men.. the big but, någonting hände. Som vanligt!
Helt plötsligt fick jag inte lyfta. Att hoppa vart förbjudet och Anton var precis på pricken det jag fick lyfta. Och då helst inte från golvläge. Jag har tagit det här skithårt. Det enda jag får göra i träningesform är att promenera, promenera, promenera. Men helst inte med en tung barnvagn i uppförsbacke. För det tvingar fram ett tryck i mittenregionen och det är strängt förbjudet. Hur ska man kunna undvika uppförsbackar i Norrtälje, som är ett mini San francisco. Upp och ner.. hur man än tar sig.
Så jag har ballat ur. Träningen är nästintill lika med noll.
Jag kommer inte att kunna vara smärt och fin på min bästa väns bröllop. Jag kommer att behöva se ut som en fet anka. Hur kul är det?
Det här är ju det näst viktigaste bröllopet i mitt liv.
Jag har ju fått äran att vara tärna ♥
Fuck va piss det känns. Att vara "nyförlöst" just nu.
En liten tröst är att han är förjäkla söt. ;-) Får tänka så....
Driftproblem
Driftproblem har det kallats, men nu är jag tillbaka igen ;-)
Sitter och skriver på ett mastodont inlägg... ha ha
Det som lever får se när jag blir klar med det.
En vårdag i min barndom
Igår tog jag med mig grabbarna och åkte till Morfar i Storvreta.
Elliott älskar att vara där. Massor med barn ute på den bilfria gården, knappt 100 m till affären, tre till fyra lekplatser inom en radie av 200 meter. (bor nära skola och dagis).
Men bäst utav allt Morfar.
Han tillåter att man häller ut en stoor back med lego på gräsmattan och bäst av allr är väl att han tycker att det är precis lika roligt som Elliott att bygga med lego.
Lekstugan blir 17år i år ♥
Den byggde pappa oh morfar till mig.. okey då, OSS! ;-)
Joråsörrusatt, arkitekten själv dök ner där bland sitt gamla lego och se vad hon åstadkom.
Välkomna hem till oss :-D
Sen promenerade jag förbi min barndomskompis Madde. Hon har valt att bosätta sig i Storvreta med sin familj. Jag förstår henne. Rena drömmen om man har barn. Det syns att fler folk börjar inse det. Priserna är skyhöga och det byggs hus som aldrig förr.
Elliott har även bekantat sig med en av Stjärnvägens igenkottar som tagit sig en tupplur under Morfars trall.
Men det är bäst att hålla sig på vakt, en bit i från.
En kanon-toppen-dag ♥
Anton ♥
Tog mig tid att redigera bilder på min egen son, för en gång skull ;-)
Jag ägnar inte alls lika mycket tid bakom kameran, nu när Anton kommit till världen, som jag gjorde när Elliott var nyfödd.
Det dåliga samvetet har gnagt en del, men i Bydalen en tidig morgon, när herrn bestämt sig för att det var på daxens att gå upp, så hamnade han i blickfånget av kameralinsens öga minsann.
Att mysa nakenfis på pläden är en favorit.
Detta lamm var lite väl långhårigt, men otroooooligt mjukt och skönt.
sötnöt!
Charmtroll
Skam den som ger sig
Hand och fotavtryck 4/5 -11
Inte helt enkelt att utföra på egen hand, men skam den som ger sig :-P
Man vill ju helst ha två händer fria för att kunna trycka ut fingrarna. Det finns ju viss risk för att barnet vill gripa tag i leran... men det är ju inte meningen i det här utövandet. Blir ju inge bra dåjö. Och vem vill riskera att väcka en sovande bebis? åh nej. Här gällde det att nå resultat i vaket tillstånd.
Men med ett knä/ben och vips var båda händerna fria och några omkavlingar senare så gick det galant. (nästintill iallafall)
Dumt att vänta tills vi var två... kände jag mitt i.
Men som sagt, skam den som ger sig.
Färdigt resultat får ni se när den torkat.
Nu är Anton och Vidar dopade
Anton Nils Erik
Dopet gick väldigt smidigt och de söta små rara gossarna skötte sig exemplariskt :-)
Eftersom jag inte fotade själv så inväntar jag bilder. Massor med bilder. Spännande ;-)
Efter helgens festligheter har vi landat hemma.
Vi har pysslat i trädgården och mekkat ihop en av Antons doppresenter.
Sandlådan.
