Med ett öga för foto

Jag var in på min vän Micaelas blogg och läste hennes inlägg  Blödigt värre .

Det fick mig att tänka tillbaka. Det känns som om att man har kastats mellan olika världar de senaste åren.

"Så som det alltid har varit" - Världen
Den världen man alltid levt och vuxit upp i.

"Gravid" - Världen
När man dagdrömmer om familjelycka, små barnfötter och underbara lediga dagar.

"Gravid 2" - Världen
När man tror att man börjat inse vad detta med barn egentligen innebär.

"Mamma" - Världen
När allt annat än barnet känns oviktigt, alla omprioriteringar man gör utan att överhuvudtaget tänka, ALLT kretsar kring barnet, hela ens vardag går ut på att göra sitt bästa för sitt barn så att du själv kan må bra.

"Mamma världen 2"
Man börjar förstå att bebis-tiden snart är över och man ska ut i arbetslivet igen. Man förstår inte hur man ska kunna leva en dag utan pussar, kramar, bus och stök. Man frågar sig själv om man fortfarande har något på arbetsmarknaden att bidra med med. När man får frågan vad man kan, så är allt som snurrar i huvudet bebis-relaterat. Man kan rabbla alla blöjor, barnvagnar, välling, burkmat sorter i sömnen, byta blöja och roa sitt barn. Man har som nsätan suttit ihop med sitt barn, nu är man starkt medveten om att det inte kommer att vara så för alltid.

"Mamma världen 3"
Stadiet där man tycker att det är skönt att få äta sin lunch i fred. Man har fått en distans till bebistiden och tycker att den enbart var underbar. (Jag längtar till nästa) Att lämna sin son på dagis vid åtta och hämta honom klockan 17 är tragiskt fortfarande, kan inte förstå varför man föder barn för att inte få vara med dom 24 hour.
Man har fått lite mer distans till livet och kan nu börja propritera sig själv lite granna. Alla pengar går inte till barnkläder eller barn grejer, utan lite till en själv. Så att man kan få känna sig lite extra fin i vardagen osv.
Sen tiden, den lär man sig prioritera. Prio ett för mig, är familjen. Sen är det självklart att vänner och så är jätte viktigt det oxå.. så en kombination är perfekt. Som sagt! Man löser situationen till det bästa, utan förutsättningarna

Ett utdrag ur kommentaren jag skrev till Mickis:
Om jag hade fått välja helt själv hade jag jobbat halvtid som fotograf och varit hemma resten med familjen.
Men så ser tyvärr inte läget ut nu. Man får kämpa för varenda krona och försöka få vardagen att gå ihop ändå. Längtar som bara den tills jonas slutar om ett år!!!!!

Det är bra att ha drömmar!! Dom är till för att uppnås :-)