Begär
Jessica här på jobbet beställde en 200g marabou utav en grabb som ändå skulle ut i ärenden... han frågar om jag ska ha något.. och...
-JA.. hör jag mig själv säga..
Och ännu mer förvånad blir jag när jag hör mig själv säga.
-En 100g schweizernöt, tack.
Visst det hör verkligen inte till vanligheterna.. men bläää på mig själv!
Det är inte en vana överhuvudtaget att äta sötsaker på jobbet. Jag är riktigt stolt över mig själv. Så därför tycker jag att jag är värd detta. Hur sjukt är inte det?
Killen kommer tillbaka, ler lite smått, och slänger fram en 200 grammare...
Jag: -men? men?
Han: Det var en krona billigare med en större t.o.m, dessutom är du värd den.. å så ler han.
DAIM IT! (nej schweizer nöt!, Lina humor) Jag som tyckte jag var smart som bad om en 100grammare... nu vet jag ju att hela 200 grammaren kommer att slinka ner. Eller inte!!
Choklad är heligt.. det är min religion!
Det är i mitten av taggandet och njutandet jag ska tänka på hur fet jag känner mig bland andra människor. Varför kommer inte dom tankarna då? Nej dom kommer så lagom efteråt.. när man har ätit upp kakan!
Tur att jag inte orkade mer än dom tre första raderna.. hihi.. Dom på jobbet blev glada och sen fick Jonas sig en bit här hemma.
Känns rätt ok iaf :-)
Och nu blev ju jag sugen på choklad också! :)
Nej, den "gungställningen" var inte skön för ryggen direkt, men som sag; vad gör man inte för att de små liven ska ha det bra! ;)
10 min så är hela slut för min del. mumma!!
