Med ett öga för foto

Elliitt har ett tvspel. Det är för 3-7 åringar. Konsollerna har jumbostora knappar och en greppvänllig joystick. Han har oskyldiga spel som Nallephu, Byggare Bob, Wallie och Cars. Mycket tanke och lära sig knappar- spel.
Perfekt!
Han hanterar Iphonen som om den vore det enklaste i hela världen. Och så här hade vi tänkt att ha det..

Men, så hade Onoff sin REA.
Just det R E A. Tokigt mycket prylar man helt plötsligt hittar som man behöver...

En iphonspelare
ett par hörlurar
Ett par solbrillor
och ett Shrekspel... till xboxen som bara står hemma och samlar damm.

Ja jag spelar inte. Jag är en inbiten Nintendoare och där med basta.

149 spenar för ett spel. Shrek! Kan det blir bättre?!
Från sju år?
Äh, skit i det! Löjligt... Shrek är ju så gullig och söt!

Äntligen förstår Elliott vad pappas Xboxkontroller är till för. Innan var dom bara gööör roliga att tokknäppa på, såfort man fick chansen... alla dessa färgglada klappar... oj oj oj. Men det var en ajaj-pryl. Så den åkte snabbt in i skåpet igen.

DUMMA DUMMA DUMMA jag!
Fattar jag väl!
DOM HAR EN ÅLDERSGRÄNS AV EN ANLEDNING.
DUMMA DUMMA mig.

Varför måste Shrek slåss? Kan han inte bara hoppa på de anfallande pumporna? Eller fisa bort dom?!

I min värld behöver man inte slåss.

Jag grät i soffan när jag var liten, om dom slogs på tvn. Så sjukt onödigt med våld!

Nu sitter han där med pappsen och knäpper på de färgglada knapparna som en gaaaalning. J tycker att det är minst lika roligt som sin son.
Ska jag ta bort spelet och ta fram det om tre år?
Knappast troligt.. men det känns som om jag vill skona honom från allt det där så länge det går...

Hur hade ni gjort?