Med ett öga för foto

Har legat däckad nu i tva dagar. Är inne på min tredje. Jag har svettats så att lakarna blivit dyblöta, kissat 40 000gånger varje dag och mått illa av nån konstig anledning?! (Det hör ju lixom verkligen inte hit, till den här sjukdommen). Får knappt i mig något att dricka pga halsen är så svullen. Att jag ska vara så nedrans envis. Inte förrän mamma säger åt en att ringa doktorn på momangen gör jatt. å Jovisst! Hon tittade ner i halsen på mig och trodde inte sina ögon. Hela min hals är uppsvullen. Varje liten körtel syns utanpå halsen. Jag är jätte stel och kan knappt röra mig. Jag tänker inte ens gå in på hur hon beskrev mina hals innifrån.

Jag bråkar även med min katt Doris varje kvart. Hon e typ gratis just nu. Hon är billigare än gratis. Man kan få pengar om nån tar henne. Hon ska närmligen ligga på min mage, hela tiden. Jag föser bort henne, kastar bort henne, trycker till na med foten under täcket, ignorerar henne totalt. Men vad gör kattfan!? Jo hon kommer smygandes tillbaka några sekunder senare och ser helt oförstående ut. GhAAAAAAAA! Jag blir tokig. Spelar ingen roll vart jag ligger, om det är i soffan eller i sängen. Jag mår ju illa. Vill inte ha ett kattåbäke på magen då inte!!! Nu när jag själv känner mig lite mer kontaktbar och inte vrider och vänder mig av plågor så har jag kommit på ett knep. Jag lägger mig med två täcken. När hon slumrat in så drar jag försikigt ner henne vid sidan av mig och klapper henne lite.. då kurrar hon och tycker att världen är hur underbar som helst.

Lisa ringde precis och tjattrade lite. Så härligt att höra en frisk och gla stämma. Jag vill oxå vara frisk å glad. Gu va jag e less på det här.