Välförtjänt träningsverk
Som jag nämnde i förra inlägget,
så spelades det ju DM i Uppsala i helgen.
Första matchen förlorade vi med 3-2.
Ingen vidare insats för min del, första matchen osv.
Andra matchen vann vi med 7-1, härligt!
Kroppen började komma igång och det kändes helt ok.
Vi hade bara tre avbytare, varav en som är målvakt egentligen.
Jobbigt, men det gick ju alla tiders :-)
Inför tredje matchen, mot Storvreta, fick jag reda på några minuter innan att jag skulle spela på topp. Jag? som är en så inbiten BACK!? Aja, vad gör man inte för lagets bästa. Dom som blev satta på backplatsen spelade praktiskt taget HELA MATCHEN, utan att byta, cred till er flickor!
3 minuter in i matchen lyckades jag på något vänster knögla in bollen i MÅÅÅÅÅÅÅÅL!!! ja, tro det eller ej. men mitt namn ropades upp i högtalarna :-)
Måste erkänna att det kändes extra najs att näta i Storvretas kasse, eftersom att det är min gamla moderklubb.
En sak jag inte hade räknat med var att behöva fajtas med Hanna. Tanken var ju att jag skulle vara back och slippa det. Men icke då!
I en situation när vi var i underläge, var det min uppgift att störa på top. Jag jagade och jagade. Hanna var framför mig, vips druttade jag omkull. Ingen aning om hur det gick till, nån som såg?Iaf så landade jag höften. Där jag har ett baouta blåmärke idag. AJ! Hon e ju för go, sket i bollen i några sekunder för att klappa på mig... ödmjukhet på högsta nivå :-) sen fortsatte spelet.
På bilden brevid har jag gjort mitt bästa för att illustrera min smärta.. ha ha ha ha.
Knäskålarna är svullna och fotlederna är ömma, lika så handlederna.
Dom två BÖRTA stora blåmärken på överarmen, i size med två femmor, fick jag tack vare en idiot motståndare. Varför bara gå ut för att göra någon illa? Hon gjorde en eftersläng med klubbskaftet rakt in i armen, när bollen var på andra sidan planen.
IDIOT! sånna ska inte få vistas på plan. Det är inte innebandy!
Summa sumarum så är jag nöjd med min insats. Inte lätt att gå från noll till hundra. Tre avbytare gjorde inte saken bättre. När man gjort några ruscher och var helst slut, bytte man, 10 sek senare var det bara att stövla in igen, får då kom nästa flåsandes.
Vilken kämparanda tjejer *stolt*
så spelades det ju DM i Uppsala i helgen.
Första matchen förlorade vi med 3-2.
Ingen vidare insats för min del, första matchen osv.
Andra matchen vann vi med 7-1, härligt!
Kroppen började komma igång och det kändes helt ok.
Vi hade bara tre avbytare, varav en som är målvakt egentligen.
Jobbigt, men det gick ju alla tiders :-)
Inför tredje matchen, mot Storvreta, fick jag reda på några minuter innan att jag skulle spela på topp. Jag? som är en så inbiten BACK!? Aja, vad gör man inte för lagets bästa. Dom som blev satta på backplatsen spelade praktiskt taget HELA MATCHEN, utan att byta, cred till er flickor!
3 minuter in i matchen lyckades jag på något vänster knögla in bollen i MÅÅÅÅÅÅÅÅL!!! ja, tro det eller ej. men mitt namn ropades upp i högtalarna :-)
Måste erkänna att det kändes extra najs att näta i Storvretas kasse, eftersom att det är min gamla moderklubb.
En sak jag inte hade räknat med var att behöva fajtas med Hanna. Tanken var ju att jag skulle vara back och slippa det. Men icke då!
I en situation när vi var i underläge, var det min uppgift att störa på top. Jag jagade och jagade. Hanna var framför mig, vips druttade jag omkull. Ingen aning om hur det gick till, nån som såg?Iaf så landade jag höften. Där jag har ett baouta blåmärke idag. AJ! Hon e ju för go, sket i bollen i några sekunder för att klappa på mig... ödmjukhet på högsta nivå :-) sen fortsatte spelet.
På bilden brevid har jag gjort mitt bästa för att illustrera min smärta.. ha ha ha ha.
Knäskålarna är svullna och fotlederna är ömma, lika så handlederna.
Dom två BÖRTA stora blåmärken på överarmen, i size med två femmor, fick jag tack vare en idiot motståndare. Varför bara gå ut för att göra någon illa? Hon gjorde en eftersläng med klubbskaftet rakt in i armen, när bollen var på andra sidan planen.
IDIOT! sånna ska inte få vistas på plan. Det är inte innebandy!
Summa sumarum så är jag nöjd med min insats. Inte lätt att gå från noll till hundra. Tre avbytare gjorde inte saken bättre. När man gjort några ruscher och var helst slut, bytte man, 10 sek senare var det bara att stövla in igen, får då kom nästa flåsandes.
Vilken kämparanda tjejer *stolt*
Kommentarer
Postat av: Hölena
Du glömde ju skriva resultatet i storvreta matchen:-) Hoppas ni mår bra. saknar er. kram
Trackback
