Jag måste lära mig tänka förbi detta
Jag vill inget annat än att se mina söner växa upp och bli äldre med dom.
J och jag ska bli gamla tillsammans och sitta och gagga.
Snälla!
Sjuka tankar i huvudet som bubblar upp, titt som tätt, att jag inte ska få det.
Det är sjukt jobbigt.
Kankse, typ, lite ångest!?
Dödsångest vid 27?
Illa!
Men jag anar varför de dyker upp just nu.
Det stundas en lååååång bilresa upp till Bydalen och sen jag blev mamma så brottas jag med ångest över att bilen ska köra ihjäl oss, eller någon annan på vägen. Jobbigt att man bara måste lita på att sina medtrafikanter håller sig på sin sida vägen.
Det börjar gå över styr när man drar sig för att åka på semester bara för att det inte är tillräckligt tryggt på vägen.
Jag måste jobba på det här, för min egen skull och för familjens.
Men hur?
Precis! Haha man är väldigt less sista tiden :D
Du, sånna där tankar har även jag och dom kom först då jag blev mamma - då man inser vad man verkligen har att mista. När folk pratar runt omkring om jordens undergång 2012 kan jag få ren panikångest. Jag menar, vadå? Kommer inte jag få se mina små troll växa upp? Dom där tankarna är nog väldigt normala när man blir mamma! :/
Det finns massa saker jag får ångest över sen jag blev mamma!!! Fick härom veckan för mig att bilen skulle gå i baklås när jag åker över och av en bro så jag inte kan få ut barnen. Fast jag inte ens åkt över en bro, bara råkade tänka tanken. Men jag gråter en tår eller två och sen säger jag åt mig själv att skärpa till mig. Risken att nåt sånt ska hända är inte större bara för att jag har barn och innan barnen va jag inte orolig för sånt. Punkt slut.
Funkar otast =P
Jag med. Jag är övertygad om att jag får cancer i livmodern. Och dör. Panik!
