Houston, we have a problem!

Har precis spotat Anton med att resa sig mot kanten i spjälsängen.
Lilla lilleman, du är bara 6 månader, du har all tid i världen.. varför har du så bråttom?
Det här bådar inte gott!

När han kommit upp på fötter blir han så överlyckling att han skrattar både på in och utandning, tappar fokus och faller rakt bakåt... såklart rakt in i spjälorna på andra sidan.

Man skulle behöva någon slags simring... som han alltid faller emot.
Det blir jag som blir den mänskliga simringen.
Alltid där, alltid vaksam, alltid mjuk o go.

Jaha.. nu börjas det ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Om

Min profilbild

Lina

RSS 2.0