Resan upp till Tällberg
Medans Jonas kuskade runt i 9 timmar, bland massa stojjigt folk, granar och tallar, blåbärs soppa och skidvallor så låg jag och Elliott i en bubbelpool på spa-avdelningen på hotellet!! snacka om najs!!
Resan upp gick bra. Jag hade gjort iordning en "sallad" (utan sallad) att äta som picknick.
Kyckling, ärtor och majs och avocado + gurka. MUMMA! (lite homemade jordnötssås i också)
Folket fikade.. men jag avstod (mycket frestande kak-bull och bakelsebord) men NEJ TACK! :-)
När vi kom fram åkte grabbsen iväg till Mora för att hämta startkorten. Vi väntade och väntade. Väntade och väntade.
Ingen mat blev det :-( och klockan var alldeles för mycket för att fixa mat på egen hand, på hotellet.
Halv 8 stiger dom in genom dörren. Jag nästan klättrade på väggarna, så hungrig var jag...
hade ju inte ätit sen 12.
och vad har han med sig????????
vad har han med sig??
en sallad... men inte vilken sallad som helst. En som jag inte kunde äta :-( JÄVLA GI!!
Det dröp tårar om mig... jag var så hungrig, det enda jag fick i mig var nån enstaka gurkbit och en halv tomat, tillsammans med lite sllad som jag petade ut.
J hade gjort så gott han kunde.. sa han. Det var visst slut på kycklingen som jag beställt. Faaan va sur jag var.
Här gör man så gott man kan för att för att se bra ut. För att han ska tycka att jag är lite fiiin.. Efter ballong-turen, som gravid.
Senare på kvällen visades "Den bästa av mödrar", med Maria Lundkvist (sally) och Mikael Nyqvist.
Den handlade om finnlands krigsbarn, som kom till Sverige under krigstiden.
Först skulle mamman skilja sig från sin son
*då dog jag* hatar sånt, har alltid gjort!
Då han sattes på ett tåg tillsammans med ett gäng systrar från en annan familj.. vars yngsta dotter var i Elliotts ålder. Sen får man se hur syskonen skiljs åt.. den ena efter den andra.. smärtade skriiiik.
*då dog jag igen* tårarna sprutade och jag hulkade.
Pojken Eero, som det handlade om, hamnade hos en familj som först inte ville ha honom. (Ville ha en flicka)
Men med tiden växte det fram en kärlek mellan "mor" och son.
Allting var så glatt!!
Då skulle han helt plötsligt tas tillbaka till sitt hemland och sin riktiga mamma.
*då druknade jag ännu en gång i tårar*
Att säga farväl och skiljas... barn och föräldrar slit ifrån varandra, det är nog det värsta som finns. Hjärtat slits sönder och faller ner i bitar.
(Tänker på 2a världskriget, judeförnedringen och familjetragedier...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jag blir så arg)
Snaskade i mig lite 70% choklad under filmen. Dämpade hungerkänslan en aning.
Resan upp gick bra. Jag hade gjort iordning en "sallad" (utan sallad) att äta som picknick.
Kyckling, ärtor och majs och avocado + gurka. MUMMA! (lite homemade jordnötssås i också)
Folket fikade.. men jag avstod (mycket frestande kak-bull och bakelsebord) men NEJ TACK! :-)
När vi kom fram åkte grabbsen iväg till Mora för att hämta startkorten. Vi väntade och väntade. Väntade och väntade.
Ingen mat blev det :-( och klockan var alldeles för mycket för att fixa mat på egen hand, på hotellet.
Halv 8 stiger dom in genom dörren. Jag nästan klättrade på väggarna, så hungrig var jag...
hade ju inte ätit sen 12.
och vad har han med sig????????
vad har han med sig??
en sallad... men inte vilken sallad som helst. En som jag inte kunde äta :-( JÄVLA GI!!
Det dröp tårar om mig... jag var så hungrig, det enda jag fick i mig var nån enstaka gurkbit och en halv tomat, tillsammans med lite sllad som jag petade ut.
J hade gjort så gott han kunde.. sa han. Det var visst slut på kycklingen som jag beställt. Faaan va sur jag var.
Här gör man så gott man kan för att för att se bra ut. För att han ska tycka att jag är lite fiiin.. Efter ballong-turen, som gravid.
Senare på kvällen visades "Den bästa av mödrar", med Maria Lundkvist (sally) och Mikael Nyqvist.
Den handlade om finnlands krigsbarn, som kom till Sverige under krigstiden.
Först skulle mamman skilja sig från sin son
*då dog jag* hatar sånt, har alltid gjort!
Då han sattes på ett tåg tillsammans med ett gäng systrar från en annan familj.. vars yngsta dotter var i Elliotts ålder. Sen får man se hur syskonen skiljs åt.. den ena efter den andra.. smärtade skriiiik.
*då dog jag igen* tårarna sprutade och jag hulkade.
Pojken Eero, som det handlade om, hamnade hos en familj som först inte ville ha honom. (Ville ha en flicka)
Men med tiden växte det fram en kärlek mellan "mor" och son.
Allting var så glatt!!
Då skulle han helt plötsligt tas tillbaka till sitt hemland och sin riktiga mamma.
*då druknade jag ännu en gång i tårar*
Att säga farväl och skiljas... barn och föräldrar slit ifrån varandra, det är nog det värsta som finns. Hjärtat slits sönder och faller ner i bitar.
(Tänker på 2a världskriget, judeförnedringen och familjetragedier...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jag blir så arg)
Snaskade i mig lite 70% choklad under filmen. Dämpade hungerkänslan en aning.
Kommentarer
Postat av: Ida K
Jag kollade också på den filmen i lördags,grät mig igenom den och hade ångest efteråt... Men visst var den bra!?
Trackback