Med ett öga för foto

Jag läste krönikan i Norrtälje tidningen idag (gårdagens tidning). Det är emot mina principer att läsa en gammal nyhetstidning, men på framsidan var det en bild från en övervakningskamera från jonas gamla jobb.. så jag var ju bara tvungen att läsa artikeln.

Så hamnade jag på krönikörsidan.. äh jag ger det en chans.

Krönikören berättar om en vän som har så dåligt omdömme.
citerar " En vecka efter Estoniakatatrofen blev han bjuden på en maskerad.  (vännen alltså) Härmandes en mistlur, klev han in genom dörren. Där stod indianer, kalle ankor, prinsessor och araber och bara stirrade på honom. Som om de sett ett spöke. Inte så konstigt kanske. Han hade klätt ut sig till bogvisir. och det tog ungefär sju minuter innan min rådgivare fick fly ifrån tre stycken fantomer och en dinoraurie som hotade med stryk, eftersom min rådgvare, enligt dinoraurien, stått för det mest oförskämda i världshistorien."

SÅ sant!! hur kan man komma på en sån grej?? finns det inte nån funktion i hjärnan som sägar att, NEJ det där är inte okey!?