Med ett öga för foto

En fluga som varit vid min sida, sen första dagen jag steg in på min arbetsplats.
Jag har irriterat mig på honom, tyckt att han varit i vägen och schasat bort honom.
Efter ett tag märkte jag att han följde med mig upp för trappan när jag hade ett ärende uppåt. Blev genast lite mysigt att ha någon som brydde sig om mig och som höll mig sällskap.
Jag började låta honom sitta kvar på handen när jag rörde med muspekaren, han satt kvar, länge och väl.

Jag hade precis börjat acceptera honom. Eller det var väl jag som skulle bli accepterad av honom egentligen. Det var ju jag som klampat in i hans hem.
Han blev presenterad  för mina arbetskollegor och vi böejade trivas i varandras sällskap. Men jag hade ett problem.. vad skulle jag bjuda på? Vad äter en fluga?

Idag presenterade jag honom för min chef. Det var ett misstag. Det var inte så att han skulle behöva betala honom nån lön eller så, utan bara vara artig och kankse inte sätta sig på stolen om Hubert hade slagit sig ner där redan innan.
Först visar han ömhet och omtanke sen...

Jag får ett samtal... *SMÄLL* * smäll* *fliiiin*
HAN MÖRDADE HONOM!! Och i nyporna höll han LIKET!
Jag var nära en tår, kunde inte koncentrera mig på vad kvinnan sa i andra sidan luren.

Stackars Hubert.
Sista minuten busade jag med honom och stängde in honom med handen i min te-kopp. Stackarn vart ju livrädd!! och surrade som fan. Sen tillråga på allt så blir han mördad.

Hur som helst så saknar jag honom. Ingen att se efter, titta till, prata med och irritera sig på.

Jag har gjort det jag kan för att få så många som möjligt att ägna en tanke, åt denna stackars arma Fluga.
Har ägnat honom ett inlägg på min blogg.  hur många flugor får den äran?