Med ett öga för foto

Väl på samlingen känner jag hur jag stiiiiiiinker kräka. Blää. Matchstället luktar blää.
Vilken start!!

Nu var det dax för uppvärmning.
Intet ont anande stiger jag ut på planen, checkar läktaren... Inte så mycket folk.
Men??
Vänder tillbaka huvudet! Vem fan sitter där?? Om inte Eva och Pontus!! Jag tror jag döör. Gu vilken överraskning!! Ni stog för dagens Surprice!! :-) En mycket trevlig sådan!


Uppvärmningen gick bra. Vi satt i hörnet och stretchade. (burköppning hörs, mobilsignalen)
Igen och igen och igen.
Trodde det var nån som försökte få tag i mig. Någe viktigt. Så jag tittade. Lite oproffsigt. Men jag får skylla på att jag är mamma nu.
(och det är det en till som är i denna stund, en nybliven sådan.)
Först Hanna, slemproppen har gått, sen Lisa Hannas slempropp har gått. Gu, vilken bra nyhet!!
Ännu gladare och taggad ställer jag in mig på planen.

Sen var det matchstart.
Spelade i första femman som fick entra planen. Nervöst.
Pipan tjöt, å vi var igång!
Benen sprang och sprang. När jag tittade på klockan första gången hade det gått 7min?? Kände hur benen vek sig.
Hur ska jag orka?? Men det gick. Längre in i matchen försvann allt sånt. Det flöt på ganska bra. Tog ett tag att ställa in sig på planen. 
Jag fick en assist oxå :-) Gav henne värsta friläget, som en person sa. *lite stolt*

Vi förlorade med 7-3. Känns konstigt men jag tar det inte som en förlust. Jag brukar annars vara ganska så sur efteråt. Men i den här matchen ser jag bara min egen prestation. Konstigt kanske.. det är ju en lagsport.. men men.

Jag märkte snabbt att jag gått in med för höga förväntningar på mig själv. Vilket inte gjorde saken bättre på plan. Jag ville så mycket mer. Men fick inte till det!