Miss Kreativ
Det är jag det.
Jag har nu tjatat på Mr J ett tag ang. grindar till trappan.
EN av två grindar har han monterat.
En trapp har två ändar!!
Han tycker att han är jätteduktig för att han fått upp en. Och när jag tjatar om den andra väser han bara tillbaka att ja Ja JA JA.
Jag gööör ju inget annat än att jaga vår son vid trappan heeela dagarna. och eftersom att det är jag som är hemma är det JAG som drabbas.
Det lilla problemet han drar sig för är att han inte riktigt vet hur han ska fästa grinden. se här
Men jag har kommit med en jättebra lösning. Vi ska nog köra på den. Men det liksom h ä n d e r ju i n g e n t i n g!!!
Ska man behöva göra Allt själv för att det ska hända något?
Jag tror receptet är att låta honom vara hemma själv med barnen några dagar och sen får vi se om grinden kommer upp eller ej...
men jag... jag ligger inte på latsidan när det gäller kreativitet inte... nej nej.
Kreativiteten flööödar...
Se här! Man taget vad man haver...
Om inte annat kommer denna skärp-fast-spända ambulansbil att bli ett större störningsmoment för herr J, så kanske kanske att han tar tag i det då... (?) ;-)
Knaserier
Ett inlägg jag skrev först, men valde att publicera sist, hamnade automatiskt innan det första inlägget här på bloggen. (fastän att jag publicerade det efteråt)
Ha ha ha!
Var det nån som hände med? ;-P
Läs Sally Santesson under Tavlan för er som missat det inlägget. Hon piggar alltid upp humöret :-D
Hur som helst... Wierd!
Tavlan
Vissa köper Triss och plötsligt händer det...
Andra ropar in snygga ramar på auktion och plötsligt händer det.
Jag var med svärmor på auktion i Östersund. Där hängde den, ramen. Som skulle pryda vår vägg hemma med ett familjeporträtt i, som systeryster har knåpar ihop :-)
Perfa!
Det är ingen liten historia vi pratar om. Tänk er Mega! eller ja 76 x 89cm.
Otymplig är det i varje fall.
J suckade, stånkade och stöööönade när jag kom släpandes på den. Att vi överhuvudtaget skulle få med den hem från fjällen den gången var omöjligt. Så svärmor erbjöd sig frakta ner den senare. Ingen blev lyckligare än jag.
200 spenar, så var den min.
Hemma hamnade den snabbt i garaget. J är inte så förtjust i pampigt och guldigt. Men det är jag, bara någon enstaka sak sådär. Och nu vet jag preciiiiis hur och vart den kommer att göra si bäst :-)
I vardagsrummet.
Där ska jag klä en vägg i ramar. Stora som små. Svart, vitt och g u l d. Bilderna i ska vara svartvita och vissa i färg.
I söndags när vi hade besök, skulle jag rekonstruera mitt tänk och se vad jag fick för respons. Tavlan åkte upp på väggen, på ett par redanfästa skruvar och den glänste som aldrig förr :-)
När jag putsat av den det värsta dammet såg jag att den var signerad.
Namnkladdad tänkte jag... hmm.. tanken slog mig att tavlan kanske är värd lite mer än de ynka små fjuttiga 200kr jag gav för den. Innan jag trashar den totalt och sprejlimmar över med min egna konst så är det nog bäst att kolla upp saken ;-)
sagt och gjort.
Uppsalas auktionkammare har en tjänst där man kan fylla i ett formulär och sedan sända in bilder för att få en värdering. Smuttigt smidigt!
Jag googlade även på namnet. Det ser ut som om det säljs tavlor han har gjort för tiotusentals lappar...
Men asså, jag är så inibomben förtjust i självaste ramen. Motivet är skitsamma. Två Hälgeälgar ute och strapatserar i skogsbrynet...
Så nu återstår det att se...
Sally Santesson
Denna underbara människa!
Hur hade det sett ut om männen skrivit alla böcker och samtidigt tagit hand om alla barnen, nä då hade det inte blivit några böcker skrivna alls. Och mänskligheten hade drabbats av enorma fritidsproblem eftersom att det inte hade funnits några böcker att läsa. Vad skulle folk göra då?
Ja föröka sig naturligtvis. Bara kinerserna skulle vara tio miljarder. Eller tänk om en kines vann nått i OS och alla kineser fick för sig att hoppa av glädje samtidigt. Då skulle jorden rubbas ur sin bana runt solen och en ny istid skulle komma. och allt detta bara för att Roger Luddlum (författare) har hungriga barn som springer runt skrivmaskinen och gapar att dom är hungriga.
Vad är det med han Robert Luddlund? Har han ingen kärring som kan ta hand om barnen?
Herregud!
/Sally Santesson
Ta er tid! Lyssna! och njuuut!
En Ahaaupplevelse á la Lina.
Vid frukostbordet.
Matar Anton med gröt (fort ska det gå), försöker sippra i mig själv en smoothie, bläddrar i tidningen samtidigt som Elliotts frågor om allt och alla haglar över mig. Som pricken över i:et ljuder wordfeuds plingsignal lite titt som tätt.
Jag blir stressad och märker att jag inte svarar tillräckligt på Elliotts frågor.. för han blir inte nöjd.
Där stannar jag upp.
Analyserar, lyssnar, känner av.
Dumma dumma jag.
Lina, prioritera!
Vad ska fokus ligga på, just i detta nu?
Vad kan du göra sen?
Så jag la ifrån mig tidningen, lät telefonen plinka så mycket den ville i sin ensamhet, matade klart Anton och sen drack jag upp min egen frukost. Samtidigt kunde jag vara mer närvarande i Elliotts frågeställningar och alla var nöjda och glada :-)
Phu!
Precis sånnadär situationer springer jag på dagligen!
Gör ni?
Tråååååk!
"Morgonstund har guld i mun"
Burr kallt på nedervåningen.
Försöker gnussa bort de flesta sandkornen ur ögonen. Gääääääsp!
Försöker mig förstå mig på det här med g u l d e t i morgonstunden... man är ju så jota trött att ingeting blir gjort...
Men barnen är ju glada iallafall och då blir ju jag glad. Antar att det är det som är guldet då :-D
Men jag kan inte låta bli att tycka att 05.15 är en okristlig tid att stiga upp. När man kunde ha haft turen att fått sova till 07.30 eller nått.
Men men... jahaa, grådassigt regnväder idag. hmm. Vad ska vi hitta på?
Jag kanske ska ta min munprutts-krypande lilla son och utsätta honom för fotoblixtarna. Ja, men det kanske ;-)
Nakenfis, pläd, badanka.
Ja men jag tror jag slår till!
Men först frukost!
Läget
Vid 06tiden vaknar Anton och är redo att anta dagens utmaningar, pigg som en lärka. Det är inte varken mamma eller pappa. Larmet tjuter en gång i timmen, för att han dragit av dig en elektrod eller sparkat av sig doningarna kring foten.
Oavsett om det är ett falskalarm eller ej så pumpar pulsen upp på någon millisekund. Jag tror INGET har varit ett "skarpt alarm" än...
Undrar hur det här påverkar Elliott!?
Vi har inte gått in på detaljer, vad gäller Antons "sjukdom". Han vet att vi träffar doktorn en del och han är även med oss där. När han frågar något så försöker vi svara så pedagogiskt som möjligt.
Här om dagen gick Elliott fram till sin bror, som låg uppkopplad till apparaten, känner på foten och säger "lilla lilla Anton". Mammas ♥
Wordfeud
Vart är vi påväg mot för idiot-lossas-socialitet??
(har ingen aning om det heter så, men det låter bra)
Hela kvällen har jag och J suttit med ajfånen i nyllet och klått varann i WordFeud... En app, typ alfapet!
Och inte nog med att vi spelat mot varandra utan även våra kära vänner Anna och Danne har fått sig en omgång ;-) ( samtidigt) för man spelar inte bara mot en i taget.
Nej nej...
Den andre parten har upptill 72 timmar på sig att svara.
Men det är ju så man blir mörkrädd! Ska det vara såhär man umgås i framtiden? Och när man verkligen slår på stort, då träffas man!! och sitter där med den dumma dumma plåtmanikken i nyllet ändå. varsin.
Där har ni verkligen lyckats apple. Fy er!
By the way!
Jag har användarnamn photobylina, om ni vill ha er en omgång ;-)
Hittills har jag besegrat två av Js kollegor... men sen fick jag lite ångest... tänk om jag blir stannad och jag minsann klått dom i Wordfeud... ojoj illa, man ska vara snäll mot Poliser...
harjaghört!
Förlåt! Jag ska låta er vinna nästa gång ;-)
En skitabra idé
tycker jag...
Är flugan som går just nu ;-) Det här med att Ni, mina läsare, bestämmer headlines och jag skriver om dom.
Vad vill ni att jag skriver om?
Hitta på en rubrik så skriver jag som den ;-)
Låt fantasin flöööda...
klippte mig igår
Mitt barr är tydligen inte att leka med, fick jag minsann höra. Man måste tydligen förbereda sig mentalt innan, man tar sig an det... det är väldigt tjockt, massor med fina hårstrån.
Först fläta bort färgklicken på sidan... då ser man ut såhär!
(tycker det ser jätte bart ut... ha ha ha)
sen färga utväxten (inte bleka längre) det tar en timme.
Sen bleka några slingor i benan.
Sen slänga i en färgpytts i sidan.
Sen skölja.
á 2 timmar
Sen ska det klippas. Massor.
Sen ska det fönas (tar sjukt lång tid)
á en timme till.
Så tre timmar tar det.
Jag busade till det den här gången och klippte en liten sidecut ;-)
Den sys inte om jag inte vill att den ska synas.. och det var precis så jag ville ha det!
Done
Hej, Lina här
Pappa Js sista semesterdag idag...
Imorrn är det back to vardag. Ska bli spännande, tycker jag. Det är nu det börjar, det "vanliga" livet! Så som det alltsomoftast ska se ut nu framöver... tills Anton börjar på dagis.
Jag ser fram emot en del foto, promenader, mammaträffar, kladd, babysång, luncher, blöjor, skratt, gråt och massor av kärlek ♥
Det kommer att bli en underbar höst!!
Houston, we have a problem!
Lilla lilleman, du är bara 6 månader, du har all tid i världen.. varför har du så bråttom?
Det här bådar inte gott!
När han kommit upp på fötter blir han så överlyckling att han skrattar både på in och utandning, tappar fokus och faller rakt bakåt... såklart rakt in i spjälorna på andra sidan.
Man skulle behöva någon slags simring... som han alltid faller emot.
Det blir jag som blir den mänskliga simringen.
Alltid där, alltid vaksam, alltid mjuk o go.
Jaha.. nu börjas det ;-)
Fobier
Under vår bränna-fett-runda trippande på tår för gigantiska gröna gräshoppor, mega bigga maskar och gick med blicken ner i backen för att undvika äckelpeckel ormar.
Jag hade tidigare under en bilfärd sett ett äckelpeckel på landsvägen en bit bort bara några timmar tidigare. Jag blev helt kallsvettig och frösrös över hela kroppen. Jag kände kör över den, en mer eller mindre...
J som körde kände att väja var det självklara alternativet...
Tänk så olika man kan tänka! J vill berika ormdjurlivet och jag vill fördärva det!
Död åt alla ormar, getingar, fästingar och hajar! Sen kan jag njuta av mitt liv till fullo!
Jag är livrädd för dessa små kräk. Mitt gudbarn hittade en sprängfyld fästing krälandes på golvet när vi var där sist... BLÄÄÄhäää och *hulk*
Hajar kan jag undvika genom att inte bada i sånna vatten, byta kanal eller vägra gå in i akvarium där dom vistas.
Getingar kan jag döda med elektriskt racket... men ormar... Usch fy och tviiiiiiii!!! I mardrömmar försöker jag springa ifrån dom och genom dörrar så att jag ska hinna klämma dom emellan så att dom i bästa fall går av.
Att vi ens promenerade där igår... Att jag ens är ute i naturen...? Det som inte syns vet man inte att det finns. (brukar funka) Så i buskar, åkrar och snåren runt om var det tomt. Eller nej, det hördes faktiskt en och annan syrsa spela. Dom fanns där. Men INGET annat.
Vad har ni för fobier?
Strandhäng mest hela dagarna
Det är soligt och det blåser varma vindar :-)
Det är mest strandhäng som gäller för oss. Elliott älskar strandlivet och Anton trivs allatiders under parasollet.
Igår hade vi sällskap av Bea, Tobbe, Isak och lilla Tilde på Morabadet i Bergshamra. Riktigt mysigt. Grabbarna/ (Bea) fångade fisk i hink och startade vattenkrig med alla övriga barn på stranden.
Medans minstingarna mös på filten.
Bea och jag satt på bryggan och spanade på de övriga besökarna på stranden. Plötsligt stiger Mr alldelesförtajtabadbyxor upp från sin filt och lunkar lugnt ner mot vattenbrynet.
Herrejösses. En snabb blick och man såg allt. ALLT!
Jorå minsann. Tajt var det här!!
Den lixom låg svängd ner mot låret och man var tvungen att bekräfta att den inte tittade ut i byxmynningen.
Jorå minsann. Det hade vi observerat båda två...
Karln var pappa till två små söta barn som han lekte med.
Vi konstaterade att man har nog bara sånnadär tajta badbraxer som man bär på ett såntdär paket.
Våra karlar har långa badshorts...
För mig blir det inte så mycket bada iår... Brännsåret får inte blir infekterat. Jag som trivs så bra i min baddräkt från London. Jag skämtar inte... den är gööör snygg! Vi får se om några veckor kanske.
Hejhopp pillesnopp!
Lite reklam
Om det är något man ska ha hemma så är det detta!
Det är så lätt att en brännskada händer och den måste behandlas illa kvickt.
På momangen! Annars blir det stora skador och fula ärr.
Det här är det jag fick på akuten.
Jag kan inte annat än beundra denna produkt.
se här!
Galet!
Jag menar 100gradigt kokande vatten spillde jag över mig och idag är det en del rött förvisso och jag har flagnat lite. Men INGA blåsor att behöva tampas med. Den kylde alltså ner min hud efter brännskadan och samtidigt bedövade den. (men kall var den inte, rumstempererad)
Tack gode gud för att jag var inne i tid! Inom 20 minuter efter brännskadan så bränns skinnet sönder som värst. Läkaren förberedde mig på gigantiska blåsor, som jag skulle ta väl hand om och liknande åkommor. Men det har jag inte märkt någonting av. Tacka vet jag sunt förnuft att jag åkte in på momangen och fick hjälp!
Köp hem en förpackning härifrån!
Jag köper två ;-)
Nu fåre va slut på all Drama
Hur är det möjligt?
Jag är så jäkla less på all Drama kring den här familjen nu.
Det här är inte ok.
Mitt uppe i allt så spiller jag kokande vatten över mig...
Kokade nappar och nappflaskor och skulle "bara" hälla av vattnet. På nått jäkla vänster lyckas jag få kokande vatten på mage, ljumske och lår. Fiiii farao! Det typ brann i skinnet.
Sen gick allt snabbt. Upp i badrummet, på med vattenkranen. Påväg upp i trappen gapade jag till Elliott att sitta kvar på stolen, visste inte hur mycket vatten som fanns kvar på golvet. Anton som satt i sin stol blev rädd efter mitt iiiiiihhhh skrik och började gråta. Storebror började då nynna på "Bä Bä vita lamm" och allt var lugnt igen ♥
Såklart hade jag varken karl eller bil hemma. Stod i duschen i typ tre minuter innan situationen vart ohållbar. Trippade ner, såg att grannen tvättade bilen och rusade ut till honom. Tur att man bor intill ett par underbara grannar, som tog barnen under sina vingar! Mannen i huset körde mig till Akuten dit jag rusade in och fick hjälp snabbt trots överbeläggning.
Mitt i allt fann jag även några sekunders komik. Mitt FB inlägg.
"Brännskadad och ligger på akuten med Pain relieving burn gel och en doft av eucalyptus fräter i näsan. Ligger tydligen i kryckförrådet, där lampan släcks titt som tätt. Inte lätt att röra sig när man ligger bandagerad så här är det nattsvart. Tack gud för flashlightappen och iphonen!"
Mitt i allt kaos kliver även J innanför dörren till kryckförrådet där jag låg. Uniformerad. Han hade annat att göra i tjänsten just där på akuten. Och här låg jag nu. Skinnet brände och bubblade. Det var känslan iallafall.
Pga den snabba vården av brännskadan så vart den lindrig, var nog inne inom 10 min eller så. Den han inte gå in på djupet utan den är mest ytlig. Idag är det rött och jag typ flagnar. Men läkarna förberedde mig på gigantiska blåsor som jag skulle bandagera och hej och hå. Men inge blåsor än så länge! *phuu*
Det bränner och svider lite... men det är ok :-)
Jag lever ;-P
Men nu snälle gud. Låt mig bara va. Behöver vila.
Mycket vila.
Att dö i en dröm
Det var första gången jag verkligen dog i en dröm. Kan inte minnas att jag varit med om det förrut. Det var en rätt så oskyldig död. Men ändå, dö? Det var väl att ta i!?
Vi var och badade med ett par vänner. Jag var lite pisst över att dom gått iväg och spelat minigolf utan mig.
När dom kom tillbaka räckte jag över barnen och nu skulle jag minsann bada. Jag satte mig i en baden-baden stol och började byta om.
Min fräcka baddräkt skulle på. Men det blev bökigare än bökigast och stolen vinglade.
Vips satt jag i poolen och guppade med stol och hela baletten. Barbröstad och hemskt obekväm. Jag sa till J att jag var orolig för att få mjölkstockning nu om vattnet var för kallt.
Sen tog min obekvämlighet över och jag kom på den briljanta idén att dra upp baddräkten, som fastnat nere vid anklarna, i vattnet. Så jag lutade mig framåt och drog med mig stolen ner. Jag tappade bort vad som var upp och ner, men tänkte att jag skulle trycka ifrån med fötterna när jag nådde botten. Men det blev snett och jag fick inte luft. Någon hämtade mig från botten och jag ser en ursuddig vy från poolkanten. Sen blev allt svart och jag dog.... och vaknade.
WTF?? Taskigt.
Nu vart jag ju lite nyfiken på vad detta nu kunde betyda.. hmm!
Så jag googlade upp lite drömtydlingar av alla de slags sidor och de sa samma sak allihop.
"Drömmer man om döden så betyder det tvärtom, pånyttfödelse.
Nya och bra förändringar är på väg!
Bara positivt!"
Nu såhär i efterhand kanske det inte var så illa att dö iallafall ;-) verkar ju ha någonting gott med sig! Och om det bara sker i mina drömmar kan jag göra det flera gånger om, om det nu ska vara så.
Läs det här!
Bränt vare här!
Underbara tankeverksamhet
Slänger ett öga på axeln och spottar en mygga på bar gärning.
Jag försökte blåsa bort honom, men han satt fast med snabeln i mitt kött.
Dumma mygga!
Nu kommer jag få ett såndär bett jag kliar på tills jag får brännskador.
Inge vidare snyggt på axeln.
Fötterna är helt fulla.
Smack! Sitter han i handflatan. (det kankse bara är honor som biter?)
Jaha, där satt jag. Med fötterna i den uppblåsbara barnpoolen och lapade sol, kliandes på mitt myggbett.
Gu vad små saker och ting formar ens dag. Om jag inte blivit biten hade jag sluppit klia o ägnat mina tankar åt annat. Men tänk om jag blivit stungen av en geting. Då hade hela min eftermiddag blivit helt annorlunda.
Lilla lilla mygga. Kommer du att bli saknad nu? Inte lätt att vara liten i denna stora värld. Men han gjorde faktiskt mig illa. Jag gav honom en chans att fly, men han tog den inte. Då fick han ta konsekvenserna.
Man är själv ganska liten i universum... Får se till att jag inte biter någon större varelse i röva. Och om jag i framtiden gör det ändå så kommer jag att fly om jag får chansen. Inte vara girig och klänga mig fast.
nej nej.
Inse när det är nog!
