Med ett öga för foto

En del av mitt hjärta har försvunnit för gott
Jag tror ännu inte, att jag riktigt förstått.
Hjärtat brast i tusen små bitar
Jag famlar och försöker samla ihop dom, medans jag lipar
Några bitar kommer för alltid att fattas mig
för dom har alltid tillhört dig.

Jag körde för fort, jag ville komma fram
Jag ville så gärna hålla din hand

I korsningen ovanför ackis där du låg
Kände jag, det kom som en våg
Av hopplöshet och en obeskrivlig sorg
Jag hade hittills byggt upp en liten borg
En borg av känslor som bara ville ut
Jag sa det till Jonas "Det är kört... nu är det slut"

Jag sprang genom korridorer till dig
Du har en gång sagt till mig, "hoppet är det sista som överger mig"
Jag ville så gärna ha så fel
Men i din säng låg du så stel
Du hade somnat in 3 minuter innan jag kom
Allt är så fel jag vill bara göra om, om ,om
Jag han precis INTE dit
Jag kände mig som en stor skit.


Det var inte du som låg där.
Det var det du lämnat kvar hos oss här.
Ett skal av obeskrivlig tystnad
Jag vet att du ovanför oss lyssnat
På allt dom sagt och som vi tänkt på dig

FARMOR DU FATTAS MIG!

---

Min farmor är bland dom bästa människor jag någonsin träffat.
Det hon drömde om som barn försökte hon förverkliga hela sitt liv. Hon ville ha många barn, helst tio men det blev fem (inom loppet av 7år) Livmoder-halscancern var nog det som satte stop för det hela. (Eller var det att hennes make tog livet av sig??) 
Gissa om hon vart överlycklig över att få barnbarn?? Hon var den som plaskade i vattnet, byggde kojor, lät oss äta mer glass än mat (på stora silverfat.)
 Vi var allt för dig. Du fick oss verkligen att känna oss mycket värda.
Sen vart den en elakartadcancer igen som satte sig på struphuvdet och stämbanden. Detta gjorde att hon fick tala genom en " robot-o-fon" som vi kallade den. Hon lät som en robot. Men det var ingenting som hämmade henne i hennes vardag ICKE DÅ!! *så stolt över henne*

Alla som har träffat henne kommer garanterat ihåg min pop-farmor. Det var hon som bar Vila- kläder och sånt som var hippt. hon hade koll. haha.
Det var hon som målade 300 gips-tomtar en jul och sålde hela bunten :-)
Det var hon som om en vecka, precis efter midsommar skulle tatuera in Maggie, hennes hund på vänstra vaden.
Det är min farmor i ett nötskal.
Är så glad för att hon funnits i mitt liv. Jag kan tycka att hennes liv vart lite för kort. Only 72 år. Hon hade precis köpt sin första bil (som hon skulle låta faster köra, hela sommaren) Så att hon kunde få känna sig fri och komma och hälsa på sitt ÄLSKADE barn-barns-barn i Norrtälje. Hon var mer än överlycklig om att få hinna vara med om ett barn-barns-barn. Det var det första hon sa mellan tårarna när vi berättade att jag var gravid.

Hon har aldrig klagat över sitt liv, utan alltid varit glad utav det hon fått.
Det ska jag ta lärdom av!

---