Med ett öga för foto

Vill för allt i världen inte tro det. Men ibland gluttar man sanningen i vitögat.
Är det så att min livs sista innebandymatch kommer att gå av stapeln måndagkväll?

Eftersom J kommer att ha dom arbetstiderna han kommer att ha, så ser jag ingen ljushet i att kunna dribbla boll med dessa härliga tjejer till i höst :-(
Det är mycket i livet man ger och tar.. men just nu känns det som om jag bara ger bort bort bort.

Men man kankse måste ge bort för att sedan ta emot? eller bli man överkörd fortare än tåget?

Laganda är trygghet för mig. Jag är uppväxt med regelbundna träningar. Vare sig det gällt fotboll eller innebandy så har laget alltid funnits där. Oavsett väder och vind har man alltid haft sitt lag ;-)

Måste ju medge att man inte är på top
varken i kropp eller knopp,
men vad gör det?
Div 3?

;-)

Ni behöver inte ens önska oss lycka till, det kommer att gå super ändå!
Idag spelar vi bara för att vi vill och att vi älskar sporten :-)