komiskt jobb
Jag sitter och jobbar. Är i det skedet att jag måste ringa runt till företag för att få information som saknas. Och nu har jag nått ner till region 2, alltså skåne med omkringhängande landskap.
-Hej, Jag heter Lina och ringer ifrån... och uppdaterar vårat register... vilka veterinärer är stationerade hos er?
-Vao blaj majder pillo majje.
Det blev ett uppehåll
Jag hade sån lust att:
- Hello, my name is Lina and Im calling from...
HEEREGUD, jag förstod inte vad männskan sa!
Så det blev ett:
-Förlåt?!
Sen e det så komiskt att när man ringer och frågar om ett speciellt ställe.. så repeterar dom oftast namnet på stället, fast på sin dialekt. dhöö!
Låt mig gissa, skånska? :-)
*haha* Du verkar ha det ganska roligt om dagarna ändå? ;P
När vi var på Öland häromåret så bodde det en skåning bredvid en norrlänning, tror han var från Kiruna. Å båda hade hund. Vi bodde granne med dessa. Så norrlänningen frågar skåningen: Ha han haft nå fästingar då? (på riktigt äkta norrländska) Och skåningen svarar: Jao, de ha väll vat en å annan... hihi det lät iaf välllldigt kul när vi hörde dom. Jag o Danne drog på smilbanden :) Kramar
Jo det är nog det jag menar.. Känns hemskt att tänka så kanske men man ser ut som man gör så varför inte göra det bästa utav det och vara stolt över dom delar som man tycker om.. Tror tom du har en massa du tycker om om dig själv, eller ja det vet jag! Jag tycker iaf att du är vacker som du är! =)
Visste en skåning (malmö) och en norrländska (kiruna) som inte förstod varandra. SÅ jäkla långt är väl inte landet eller? :)
