Med ett öga för foto

Man har varit på landet alldeles påtok för länge om man skräms av en annan motionär, mitt på landsvägen...

Under vår bränna-fett-runda trippande på tår för gigantiska gröna gräshoppor, mega bigga maskar och gick med blicken ner i backen för att undvika äckelpeckel ormar.

Jag hade tidigare under en bilfärd sett ett äckelpeckel på landsvägen en bit bort bara några timmar tidigare. Jag blev helt kallsvettig och frösrös över hela kroppen. Jag kände kör över den, en mer eller mindre...
J som körde kände att väja var det självklara alternativet...

Tänk så olika man kan tänka! J vill berika ormdjurlivet och jag vill fördärva det!

Död åt alla ormar, getingar, fästingar och hajar! Sen kan jag njuta av mitt liv till fullo!
Jag är livrädd för dessa små kräk. Mitt gudbarn hittade en sprängfyld fästing krälandes på golvet när vi var där sist... BLÄÄÄhäää och *hulk*
Hajar kan jag undvika genom att inte bada i sånna vatten, byta kanal eller vägra gå in i akvarium där dom vistas.
Getingar kan jag döda med elektriskt racket... men ormar... Usch fy och tviiiiiiii!!! I mardrömmar försöker jag springa ifrån dom och genom dörrar så att jag ska hinna klämma dom emellan så att dom i bästa fall går av.

Att vi ens promenerade där igår... Att jag ens är ute i naturen...? Det som inte syns vet man inte att det finns. (brukar funka) Så i buskar, åkrar och snåren runt om var det tomt. Eller nej, det hördes faktiskt en och annan syrsa spela. Dom fanns där. Men INGET annat.

Vad har ni för fobier?