Med ett öga för foto

 

Det är så overkligt.
Vilka känslor som bolmar upp inom mig... morderskänslor som kvävs och hat mot motståndet.
Detta är inte inte möjligt år 2009.

Hennes som blir kidnappad av sin far och blir förd till guatemala i februari.
Nu har dom änligen hittat honom välbehållen och frisk. (thor är idag 17 månader)
Mamman slänger sig iväg mot sin sons destination. I hopp om att få hålla om honom igen.
Det som händer är att han för en kort stund blir nersläpt på golvet intill sin mamma. Men hon får inte röra honom.
Vad hade man själv gjort??

(var tvungen att ta en paus i skrivandet för tårar rann ner för kinderna)

Vad hade jag själv gjort? Att ta livet av mig, hade säkert legat i tankarna i bakhuvudet.. men för Elliott skull hade jag levt vidare på kärlek och hopp om rättvisa och upprättelse.

Det som händer henne är ofattbart... sitter här och gråter och brottas med mina känslor. Jag anar att jag inte ens känner en tusendel av vad hon känner.
Stackars barn... vad förvirrande.. men det är ändå "tur" att han är så liten som han är.
Jag känner att jag vill göra något..
Hon behöver pengar för att kunna betala sitt uppehälle i guatemala.. Ge pengar!! här

Nu är hon även anklagad för övergrepp på sin son. vilket v erkar vara ett desperat försök från faders sida. Hur kan männsikor vara så grymmma?

Hoppas och ber till gud om att hon snart får återförenas med sin son!

gå in och läs länken!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4951854.ab

Hon står och gråter utanför sin sons barnhem och blir tröstad av personalen.
Det är hemskt!