Med ett öga för foto

Händelserik helg!

I lördags var det avslutning med handbollen för Elliott. Dom fikade och sjöng lussesånger. Det lät som ett gäng chihuahuer emellanåt, men vad gör det!? Stämningfullt ändå på nått sätt ;-)
Efteråt följde Isak och Bea med oss hem och röjde lite. Dom målade julgranskulor och busade runt.

Efter lite John Blund i soffan var det dags att börja med kvällens måltid. Civapcici. En rätt vi åt i kroatioen. Typ lite kryddigare köttbullar fast i en mer rundare och avlångare form. Detta med ris och ajvar till. M U MM A!
Det är en förjäkla smarrig rätt. Det tar lite tid att forma köttet och steka det men det är klart värt mödan :-)
Mattias och Johanna kom och åt middag med oss. Till efterrätt slog vi till med chokladfontänen. Kan man få nog av den?

Efter en tid i soffan tittandes på deras underbara bilder från Thailandet så lesnade Elliott och tyckte att det var en alldeles ypperlig idé att ta ett skutt och landa med knät i fullfart i sidan på min mage.
Aj aj aj.
Shit vilken smärta. Efter ett tag la det sig lite och blev till ömhet. Det sparkade som vanligt i magen men allt kändes inte rikgit hundra. Jag ville veta vad som låg där och vad det var som gjode ont. Alla mina tankar riktades bara dit och jag kände att jag behövde få reda på ett och annat innan jag kunde slappna av igen. Vårdguiden kopplade mig till förlossningen och hon tyckte att en koll vore på sin plats om jag hade mycket ont. och så berättade hon att om moderkakan tagit skada så kan det var fara för barnet och då måste barnet vara ute inom 6 timmar. Där gick min puls upp några hack.
Dunk dunk dunk.
Jag kände att det blev lite för mycket och ringde svärmor (barnmorska). Hade helst av allt bara velat åkt upp dit, hon kunde ha känt och klämt lite och sen var allt bra igen. Men hon var inte hemma. Fick tag i henne via telefonen och förklarade läget. Hon tyckte att det lät som en typisk skada på revbenet och det är där det känns. När jag andades in så att lungerna vart större kom smärtan precis under det sista revbenet.
Jag kände mig lugnare och tog en alvedon och det vart en aning bättre.
Idag känner jag tydligare att smärtan sitter i revbenet. Barnet sparkar på som vanligt och allt är frid och fröjd.


I morse kom svärfar hit och hjälpte till med de sista listerna. Sånt där pillerjox som är skönt att få gjort :-P På eftermiddagen åkte J och jobbade. Elliott fick sitt första dataspel i adventskalendern i morse. Gissa om det är populärt!? Ett bamsespel. Han har aldrig suttit vid datorn innan men börjar bemästra knapparna och musen rätt så väl nu ändå.



När J åkt till arbetet vart det kaos. Elliott sur, grinig, trotsig och klängig. Jag, trött, tröttare tröttast. Tv tänke jag. Slumra en stund Perfekt!
TVFAN FUNKAR INTE och inte videon heller. J har mixtrat och joxxat med sladdarna för att koppla in datorn och ingenting sitter på sin plats. Jag ger den en kvart, sen ballar nerverna ur. Jag försöker få tag i J som vägrar svara. JÄVLA POLISYRKE! När en gravidkvinna är i sovnöd. h€an ringer upp och frågar om jag föder, fast med andra ord, och jag föröker desperat få förståelse för min situation men han fattar inte 112koden, lägger på och jag brister ut i tårar. Tårar av frustration och matthet.
Jag slänger ett öga på Elliott och inser att han redan sover i soffan. Jag själv slår ner huvudet på kudden och somnar gråtandes. 2 TIMMAR senare vaknar vi. Energin är tillbaka och vi ställer till med pepparkaksbak.
Hur han nu ska somna ikväll är ett under. Troligtvis får vi gosa ner oss tillsammans i vår säng och så får J bära honom till sin säng sen när han kommer hem.
Nu är klockan halv åtta och vi har ingen tv som roar oss.  Det är ju inte så troligt att man ska se en gäsp i lillemans ansikte än på ett par timmar.. så vi får roa oss med annat ett :-D

Som sagt, händelserik helg, imorrn är det lucia.
Santa Lucia! Santa Lucia!

Amen