Med ett öga för foto

Nya tider nya tag...

Goddag 2013!
Goddag mina härliga 29år!
Goddag till mina nya arbetsuppgifter!
Goddag sjukskrivning!

Detta år har hunnit varit ganska händelserikt.
Ändå är det bara den 15 januari idag.

Jag drog på mig en förkylning dagen efter nyårsafton. Kaaaan ha att göra med långpromenaden jag och Lisa utövade i snorblöta skor i 30 cm hög snö. Kämpigt var det och snorigt vart det! Jag låg hemma några dagar med skitfeber. När jag blev bättre började jag baka... Jag bakade och bakade och bakade och bakade lite till... Herre va bra jag mår av att baka!! Jag testade mig på att göra biskvier och macrons... Looord så gott det blev!
Efter ca 20 timmars bakning var det dags att fylla ännu ett år.

H e j j a!! vad jag blev firad. Makalöst vad med folk det ramlade in. Så herrehjärtanes glad jag är att ha så fina människor omkring mig. Vill ju tro att det var mig de ville träffa. Inte bara mina bakverk ;-) hi hi hi
Så fina saker jag fick! Man blir ju tårögd!
Nästa år fyller tant 30. Då blir det hoolabaloo vill jag lova. Jag siktar högt ;-)

Back at work blev jag kallad på arbetsintervju för en planeringstjänst. Jag var sist ut och jag trodde väl för allt i världen att jag inte hade en chans (det blev jag även upplyst om från olika håll och kanter, man får inte en sån chans när man är så ung i arbetsår minsann)
JOHOO O RÅ!
De gillade min utstråling, mitt driv, mitt sätt att tänka och kärlek till siffror... Så jag fick vikariatet, med möjlighet till förlängning. Trots stundande sjukskrivning. Jag är så jäkla lycklig!
V a n l i g a a r b e t s t i d e r!
Men jag kommer troligtvis sakna samtalen... Fick gå en utbildning innan jul i bland annat förhörsteknik och fann det ytterst intressant... men det kommer det med.. NU siffror, ansvar och pill!

Sjukskrivningen ja...
Föd för gudsskull inte 6 kilos barn! Nej, gör inte det. För mig fanns det aldrig något alternativ... För vattnet gick och sen var allt igång innan det gick upp för BM att det var ett stort barn. Efter ett stort jäkla kämpande från både mig, J, BM och sköterskor så var han ute. Och inte förrän då fattade vi hur stor han var. Hade jag inte haft en så kompetent BM och min stora envishet hade kanske inte jag eller Anton överlevt förlossningen. BM gjorde vad hon behövde göra och utan bedövning av något slag sabbade hon mig totalt down there! (det gjorde fan ondare än hela förlossningen)
Allting har förgudsskull fungerat som det ska, men muskulatur och vävnad har slitits sönder och det har nu åtgärdats kort och gott! Nu kan jag troligtvis börja träna och röra mig som vanligt folk, utan att hela bäckenbotten ska släppa.

Amen!
Typ...

Tänk om någon ens orkat läsa igenom detta?!?

Jag har i flera dagar legat i en slags morfindimma och försöker nu ta mig ur den :-) jag får inte bära minsta lilla och det grämer mig nå koppiöst! Det enda jag gör är ju att bära omkring på saker, flytta saker, bära barn m.m
Det är, tro det eller ej, men skittufft. Försök själv att inte lyfta något en hel dag! Lägg sedan på att du varken kan sitta, ligga eller stå pga smärta. Så jag har sovit mig genom större delen av dagarna. Nu ska jag bli människa igen.
Inte knarka mer.

Godnatt gott folk!