Med ett öga för foto

B L Ä Ä på dig!

Tydligen så ser inte du det jag ser!
Hur kan det komma sig?

Känslan jag har i kroppen är en sminkning som har legat på i 3 dagar utan att ha blivit borttvättad, kläderna jag har på mig är inte för att jag vill och tycker är snyggt, nä.. det finns inget annat alternativ. När jag ser mig själv i spegeln eller i ugnen när jag råkar gå förbi så ser jag bara fett, fett, fett, fett.
Det spelar ingen roll om jag är nysminkad och ren. Känner mig bara blää-hää.

Hur i helsefyr kan någon annan se något annat?

Åhh du e så fin!

Vanligtvis har jag lärt mig att säga Tack till den slags kommentarer... men nu sitter det lååångt inne.
Istället frågar jag mig om det är någon bakom mig, han eller hon pratar med, om dom känner sig tvingade att säga nått när jag hasar mig fram på mina svullna fötter och vader. Eller när jag likt en flodhäst mökar mig vidare i soffan för att göra plats åt en till.

Det måste vara själva välsignelsen i sig att man är gravid som lyser starkare än starkast.

Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu i hela mitt liv och jag h a t a r det! Kanske hade det känts bättre om BM inte hade talat om mat som om det vore gift och frågat mig vad i helsefyr jag tänker göra åt att jag går upp i vikt nu när jag är gravid!?
Eller om han som jag vill vara finast i världen inför inte bara skulle säga "du ska se att det blir bättre sen". Det är hans sätt och han menar inget illa. Han tror han puschar och stöttar, men det ger mig just nu bara mest press. 

Aja, nej nu har tiden för hyra av mage/kropp snart gått ut. Man kan ju hoppas att man slipper de extra ytterligare 5-8 kilona nu på slutet. Men det är väl bara att drömma vidare... I guess!



Over and out!