Med ett öga för foto

Säg "i-n-d-e-b-a-n-d-y"... och så lägger du till med en finsk brytning.
Bräk i, med den mörkaste rösten du har!

"Indebaaandy!"

Du känner lukten av svett, smutsigt gympahallsgolv och du hör snabba fotvändningar som gnisslar om vart annat!

Tänk nu att du sitter i seketariatet i allianshallen, det är Storvreta cup och alla lag ska dra sitt strå till stacken.
Du har antagligen redan gjort ditt, och tagit silver för sjätte året i rad mot KAIS i Fyrishovs A hall. (milda makter vad nervös man var)
Klockan tickar mot midnatt...
Matcherna är försenade och du har suttit där de närmaste tolv timmarna.
Orken, lusten och motivationen tappade du någonstans vid sjätte, sjunde eller åttonde perioden.
 Av alla de 300 du satt där.

Du fick en millisekund på dig att springa och hämta ut en varsin macka i kiosken för att kunna överleva dagens pass. Nån kisspaus var det inte på tal om pga matcherna gick i ett.

Klockan börjar ticka mot elva och det är tre matcher kvar. Du inser att du kommer att få fira dina första timmar som sjuttonåring i ett rent helvete. Många mål, trötta dommare, siffror hamnar fel och det blir totalt kaos i seketariatet.

Det är inget vi märker i första taget och ingen som påminner oss heller.
Förrän
"Ut med sekket! Ut med sekket!"
ställer sig en pappa plötsligt upp och skriker. Han får med sig halva bänkraden och där sitter vi.
Adrenalinet börjar pumpa och vi måste reda ut vad som gått galet.
oj oj oj, vilket kaos.
14 gjorda mål totalt, men när och vilket lag har gjort vilka?
Läktaren påstår en sak, medans dommaren menar en annan och vi, vi trodde ju att det var som vi tryckt fram på tavlan.
Hua.

Tillslut traskar pappan ner från läktarplats och bokstavligen skriker ut:
I-n-d-e-b-a-n-d-y, vet ni vad det är?? (med finsk bytning)
Han står böjd över oss och man känner spottet landa som hårda nålar i ansiktet.
Och fnittrig som du var så kunde ni inte låta bli att skratta honom rakt i ansiktet.
INDEBANDY?? Vad är det? (sa ni inte, men båda tänktet)

Jag kan förstå hans frustration. Men herre gud, det gäller inte liv och död.
Pojkar 88 eller vad det nu var. Och jag menar för åtta år sedan.. hur gamla var dom då? 13?
(å herregud det var åtta år sedan jag fyllde 17) *lite panik*
Nu såhär i efterhand måste man ju ändå försöka få fram lite förståelse för karlns beteende. Han hade säkert följt med som supporter och sovit på nån gammal unken madrass någonstans i nån smutsig skollokal. Eller i nån rutten, läckande husvagn i början på januari månad. Hans liv kanske var sonen och inn(d)ebandyn!?
Inte lätt!
Inte lätt att bemöta två, fnittriga, unga damer som suttit alldeles för länge utan mat och kisspaus på ett gentlemanna sätt då inte!

Tack Anna, för den underbara tiden! :-P
Den lever vidare i mitt hjärta!