Med ett öga för foto

Idag fick jag en liten föraning om vad som komma skall...

Natten till idag var sådär. Elliott vaknade tvågånger och hade feberyra. Han var helt kokhet och yrade om massa stora saker och många var det. Efter ett tag när alvedonen värkat och blåbärssoppan gjort sitt somnade han om igen och jag kunde slappna av igen. 4 timmar senare var det samma visa igen. Hna klamrade fast sig vid mig för att han frös men han var helt kokhet.
Hur förklarar man för ett barn att man inte får ha täcke på sig för att man är kokhet, fastän att han fryser!? Lillhjärtat.
Efter en stunds vakande kunde även jag slappna av och somna om igen. Klockan halv 10 slog han upp ögonen igen. Ingen feber och han verkade lite piggare. J hade jobbar natt och låg och snarkade i Elliotts rum.

Huset började vakna till liv lite smått igen och frukosten hägrade. Under frukosten började jag känna mig småkonstig i magen. Eller njää i beckenet. Ett tryck neråt liksom. Kunde inte bestämma mig om det var skönast att sitta ner eller stå upp. Jag vet att lilleman redan ligger neråt ganska så långt ner och tankarna satte såklart igång. Men inte nuuuu... efter nyår lille vän.

Nån timme gick och Hannah tog komandot i köket, det var en del kvar sen gårdagen att dona med. Trycket gick över i lite mer obehag.
F Ö R V Ä R K A R!!
Herregisses!
Det höll i sig ett tag, kom och gick lite... för att sedan bli mindre och sen knappt märkbara.
Skönt!

Min egna teori var att det var ett litet straff för gårdagens stojjerier. Var ju endel att stå i, men jag tyckte jag tog det lagom lugnt. Men kanske inte.

Jag är helt slut. Järnvärdet bara sjunker och mattheten är ett faktum. Att jobba heltid tar på krafterna. Jag har inte hunnit vila ett jota. J jobbar rätt mycket nu och Elliott har semester från förskolan. Jag önskar jag hade mer ork att kunna sysselsätta honom... åka pulka eller nått. Jag e rätt less på situationen. Nu får tiden gärna vara dax snart!

Efter nyår, efter nyår!