Trots trots trots
Godmorgon vännen/hjärtat/Elliott-slickepott ♥ !
Kramar om honom och frågar om han sovit gott!?
Han myser gärna en stund, tills mamma säger att det är pådaxens att klä på sig.
Jag har lagt ut en "klädgubbe" på golvet, ni vet en såndär med trumpor, byxor, kalsonger och tröja... I gubbform.
Jag har oftast med mig Anton in i rummet när jag väcker honom. Han röjer runt och slickar på det mesta som går att få tag i. Elliotts leklust är på topp om mornarna. Till mitt förträt.
"Elliott klär du på dig nu"!
Lek lek, lite pill här och där och hundra historier senare sliter jag mitt hår och säger för futiofjärde gången "Elliott klä på dig nu"!
Ja ja mamma tjata inte fräser han tillbaka.
Då försöker jag förklara att jag måste ju tjata för att du inte gör som jag säger.
Det bestämmer inte du. Får jag tillbaka då!
Sådärja. Därmedbasta.
Jag går ner och ber honom komma efter när han klätt på sig.
Efter några ytterligare hejjarrop skuttar han nerför trappen. Frukosten står framdukad och det är dags att anta utmaningen "få i honom frukost i magen".
Han väljer som alltid joghurt, sina runda håliga flingor och oboy, ingen macka.
Efter tre skedar joghurt tar det som stop i magen och han kan sitta länge och väl och pilla med annat.
Tiden tickar på och snart måste vi knalla till dagis. Jag påminner honom att äta mellan meningarna, medans jag matar Anton och försöker själv få i mig en tallrik fil.
Furtioelva gångers påminnelser senare ber han mig sluta tjata. Frustrerad mor dukar av och säger att han minsann får vara hungrig fram till lunch.
Borsta tänderna går bra.
Sen påklädningsmomentet i hallen.
Jag ska bara...
jag vill inte ha den där (favvo mössan)...
jag ska bara...
jag kan inte, lossas trampa snett på stöveln...
Jag kan inte, försöker medvetet trä armet igenom luvan...
Säger jag vänter, går han höger... vill jag att han sitter, står han.
JAG BLIR GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALEN!!
Han testar mig, UUUU-t i FING E R S P Ä T T S A R N A!!!!
jämt!
I allt!
Sen i mellanåt, kan han vara världens mysigaste lilla 4aåring. Som kryper upp i knät, ställer underliga finurliga frågor som när, var och hur han fanns när mamma var liten. Lite praktiskt hur det funkade... Om morfar torkade mamma när hon bajsat på toaletten hemma i Storvreta osv...
Igårkväll avslutade han nattningen med.
"Mamma tack för maten, tack för fikat, tack för tvn... "
Mammas hjärta ♥
Kramar om honom och frågar om han sovit gott!?
Han myser gärna en stund, tills mamma säger att det är pådaxens att klä på sig.
Jag har lagt ut en "klädgubbe" på golvet, ni vet en såndär med trumpor, byxor, kalsonger och tröja... I gubbform.
Jag har oftast med mig Anton in i rummet när jag väcker honom. Han röjer runt och slickar på det mesta som går att få tag i. Elliotts leklust är på topp om mornarna. Till mitt förträt.
"Elliott klär du på dig nu"!
Lek lek, lite pill här och där och hundra historier senare sliter jag mitt hår och säger för futiofjärde gången "Elliott klä på dig nu"!
Ja ja mamma tjata inte fräser han tillbaka.
Då försöker jag förklara att jag måste ju tjata för att du inte gör som jag säger.
Det bestämmer inte du. Får jag tillbaka då!
Sådärja. Därmedbasta.
Jag går ner och ber honom komma efter när han klätt på sig.
Efter några ytterligare hejjarrop skuttar han nerför trappen. Frukosten står framdukad och det är dags att anta utmaningen "få i honom frukost i magen".
Han väljer som alltid joghurt, sina runda håliga flingor och oboy, ingen macka.
Efter tre skedar joghurt tar det som stop i magen och han kan sitta länge och väl och pilla med annat.
Tiden tickar på och snart måste vi knalla till dagis. Jag påminner honom att äta mellan meningarna, medans jag matar Anton och försöker själv få i mig en tallrik fil.
Furtioelva gångers påminnelser senare ber han mig sluta tjata. Frustrerad mor dukar av och säger att han minsann får vara hungrig fram till lunch.
Borsta tänderna går bra.
Sen påklädningsmomentet i hallen.
Jag ska bara...
jag vill inte ha den där (favvo mössan)...
jag ska bara...
jag kan inte, lossas trampa snett på stöveln...
Jag kan inte, försöker medvetet trä armet igenom luvan...
Säger jag vänter, går han höger... vill jag att han sitter, står han.
JAG BLIR GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALEN!!
Han testar mig, UUUU-t i FING E R S P Ä T T S A R N A!!!!
jämt!
I allt!
Sen i mellanåt, kan han vara världens mysigaste lilla 4aåring. Som kryper upp i knät, ställer underliga finurliga frågor som när, var och hur han fanns när mamma var liten. Lite praktiskt hur det funkade... Om morfar torkade mamma när hon bajsat på toaletten hemma i Storvreta osv...
Igårkväll avslutade han nattningen med.
"Mamma tack för maten, tack för fikat, tack för tvn... "
Mammas hjärta ♥
Kommentarer
Postat av: Isabel
Märks att Alva är lika gammal, gud så jag känner igen det där!!! Sluta tjata är standradsvaret jag får av henne nästan jämt och allt går såå segt!
Trackback
