Med ett öga för foto

Något har hänt.
Någon har inspirerat lille Jotten att lägga till ordet Snälla i sitt vokabulär. Men enligt han själv uttalas det då förståss Slällaaaa.

Elliott har alltid varit facinerad av månen. Det var ett av de allra första ord han sa och han har alltid pekat och uppmärksammat månen.
Så kom farmor hem från USA med en astronaut jacka från NASA och förklarade att man minsann kunde åka till månen med den nu. Så sagt och gott, Elliott bestämde att Mamma, farfar Tomas och Morfar skulle få följa med till månen.

- Åka månen!!! Åka månen!!! skuttade han runt och tjoade iklädd sin nya jacka. Han var så exalterad och lycklig, han skulle få åka till månen.
När det vankades hemgång var den den elaka mamman som förstörde alltihopa med att säga att vi nu skulle åka hem.
- Neeeeej åka månen Mamma!!
- Vi får åka till månen en annan gång.
- Nej... åka månen!! Skriker han och ställer till en scen.
Vi bär ut sprattelgubben till bilen och försöker prata med honom. men Nej, han ska till månen.
Tack Farmor!
Efter ett tag lugnar han sig och försöker be oss att bara ta svängen förbi månen.
- Mamma slällaaaaa åka månen, mamma slällaaaaa!?
(Fatta hur det känns att ha ens son "Begging", om någonting som är omöjligt, lilla vän)
- Men lilla hjärtat... man måste flyga till månen länge länge, mamma kan inte flyga... kan du?
Ja, det kunde han...
Hela kvällen pratar vi om att man måste bli stor, gå i skolan och lära sig åka till månen.
Tillslut somnar min lilla månlandare sött på min arm och drömmer säkert höga drömmar om sig själv som astronaut. Sånt gillar vi!! Höga tankar alltså... men till månen? Jag tänker uppfostra honom att alltid ha båda fötterna på jorden :-P