Med ett öga för foto

(Gammal bild från lägenheten)

Häromnatten fick jag gosa med Doris.
Helt plötsligt kom hon och strök sig mot mina ben, gnydde fram ett mjauu..
på det där sättet bara hon kan.
Jag var så lycklig att jag nästan grät.
Jag kommer ihåg min tanke
"Jasså är det här du varit, nu vet jag vart jag ska gå för att få träffa dig mitt hjärta"

Idag:
Vart var jag?
I himlen?
Jag kanske var på snabbvisit i katthimlen?
Dit mattar och hussar fick komma på besök en stund.

Jag saknar henne så.
Många säger
"Ja, men hon var ju bara en katt"
Bara och bara?
Jag ser det som ett liv.
Hon var ett liv,
som jag släppte nära inpå mitt liv.

(Länk till) R.I.P Doris