Med ett öga för foto

Jag har lunch men jag är ensam på jobbet idag, såå tråååkigt!
Tomt tomt tomt.. nästan så att det ekar efter telefonsignalerna.

Tänkte att det kankse behövdes en uppdatering här :-) Jag vet ju själv hur irriterad och less jag blir när jag kommer in på andrs bloggar jag läser dagligen och det är samma gamla tråkiga inlägg.
Nej fy på mig. Men tack iaf alla underbara som dagligen besöker min sida ändå :-)

Besökt eller inte?
Vi bor ju på villagatan den här veckan och vaktar hus och vovve. Det är rena zooet här hemma. Tre katter (två är våra), en hund och några dammråttor. Sen lever det tre människor mitt i alltihopa + att jag försöker känna efter om källaren fortfarande är besökt eller ej. Att han försvann när jag sa åt honom kände jag. Men det är tydligen inte omjligt att "dom" återvänder. Men nej, jag känner inga kalla kårar, ingen som jagar mig upp för trappen och ingen som stirrar på en när man sover, inget större obehag alltså. Men jag kan ändå känna rädlsa för att någon gång känna dessa känslor igen. Aja, nej nu lämnar vi det åt sidan.

Sentimentalitet.
Elliott är verkligen världen goaste. Han ska sitta nära, jämt och ständigt. Det bästa han vet är när mamma bäddar ner sig i soffan så att man kan ligga och titta på (otroligt nog vad som helst) bara man får ligga där och höra/känna mamma andas.
Det finns ett större utbud av kanaler denna vecka. Jag råkade zappa in Tv400 film någonting, här om dagen. Där visades Ronja Rövardotter. Hur hemskt är det inte när Mattis skiiiker ut det är något som fattas mig??? *tårarna störtade ner för kinderna* eller när ronja säger upp dotterskapet med sin far? och han med sin dotter? för att sedan återförenas... det är ju UNDERBART!!
Tårarna rann mest under hela filmen tycker jag. Elliott ryckte till någon gång när gråtandet plötsligt blev till en hulkning. Han tittade på mig och log. - Mamma.. sa han och strök handen på huvudet med handflatan.
Man vill ju helst inte att barnet ska se att man gråter. Men det gick inte att hindra. Så jag försökte förklara.. men insåg sen att han nog redan förstod.. för han visade inte det minsta tecken på att vara upprörd själv. Bara lutade sig tillbaka och fortsatte lyssna på mina hjärtljud.
UNDERBARA BARN!

Husläget.
En kort uppdateringsversion av en dunderlång invecklad story.
1. Vi är tre intressenter på samma hus
2. Vi la ett bud i måndags
3. Ännu har inget motbud kommit fastän mäklaren säger att det finns intresenter.
4. Vi har fått det förklarat för oss att säljaren inte godtager vårat bud, fastän det är 40 000kr över utgångsbudet.
Därför var jag tvungen att konfrontera mäklaren med frågan vad utpriset var för pris, om det ändå inte är aktuellt? Hon vart ju såklart stött och arg ( för indirekt hade jag ju påstått stt detta var ett lockpris) men menade på att det visst var ett aktuellt pris. Fastän hon precis meddelat att säljaren vill ha 2,2 annars säljer hon antagligen inte. ?
5. Jag tog kontakt med en tjej jag hejjat på några gånger, som jag såg stod uppskriven på intresselistan, som jag även hade på facebook. Det visade sig att dom inte hade lika "mycket" information om säljaren som vi fått tagit del av. Men som jag delade med mig av:-) hihi. Dom kommer att lägga ett bud på fredag. men vi är båda överrens om att vi inte sysslar med sådan välgörenhet att man lägger 2,2 för att hon ska bli av med sina skulder. haha
6. Det är visning i helgen på ett hus vi tittat lite på. Huset är ok, men omgivningen vette fasiken. Vi får kankse skapa oss en uppfattning där istället :-) men det andra huset är bättre beläget med tanke på barnvänligtheten och kompisarna till Elliott.
7. Vi ligger kvar med vårt bud och ser vad som händer. Vi har ett pristak för huset och om det går över det så gör det annars så är vi fortfarande intresserade.

Nej, nu ska jag ta tag i lite högar på bordet. På lunchen? japp.. man kan säga att man jobbar lite gratis :-) hehe det brukar jämna ut sig i längden.