En utmaning
Huvudet var på skaft kl 07.03 en söndag, adrenalinet pumpade och målet var i sikte.
Brasan från igår hade slocknat. Den spred ingen yttre värme, men när jag stack in näven kände jag en viss värme.
Jag blåste lite föriktigt och fick fram en liiiiiiiiiten grista. Gnistan var så liten att den kunde liknas med ett knappnålshuvud. Spänningen blev högre.
Skulle Lina kunda tända upp en brasa utan att använda en enda tändsticka. Det handlade inte alls om att dom för övrigt låg i skåpet i köket.
Adrenalinet pumpade ångbåts likt.
In med papper... små vedstumpar och en storing.
Sen fram med blåsen.
pump, pump, fjutt... pump, pump, fjutt.
- Mamma mera!, ropar Elliott.
- Nej, inte nu, snart!
Våga störa sin adrenalinstinnade mamma mitt i spänningen, skulle tidningspapperet fjutta eld?
Röken började bolma.
Tripp, tripp, tripp... Elliott kommer för att se vad jag har för mig eftersom att jag inte har tid att ge honom fler flingor.
- Mamma armt, säger han och uppmanar mig att inte sticka in några fingrar och pilla.
- Ja, snart, när mamma fått fjutt på den här, då ska du få se på väme.
Han sätter sig i mitt knä för att skåda allt jag gör in i det lilla minsta.
pump, pump, fjutt... pump, pump, fjutt...
Smach, likt en raket tar papperet eld.
- Ja, mamma titta, aaarmt!!
Jag får applåder och kramar.
Vi sitter där och beskådar mammas mästerverk i någon minut.
Sedan drar han mig i armen och vill in i köket igen och fortsätta äta sin kräm med flingor.
Jag hade kunnat sitta kvar där i all evighet och bara beskåda min utmaning.
JAG FICK DET ATT BRINNA, PÅ DEN LiLLA FJUTT GNUTTAN TILL GLÖD!
*stolt*
Undrar om jag nästa gång kan få det att fjutta fortare!?
Brasan från igår hade slocknat. Den spred ingen yttre värme, men när jag stack in näven kände jag en viss värme.
Jag blåste lite föriktigt och fick fram en liiiiiiiiiten grista. Gnistan var så liten att den kunde liknas med ett knappnålshuvud. Spänningen blev högre.
Skulle Lina kunda tända upp en brasa utan att använda en enda tändsticka. Det handlade inte alls om att dom för övrigt låg i skåpet i köket.
Adrenalinet pumpade ångbåts likt.
In med papper... små vedstumpar och en storing.
Sen fram med blåsen.
pump, pump, fjutt... pump, pump, fjutt.
- Mamma mera!, ropar Elliott.
- Nej, inte nu, snart!
Våga störa sin adrenalinstinnade mamma mitt i spänningen, skulle tidningspapperet fjutta eld?
Röken började bolma.
Tripp, tripp, tripp... Elliott kommer för att se vad jag har för mig eftersom att jag inte har tid att ge honom fler flingor.
- Mamma armt, säger han och uppmanar mig att inte sticka in några fingrar och pilla.
- Ja, snart, när mamma fått fjutt på den här, då ska du få se på väme.
Han sätter sig i mitt knä för att skåda allt jag gör in i det lilla minsta.
pump, pump, fjutt... pump, pump, fjutt...
Smach, likt en raket tar papperet eld.
- Ja, mamma titta, aaarmt!!
Jag får applåder och kramar.
Vi sitter där och beskådar mammas mästerverk i någon minut.
Sedan drar han mig i armen och vill in i köket igen och fortsätta äta sin kräm med flingor.
Jag hade kunnat sitta kvar där i all evighet och bara beskåda min utmaning.
JAG FICK DET ATT BRINNA, PÅ DEN LiLLA FJUTT GNUTTAN TILL GLÖD!
*stolt*
Undrar om jag nästa gång kan få det att fjutta fortare!?
Kommentarer
Postat av: Micaela
Bra jobbat =)
Trackback
