Är det här livet efter?
Om man som liten längtade och längtade.. bort från alla komentarer, blickar och idioter... till något som man precis har utfört. Ska man inte vara glad och lycklig då? Mitt nya liv skulle börja!! Men det blir inte som jag 11år drömde om, barndomsdrömmen blev ej sann... allt gick inte bort.. allt kommer aldrig att gå bort.. det har bara halverats. Då kunde det lika gärna se ut som förrut, vaffan spelar det för roll??!?!? så känner jag nu... kanske bäst att acceptera läget...(?) Men vad har jag gått igenom för det här? pain pain å åter pain... både fysiskt och psykist.
aja.. en sak har hjärnan lyckats klara ut iaf... det handlar om flytt hit eller flytt dit. Vi kommer att bo kvar här där vi bor nu tills i vår iaf... sen får vi se. det handlar om så mycket OM. Om J kommer in på sin utbildning, och i så fall vart? Om jag ska gå min utbildning.. som jag börjar bli mer å mer sugen på :-) det beror på hur mycket den kostar och hur länge den tänkte hålla på, innan jag får lite löööön :-) Jag vill så gärna veta.. jag håller ju på å planerar mitt liv!!! haha.. så nu ser det ut som att vi kommer att röra oss närmare Uppsala iaf.. (ser hur Li hoppar högt, men då flyttar hon själv därifrån, skärpning! vad ska man med hus till??)
Satt och tänkte på det igår när jag satt å tittade på onsdagens höjdar program, Bonde söker fru. Dom har allting utstakat för sig, vad dom ska bli, vart dom ska bo och arbeta med. Just nu skulle det kännas hur skönt som helst!! men hur kul är det i längden? att inte få välja själva, eller ja det kankse dom får, men jag tror fortfarande dom har en högsta önskan från föräldrarnas sida och att inte vilja såra dom.
Om jag varit singel och barnlös och tvungen att behöva söka in till Bonde söker fru hade jag nog skickad iväg ett brev till Karl Petter... fatta hur mycket potential den killen har, om man fixar frillan å klädstilen lite :-) Jag får för mig att jag inte hade fjompat mig så jäkla mycket. Utan hoppat på karl. Man måste ju få peta pån innan man bestämmer sig om det ska bli vi. typ, kramats eller nått.. när man lyckas bli lite ensamma. herregu ska det var så svårt!? fjomperier!! Om man vet vad man vill ha så tar man väl för sig!!? (eller har jag fattat fel?)
Nej nu ska jag fila lite på julklappslistan :-) Än har jag inte köpt till någon förrutom till J.. men jag har det mesta till alla i huvudet.. Mamma.. *pip* inte för att jag tror att du läser.. men man vet aldrig! Pappa e svår... Ka är klart. Syrran och Vi e ena klar, Ev vet jag precis. Ali å Ol har jag en, men funderar fortfarande på en bättre... farmor å mormor e klara. Vi har delat upp det så att jag köper till mina närmaste å J till sina, blir enklast så! Ha och Ro ska vi åka med på 24 timmars kryssning och bara tänka på oss själva, skönt då var den julklappen löst :-)
Hej, balooo, griseknooo!
