Inte roligt längre
... att ha den värsta kanonkulan på denna jord. Den tar så otroligt mycket kraft, energi och ork ifrån mig nu att jag bara vill sova, vila, äta, sova, vila och äta. Om och om igen.
Snälla, säg inte att det är tre veckor kvaaaar!!
Att lämna och hämta på dagis är bland det värsta jag har framför mig om dagarna i ansträngning numera, typ. Men det känns som om jag ska behöva springa ett maratonlopp.
J säger sig förstå... men det gör han inte och inte kan jag begära det heller.
Han kommer aldrig utsättas för detta, inte ens i närheten. Och jag med min pedagogik försöker då förklara som om att han ska hämta på dagis efter ett vasalopp. Typ så känns det för mig.
Mhää, du har väl inte åkt vasaloppet??
Nä, men tänk dig ansträngningen!
Du kan väl iaf försöka...
Elliott frågar ideligen när bebisen ska komma ut!?
Där har jag varit knäpp.
Jo, efter jul har jag sagt...
Ja, nu är det i högsta grad efter jul...
Så nu är svaret snart...
Tror ni han tar det?
Nej.
En dialog mellan mig och Elliott vid frukostbordet idag:
- Mamma, ska du äta den däääär stora mackan?
- Ja, det ska jag.
- Jaha, vilket av det ska bebisen få? Osten?
- hi hi ja eller lite av varje... kanske alltihopa!?
- Men Mamma, då får du ta en till.. säger min son och räcker fram brödfatet.
Gull. Han är så omtänksam.
Snälla, säg inte att det är tre veckor kvaaaar!!
Att lämna och hämta på dagis är bland det värsta jag har framför mig om dagarna i ansträngning numera, typ. Men det känns som om jag ska behöva springa ett maratonlopp.
J säger sig förstå... men det gör han inte och inte kan jag begära det heller.
Han kommer aldrig utsättas för detta, inte ens i närheten. Och jag med min pedagogik försöker då förklara som om att han ska hämta på dagis efter ett vasalopp. Typ så känns det för mig.
Mhää, du har väl inte åkt vasaloppet??
Nä, men tänk dig ansträngningen!
Du kan väl iaf försöka...
Elliott frågar ideligen när bebisen ska komma ut!?
Där har jag varit knäpp.
Jo, efter jul har jag sagt...
Ja, nu är det i högsta grad efter jul...
Så nu är svaret snart...
Tror ni han tar det?
Nej.
En dialog mellan mig och Elliott vid frukostbordet idag:
- Mamma, ska du äta den däääär stora mackan?
- Ja, det ska jag.
- Jaha, vilket av det ska bebisen få? Osten?
- hi hi ja eller lite av varje... kanske alltihopa!?
- Men Mamma, då får du ta en till.. säger min son och räcker fram brödfatet.
Gull. Han är så omtänksam.
Kommentarer
Postat av: Anna
Det måste vara sjukt jobbigt. Jag kan ju heller inte förstå, men jag kan iaf försöka. Tack för igår! Kramar
Postat av: Marih
Jag förstår att du börjar tycka att detta är jobbigt...men snart snart kommer den lilla krabaten ut!! Och vi längtar alla!!
Has en fin dag och hoppas snart att du bara får gå hemma och ta igen dig lite!
Många kramar från tjejerna i Malmö
Postat av: Jonas
Har aldrig fått höra en liknellse till vasaloppet!! :-P
Postat av: Isabel
Men tänk att du idag räknas som fullgången! Härligt, det är inte alls långt kvar nu.
Jobabr du fortfarande eller har du chans att vila?
Postat av: Micaela
Kämpa på Lina, snart är lillen hos er och tar dina krafter på annat vis =P Tiden går fort även om det inte känns så just precis när du funderar på hur långsamt tiden går...
Massa kramar!!
Trackback
