Magen

Magen blir bara större och större.
Herregud, jag har ju åtta veckor kvar.
Det hinner hända mycket på den tiden...
Hejja hejja!!

Magen lägger sig till hööööger,
blir stenhårt upptill,
för att sen glida ner och mjukna till.

Sammandragningar har jag dagligen, många gånger om dagen.
Men så länga jag inte måste stanna upp och genomleva dom så är allt som det ska ;-)

Los Biffo!



Idag, lördag, blir det lite handboll med Elliotten, sen tar vi en tripp till faster Hannah i Västerås :-)
Ska blir myyyys!

Det ska bli otroligt intressant och se hur jag ska ta deras trappor upp till lägenheten.
Dom bor högst upp.
Ichas eller foglossning hela vägen upp?!
Hmm..
Svärmor sa något om att gåbaklänges.
Jag får testa det.


Barnmorskan v 30

Var hos Morski igår.
Magen följer sin kurva perfekt. Så roligt att se ;-)
Hjärtljuden låg på 154. (säger inget egentligen, men det gjorde dom)

Jag har även fått det berkäftat att det är i fogarna det knakar hos mig. Hon förklarade det som att mellan fogarna brukar det ligga ett lager tuggummi, nu har det förvandlats till smör och gör ont när bäckenet gnids mot varandra.
Jag kan inte minnas att jag hade såhär ont med nr 1, sa jag.
Nä med nummer två blir allt värre, får jag som svar.
Jahaaa.. bara att blunda för det och ta i.
Somnade i soffan precis innan Bonde häromdagen. Vaknade upp av att en J klev innanför dörren och gapade om att dörrn inte var låst. Nähäää!?
Det var ju inte rikgit meningen att somna innan Bonde heller och missa hela det kalaset. Ryggslutet brände och var helt stelt, jag insåg att ett bad var den enda sättet att få det hela ur världen. Jag hade legat i soffan i samma ställning i 3,5 timme. Illa. Annars på nätterna byter jag sovställning minst en gång i timmen.
Problemet var bara trappan upp. Aj Aj Aj.
Jag vet inte vad som är värst. I högerskinkan har jag ischasen (hur stavas det?) som strålar ner i hela benet och på vänstersidan foglossningen.
Vad ska man välja? Högerfoten först eller vänter, upp för hela trappan!?

Som en vän sa, det är väl bättre än att kräkas.. och ja.. det är det. Hellre smärta än att må kräkilla. Blää.

Hejja hejja! Bara högst tolv veckor kvar :-D



mest sovit hela dan



Jag sov riktigt gott i natt.
Gick upp vid tio, för att sen lägga mig i soffan och slumra vidare fram till fyra.
Detta är inte kul asså.
Kroppen är helt slut.
Det börjar ta på psyket nu asså.

Det kan verkligen inte var kul att vara med mig, i dessa tider.
Har ingen ork, lust eller energi längre till någonting.

Nu på kvällningen har jag fått ihop en fläskfilégryta med pepparsalamikorv och ris till.
Hjärnan skrek vill ha vill ha vill haaaaa.
Nu ska vi se om magen tycker likadant.

Sitter i soffan o slötittar på lite på Vännerboxen jag gav till Jonas i födelsedagspresent.
Kan inte minnas när vi satt tillsammans vid tv:n sist.
Galet.
Antingen har jag sovit eller legat uppe i sängen.

Tänkte bjuda på lite bilder i köket i morgon.
Någon som vill se?

Här har ni två glada Vänner fans, som njuter av kvällens hallonpaj ;-)
(men jag slår vad om att den inte är ens en tiondel så god som din Liselott)



plutat med magen allt jag kan



Ni som inte har upplevt att behöva hulka i en fryspåse på Willys, kommer aldrig att förstå känslan.
Ni kan bara tänka er.

Runt femhundra ögon tokglodde och jag höll på att dö, samtidigt som varorna rullades upp en efter en i kassan så var jag tvungen att hugga tag i en fryspåse och samla mitt allt i, medans jag hysteriskt jagade min son som promt hade bestämt sig för att INTE vara kvar i butiken.
Jag plutade med magen allt vad jag orkade och förklarade, efter min springfärd efter sonen, för kassörskan vid betalningen att jag minsann bara var lite gravid-illamående.

Där kan jag inte visa mig på ett tag.


kräk och sång



Back to soffläge...
Kräk-kräk

Jag trodde inte att det fanns en möjlighet att jag skulle kunna gå tillbaka i måendet. Bara bli bättre... :-(

Jag missar ett dop idag, där jag t.o.m skulle fota.
Det är verkligen förjä*ligt.
Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill...
men det går inte, går inte, går inte...

Hatar att inse mig själv som svag.

I helgen som kommer har jag en bröllopsfotografering.
Gud nååååde kräkan om den inte sagt ajöss tills dess!!

Jag har en son som spelar så vackert för mig iaf
Låten:
Tuuu-guuu- miii!!
(good to me)





har mått bättre



v. 12

Nu ska jag tydligen ha överskridit den värsta risken för missfall.
Känns skönt.

Men det smärtar i hjärtat att jag är en värdelös mamma och sambo. Verkligen värdelös. Mår piss konstant och orkar ingenting. Är trött och emlig. Gu va jag är trött på det här.
Jonas sliter som ett djur här hemma. Jag är mest dåsig och svimfärdig.
Jag försöker, men minsta lilla grej är en ansträngning att jag tror jag ska svimma.
Det blev bättre ett tag, några dagar. Jag klarade iaf att gå till affären, sitta ute med Elliott i trädgården, vara med och lägga golvet, spacka, slipa, tapetsera, spika lite spikar i skåpstommarna. Men nu är jag totalt veck.

Det här är värdelöst, ovärdigt.

Magen är lika stor nu som när jag var i v 21 i förra graviditeten. Barnet är ynka ca 6 cm, så den tar ingenvidare betydlig plats än. Hur ska det här sluta? Ingenting av det jag äter jag jag typ av med. Allt sätter sig på mage och lår. Är det bättre att kräkas?
Tabletterna jag tar för att slippa, gör mig ju ändå bara dåsig, trött och ger mig en otrooolig muntorrhet.

Jag mår illa konstant. Kräkilla. fejkhulkar jag en gång så kommer det på momangen. Är det värt att kräkas för att må bra i 3 min efteråt, för att sedan övergå till illamående igen?

Hjälp!
Någon som har något vettigt att komma med?
Råd?
erfarenheter?

Det enda barnmorskorna säger är "knapra på en skorpa och drick en kopp te innan du stiger upp?" och "ät något var tredje timme".
Det fungerar inte.

Hjälp!


Om hur det är



Det skulle ju inte bli såhär.
Min andra graviditet skulle ju bli som Mickis. Hon mådde som jag första gången också, men slapp det under andra graviditeten.
Jag skulle ju bli en såndär "fitad" morsa som prioriterar träning med magen i vädret. Det hade jag bestämt mig för. För enligt min egna teori så tror jag att ju mer tränad man är, ju mer underlättar det under förlossningen.
Och jag vägrar vara helst slut efter värkar i 32 timmar. ha ha ha not funny

Jag skulle ha ett mål. Det kändes bra.

Hur blev det?
Jo, det ska jag ta och berätta för er.
illamående.
kräk.
ingen ork.
tabletter.
muntorrhet.
otrolig trötthet.
sjukskriven.
soffläge i tre veckor...

I snart en veckas tid har jag fått behålla middagarna, vilket är underbart. Men ni ska inte tro att jag slipper illamåendet för det. nej nej. Eller jo föresten, medans den härliga måltiden intas. Då. Då slipper jag spykänslorna.
Så när det bara handlar om överlevnad vad gör man. Jo, man gör ALLT för att slippa undan det onda.
Så jag äter. Jag äter. Äter. Äter.
Och sen är jag lycklig över att allt inte kommer upp. (?)

Jag äter endel honungsmelon, kräm, soppor och just nu tunnbröd.

Om jag inte slutar med att bara behöva överleva snart så är jag uppe i alldeles för många pannor, som jag sen inte kommer att få bort.


Hur ska detta sluta?

Jag är nu inne på min fjärde vecka som kräka. "Hej kräkan!"




Nyare inlägg

Om

Min profilbild

Lina

RSS 2.0