Lite guldkant på vardagen

Lite extra lyx i vardagen piffar alltid till :-)
och det behövs verkligen inte mycket till för att det ska kännas så.. nu när man är mammledig.

För någon vecka sedan var vi på Åtellet.
Daniel Roos gästkockade där. Läs hans egen blogg om besöket här.
Han mannen bakom det kungliga bröllopet dessert ;-)
Förväntningarna var höga.

 


Kolla in menyn!





6 rätters blev det!

Innan förrätten blev vi serverade anklevermousse. Jag var mitt uppe i ett samtal och reflekterade inte så mycket över vad servitricen sa. Smaka sa Tobbe. Ja, Jonas hade ju redan ätit en sked och var påväg in med nästa skopa. Så gott lär det väl vara tänkte jag... men lite tveksam vart jag när jag förde skeden mot munnen.
Det luktade inge vidare. Luktsinnet är placerat där det är av en anledning. För att man ska känna i tid om maten är ätbar eller ej för att man inte ska bli förgiftad. Men det sinnet lyssnade jag inte på, t y v ä r r den här gången.
Jag ville spotta och fräsa. Det var tametusingen det äckligaste (ursäkta mig att jag säger så om mat) jag någonsin ätit. Alla skrattade åt Beas mat när den kom in. Hon är vegetarian. En sjuttondels tomat med lite örter på. Men gud vad vi suktade efter den tillslut allihopa.
vi sköt ifrån oss anklevermoussen med rynkande pannor och väntade hungriga på nästa rätt.
Så kan det gå.
Nu kunde det bara bli bättre...


Nästa rätt föll mig mer i smaken. Gös med blahapuré och citrushollandais. Det var jättegott. Nästan godare än själva varmrätten ;-)

Varmrätten slank ner fortare än fortast för sen, s e n visste man vad som komma skulle. Det vi var där för.

Först en förefterrätt som gav smaklökarna ett lyckorus!
Magisk vaaniljpannakotta med hallontjofräs.




WOw WOw WOw

Vilken smakupplevelse. Choklad i alla dess former.


  
bilderna är från hans blogg
 

Det superspeciella var att mästerkonditorn själv kom ut och serverade efterrätten all by himself. Då tog vi tillfället i akt att credda honom riktigt ordentligt och tacka honom för de enorma smakupplevelserna.

Det där kommer jag att leva på länge!
Det är skillnad på choklad och choklad!

Tack Daniel Roos!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Om

Min profilbild

Lina

RSS 2.0