Med ett öga för foto

Närmare å närmare... kryper dagen med stort D... vet hur hårt det var förra gången, efteråt, är så rädd att jag ska gå ner mig helt! som tur e har jag ju lillJotten att ta hand om... fy faaan! vill egentligen inte.. men ni anar inte HUR mycket jag egentligen vill!! knepigt det där... snart kommer väl den där jäkla andnöden.. känns som om jag inte kan ta in ordentligt med luft.. det tar STOP... liite panik, men det går över efter ett tag.

Men jag får väl köra det vanliga Lina tricket... så är det alltid såfort jag vet att det ska hända något... tänker lite på saken, är livrädd! men viftar bort tankarna. Dagarna bara flyger iväg å VIPS så ligger man bara där, utan att egentligen har funderat riktigt över saken. utan vet att det bara måste göras å så finns ingen återvädo när man tillslut ligger där.. jag kan räkna upp tusen miljoner gånger jag har gjort lika dant!

bla. vid alla sprutor folk har tvingat i mig, om jag hade TOKtänkt på det innanså hade jag antagligen inte varit där,utan då tar vi smällen när jag ändå sitter på den där kalla äckliga britsen.. eller ja.. ligger ner för den delen, folk i min närhet vet mitt och min kroppsförhållande till nålar...

som inför förlossningen tex. jag låg och hade dödsångest om nätterna... trodde inte att jag skulle överleva. alla komplikationer skulle jag få, en efter en.. och inte få följa mitt barns uppväxt... man kan säga att jag var nästan tvärsäker... men efter ett tags gubblande kom jag fram till att jag blir tvungen att ta det som det kommer.. det tjänar ingenting till att oroa sig i förväg... men OM jag gjorde? tankarna löpte amok!! men med tiden blev det bättre.

"det blir som det blir helt enkelt"

Tack å smack kinaschack