Med ett öga för foto

Idag startar veckan om igen. Fasiken va tiden går fort. Den bara rinner iväg... vecka efter vecka och snart är mamma ledigheten slut. varför kan jag inte bara njuta?! utan att tänka på tiden efter? hur gör man det?nån som vet?
å snart är det dax för den STORA dagen... som jag väntat på i hela mitt liv, känns det som. men det blir/blev/känns inte riktigt som jag tänkt mig. Innan vart det sagt att det skulle göras si å så på det sättet för att nå bästa resultat, det var med kompliserat. men nu tänker dom bara sno till det på enklast möjligaste vis... det känns inte alls någe vidare. men vad gör man? klagar? nej, då får jag det inte gjort.
men jag måste på något sätt tänka såhär.. - "den kan inte bli sämre än vad det är nu och det blir en liten finslipning" men det är ju inte det jag har väntat på hela livet... jag vill ha bort det! helt.. kanske för mycket att begära!?
det kan verklige tynga ner mig på botten att gå å tänka på det här... så det tänker jag inte göra nu, för jag har för mycket att stå i :-)

packa kläder, välling, mat, blöjor, sked, flaskan, mössa, sminkväska, borste, tandborste, stol... m.m för att inte glömma barnet!! för att nu ska vi till mamma i hallsta å hälsa på övernatten. mormor från norr är där och hälsar på :-) blir nog en sväng förbi tuns imorrn ska jag tro...
men innan allt detta ska jag ner till familjecenter å göra fot avtryck med Elliott...

bye bye bananpaj