Home Sweet Home
Kom hem i tisdagskväll, då hade både jag och Anton fått ok-stämpeln.
Idag, den fjärde dagen, har mjölken runnit till, och där med basta. Jag önskar jag kunde lägga ut en bild på mina bigga Meloonas, men det kunde verka stötande menade J. Jag tog mig friheten att skicka en bild på tha meloonas till Lisa och hon var tvärsäker på att Dolly Parton skulle vara måttligt avis, asså det är minst 75Q.
För mig är mina bröst inte bröst numera. Enbart mat.
Just nu gör dom mest ont och jag går som en gringo, för jag kan inte ha armarna längs med sidorna.
Men jag är oerhört glad att jag har mat att kunna mata lilleman med, vilken lättnad, äntligen :-)
Livet som tvåbarnsmor är tufft. Elliott har tagit till sig svartsjukerollen, vilket kanske inte är så konstigt när jag numera är tvungen att sätta hans nyfödde bror som nr ett. Vilket alltid varit hans plats.
Jag har endel att jobba på där... jag kallar t.e.x Anton för gubben och pratar om honom som hjärtat.. vilket jag alltid gjort till Elliott också. Han rycker till och tror jag menar honom, men när han inser att det är Anton jag pratar till/med/om så faller en besvikelse över hela hans ansikte. Jag blir själv gråtfärdig bara jag tänker på det.
Han pussar och är väldigt mån om lillebror, men en tjuvnyp ligger nog inte så långt ifrån i vissa lägen... man får hålla koll.
Jag försöker göra mitt bästa, hoppas det är bra nog.
ps.
Jag sitter och filar på förlossningsberättelsen lite från och till när jag har tid :-)
Det är en helt ny tillvaro för er alla, inklusive Elliott. Det är inte lätt för någon av er men det blir lättare med tiden! Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kommer många många tillfällen där det gör ont i mammajärtat, men man hittar sätt att lösa alla situationer.
Väntar spänt på förlossningsberättelsen =)
Kramar!
Jag vill se big melonas....jag tar inte illa upp. Skicka bild på mobben:-) Skönt att ni är hemma och har det bra. Jag är oxå orolig över svartsjukan...hoppas det inte blir för mycket. Saknar er! Puss
Åh han är så fin Lina, vad skönt för er att ni är hemma nu! :) Ta hand om familjen!
Ja, tänk 3 timmar och så är man överlycklig! Juni sover ganska bra peppar peppar Jag väcker henne två gånger per natt eftersom mina bröst annars sprängs. ;-) Men det är som du säger skönt att ha mat så det räcker.
Alva var lite konstig i början men det släppte ganska snart, hoppas det gör det för Elliott snart också!
Tänk att ni fick en sån dunderklump, otroligt bra jobbat av dig!
När allt lugnat ner sej måste jag bjuda in mej själv att få hos med lillkillen! :) barn är anpassningsbara som tur är, han vänjer sej snabbt. Kramar till hela familjen
Oh lord!! Det var ingen liten kille! Jag som tyckte Teo var stor med sina knappa 4300 g. Vilken bedrift av dig, jag är djupt imponerad!!
Kram
