Jag snarkar
Jag snarkar nå så grönjävligt. 
Ja, J jag tror dig.
Det här är nån nytillkommen gravidgrej.
Jag har aldrig varit med om maken.
Ligger i soffan och slumrar framför Vänner.
Det är ju så sjukt bra humor och jag asgarvar i mellanåt.
J säger "Lina, sover du?"
"Nej, nej jag tittar"
(både han och jag har antagligen reagerat på min högljudda snarkning I guess...)
Efter det inser jag att jag visst sov och att vi nog får lägga ner Vänner för ikväll.
Jag kliver upp för trappen, borstar tänderna, kastar mig i sängen och somnar i samma sekund.
Under natten vaknar jag flera gånger av att J väcker mig. Och jag blir skitförbannad!
(fattar antagligen inte varför han väcker en skönsovande graviding)
Tills han säger "Lina, jag blir tvungen att gå och lägga mig någon annan stans, om du inte slutar snarka! Lägg huvudet på en till kudde eller något"
Jag har ont i gommen och jag känner ända upp i näsan hur det har vibrerat.
Galet.
Jag ber om ursäkt, men jag vet inte hur jag ska kunna sluta. Om jag kunde hade jag gjort det på momangen.
Testar med en till kudde.
Väl där, blir jag lite fööör pigg.
Tänker:
jasså blir du störd?? Här ligger jag med en mage där bebben gör kullerbyttor och bökar och jag vet inte om jag ska ligga till höger eller till vänster (pest eller kolera), eftersom på mage inte är ett alternativ länge. Nätterna är inte så himla givande sömn mässigt.
Och nu blir du störd?? va?
Liite skrattretande är det... enligt mig.. då, i den stunden.
Vi sover vidare båda två och jag får sova ostört, men angående J låter jag hållas osagt.
Men han låg kvar hela natten iaf ♥
För er med intresse om hur en snarkning uppkommer, läs här.
Ja, J jag tror dig.
Det här är nån nytillkommen gravidgrej.
Jag har aldrig varit med om maken.
Ligger i soffan och slumrar framför Vänner.
Det är ju så sjukt bra humor och jag asgarvar i mellanåt.
J säger "Lina, sover du?"
"Nej, nej jag tittar"
(både han och jag har antagligen reagerat på min högljudda snarkning I guess...)
Efter det inser jag att jag visst sov och att vi nog får lägga ner Vänner för ikväll.
Jag kliver upp för trappen, borstar tänderna, kastar mig i sängen och somnar i samma sekund.
Under natten vaknar jag flera gånger av att J väcker mig. Och jag blir skitförbannad!
(fattar antagligen inte varför han väcker en skönsovande graviding)
Tills han säger "Lina, jag blir tvungen att gå och lägga mig någon annan stans, om du inte slutar snarka! Lägg huvudet på en till kudde eller något"
Jag har ont i gommen och jag känner ända upp i näsan hur det har vibrerat.
Galet.
Jag ber om ursäkt, men jag vet inte hur jag ska kunna sluta. Om jag kunde hade jag gjort det på momangen.
Testar med en till kudde.
Väl där, blir jag lite fööör pigg.
Tänker:
jasså blir du störd?? Här ligger jag med en mage där bebben gör kullerbyttor och bökar och jag vet inte om jag ska ligga till höger eller till vänster (pest eller kolera), eftersom på mage inte är ett alternativ länge. Nätterna är inte så himla givande sömn mässigt.
Och nu blir du störd?? va?
Liite skrattretande är det... enligt mig.. då, i den stunden.
Vi sover vidare båda två och jag får sova ostört, men angående J låter jag hållas osagt.
Men han låg kvar hela natten iaf ♥
För er med intresse om hur en snarkning uppkommer, läs här.
Kommentarer
Trackback
