Med ett öga för foto

Jag har gått in i någon sorts dvala.

Sover-äter-vilar-tupplur-äter-vilar-sover.

Det är min vardag.
(Ja, förutom Elliotts dagsrutiner då, när han kommer hem från dagis)

Nu i två dagar har jag inte behövt lämna på dagis, vilket betyder otroligt mycket för mitt välmående. Men hämtat har jag gjort. Lilla lilla minsta ansträngning får pulsen att rusa och jag flämtar som om jag sprungit en halv mil.

Kära svärmor rekomenderar promenader och dylikt. Hon förstår att det tar emot men det är ju som hon säger... man kan inte vila till sig krafter till ett vasalopp... i flera veckor.
Nej det går inte. Igår innan jag tog mig till dagis försökte jag mig på att traska en bit. Vi bor i en liten sluttning... vilket innbär att man antingen går uppför backen eller nerför när man lämnar vårat hus. Eftersom att det var snooooorhalt ute så valde jag att traska nerför, enklast tänkte jag. Jag han tre hus ner innan jag insåg att det var lönlöst. På den lilla biten jag hasat mig fram på isen hade jag varit näräa att vurpa två gånger och ljumskarna skrek när fötterna gled isär.
Ok! Mission att ta sig upp började.
Det hade gått bättre om inte gruset flyttat på sig/glidit undan när man satte ner foten.
Shitta-balitta, va halt det var.

Det var min lilla promenix det.
Frustrerande och Pinsamt!
Idag varnade J mig att försöka mig på promenader. Han hade fått åka ett extra varv med bilen för att han inte hade kunnat backa in på uppfarten. Rena isgatan.
Nej en lårbensfraktur på det här vora väl la kanske inge vidare.

Nä, vad sägs om att tvätta fönsterna?? Finns det andra inomhus aktiviteter ni kan rekomendera svettpärlor av? För att trycka igång det hela menar jag...
Förra gången skurade jag badrummet i lägenheten. Golv, väggar och porslin. Vände t.o.m badkaret rätt. Jäkla vackert det blev! Men nu är det redan gjort här surru.

Tips? någon?

---

Uppdatering:
Direkt efter att jag publicerat inlägget så klär jag på mig för att hämta Elliott på dagis. Ska bara runda tomten och sätta mig i bilen.
Vid brevlådan hasar jag mig ut på vägen. Fllllooooooooooopp! Så ligger jag på backen.
Aj aj aj aj. Jag tog emot mig med höften.
Hur kommer en flodko upp som ligger på rygg och sprattlar?
Jo, hon måste vrida sig åt ena hållet, sätta knäet i backen och hiva sig upp.
Jag var dyngsur.
Istället för att sätta mig i bilen klev jag upp och la mig i badet. Bäst att mjuka upp delarna så att dom inte stelnar tänkte jag.
I kom jag. Men knappt ur.
Nu är jag ändå stelare än stelast och J jobbar kväll... yippie!