Med ett öga för foto

Jag blir så arg, jag bara kokar.
Det är frustration, över att det är som det är.
Det kommer antagligen alltid att vara som det är.
Det går inte att förhindra.

Aga barn.

Hjälplösa små barn. Det kan vara huuur irriterande, bångstyriga och hur uppkäftiga som helst. 
MEN MAN SLÅR INTE!!
De vuxna står i en beroendeställning och hur mycket dom än slår, förnedrar och vanvårdar sina barn så finns dom ändå där. Det vet dom. Dom ynkliga små kräken.

Jag vet inte ens om jag kan sätta ord min mina känslor när det gäller sånthär.
Hat?

Jag läste precis att en tjej tagit grepp runt halsen på en pappa som misshandlade sin 4årige son på tunnelbanan. Bra gjort!!
Många hade säkert velat göra samma sak men inte förmådde sig.
Om du nu inte vill lägga dig i familjeanjelägenheter så se det från barnets perspektiv.
Hur du hjälper denne genom att rycka in. Inte bara den gången utan kanske för livet.
Förhoppningsvis kan pappan bli dömd och en ändring sker i barnets vardagsliv.

Jag vet inte själv hur jag skulle agera om jag någon gång stöter på situationen att någon slår sitt barn offentligt.
Antagligen bli högröd i ansiketet och ryta ifrån ordentligt... garanterat ringa polisen och inte släppa den skyldige ur sikte. Kanske samla in vittnen..?

Nej fy!

Nu är jag upprörd!